Barn är nu – inte framtiden

Förskolan behöver varje dag levandegöra och möjliggöra för varje barn att få sina rättigheter tillgodosedda. I uppdraget ligger att se till att barn vet om dem och kan använda sig av dem. Allt vi gör, utgår från, planerar och genomför ska vara med utgångspunkt i barns rättigheter.

Äntligen! Varför har den inte blivit lag tidigare? Det är ju jättebra, men tillför det verkligen något för oss som har läroplanen att förhålla oss till? Barnkonventionen är ju bra och den gör vi redan så vi behöver faktiskt inte ändra något hos oss.

Det här är de vanligaste reaktionerna jag får när jag träffar förskolor runt om i Sverige. För många är det Äntligen! och många har en helt fantastisk verksamhet där rättigheterna är närvarande på många olika sätt. Barnets rättigheter finns med i läroplanen. Samtidigt finns det en viss skepticism kring barnets rättigheter och ibland tycker förskolan att alla rättigheterna redan är uppfyllda. Men att en förskola gör alla delar, varje artikel i konventionen vid varje stund, det tror jag faktiskt inte på. Jag hoppas att vi alla, oavsett vår spontana tanke kring vårt arbete med barnets rättigheter, reflekterar lite mer och lägger mer tid på att fundera på hur vi varje dag kan levandegöra och möjliggöra för varje barn att få sina rättigheter tillgodosedda. För det är faktiskt vårt uppdrag – att se till att varje barn vet om och kan använda sig av sina rättigheter.

Vi har varit bundna till FN:s konvention om barnets rättigheter i 30 år och från årsskiftet är barnkonventionen lag i Sverige. Kanske har vi aldrig pratat så mycket om barnets rättigheter som vi gör nu. Trots det så känner inte ens hälften av barnen i Sverige till sina rättigheter. Kan vi då verkligen säga att vi lever upp till kraven när barn inte ens vet om att de har rättigheter? Hur ska barn kunna kräva sina rättigheter om de inte ens vet om att de finns?

Att läroplanen vilar på barnkonventionen lyfts ständigt. Och det är ju helt sant, i avsnittet om förskolans värdegrund och grundläggande värden står det att Förskolan ska spegla de värden och rättigheter som uttrycks i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Utbildningen ska därför utgå från vad som bedöms vara barnets bästa, att barn har rätt till delaktighet och inflytande och att barnen ska få kännedom om sina rättigheter.

"Vi måste se oss själva som personer som jobbar med att uppfylla barnets rättigheter."

Redan här kan vi se flera av barnkonventionens artiklar, till exempel artiklarna 3, 12 och 42. Men det står också att förskolan ska spegla värden och rättigheter som uttrycks. Det måste ju betyda att vi ska ha koll på samtliga rättigheter och intentionen bakom dem. För den som inte bläddrat i konventionen består den av 54 artiklar och 3 fakultativa protokoll, eller tilläggsprotokoll som de också kallas. Det är artiklarna 1–42 som nu är lag. Har vi genomlyst vår förskola utifrån rättigheterna i barnkonventionen? Har vi gjort den typen av kartläggning för att med säkerhet veta att alla rättigheterna fått plats i vår vardag? Om vi inte gjort det, hur kan vi då vara säkra på att det överensstämmer med det vi gör? Har vi frågat barnen om de tycker att rättigheterna uppfylls? Om vi inte har det, kan vi vara säkra på att vi gör allt redan?

Barnkonventionen kräver att vi jobbar utifrån ett barnrättsperspektiv. Allt vi gör, utgår från, planerar och genomför varje dag ska vara med utgångspunkt i de rättigheter som barn har. Att barnkonventionen är lag innebär att vi kan visa att vi gör just det. Med all kunskap som finns i förskolan är det självklart att vi jobbar utifrån ett barnperspektiv, att vi med våra kunskaper och erfarenheter försöker göra det som är bra för barn. Men vi behöver bli bättre på att synliggöra barnets eget perspektiv. Barnkonventionen handlar om alla de tre delarna – barnrättsperspektiv, barnperspektiv och barnets perspektiv. Hur eller vad vi än gör får vi aldrig glömma bort rättigheterna.

I en mycket kortfattad version kräver barnkonventionen att:

  • vi ser till att varje barn får sina rättigheter och kan använda sig av dem.
  • vi pratar om vad som egentligen är barnets bästa och prioriterar det.
  • ledningen tittar på budget och resursfördelning utifrån ett barnrättsperspektiv.
  • vi samverkar med vårdnadshavare och föräldrar och andra viktiga aktörer runt barnet.
  • vi möjliggör för varje barn att nå sin fulla potential, ha framtidsdrömmar och hopp.
  • varje barn har sitt namn och sin identitet och får vara sig självt.
  • barns privatliv och integritet respekteras.
  • vi ger information till barn och möjliggör för dem att påverka dagen i förskolan.
  • barnets vardag är fri från våld och kränkningar.
  • varje barn, oavsett funktionsförmåga och funktionsuppsättning, kan delta i dagens olika moment.
  • barnets egen kultur får ta plats.
  • vi skapar förutsättningar för barnets egen lek.

Och mycket mer. För att förskolans vardag ska vara synkad med rättigheterna i konventionen behöver vi i första hand förstå vilka rättigheter det handlar om och diskutera hur vi kan uppfylla dem hos oss. Vi behöver också prata i termer av rättigheter, inte enbart behov, och vi måste se oss själva som personer som jobbar med att uppfylla barnets rättigheter. Då närmar vi oss de krav som barnkonventionen ställer, nämligen barnrättsperspektivet.

För att lättare veta att vi gör just barnrättsperspektivet i vardagen ska vi använda oss av konventionens huvudprinciper som ett frågebatteri, en slags kontroll. De fyra huvudprinciperna – artikel 2, 3, 6 och 12 – finns för att hjälpa oss att tolka övriga artiklar men är inte viktigare. De handlar om icke-diskriminering, barnets bästa, liv och utveckling och inflytande och delaktighet. Utifrån artikel 2, om alla barns lika värde och varje barns rätt till alla rättigheterna, behöver vi till exempel fundera på vilka barn som kan delta i de olika momenten under dagen och vilka hinder som finns för barn att delta. Vad gör vi för att få bort hindren? Vi behöver också diskutera frågor kring genus, om vilka olika identiteter barn kan inta och testa och att inget barn ska begränsas utifrån sin familjs ekonomiska förutsättningar. Vidare behöver vi fundera på i vilka sammanhang vi pratar om barnets bästa och hur vi kommer fram till vad som är just barnets bästa. Vilka platser upplever barnen som trygga? Vilka platser är otrygga eller osäkra – hur ser gården eller den omgivande miljön ut? Hur involverar vi barnen och lyssnar till barnets åsikter under dagens olika situationer?

"Barnen ska heller inte behöva förtjäna sina rättigheter eller ha en viss kunskap, ett visst beteende eller en viss ålder."

En förutsättning för att barn ska kunna använda sig av sina rättigheter är att vardagen är fri från våld och kränkningar, vi som vuxna i förskolan ska skydda barn från våld. Det kräver också att vi har kunskaper om utsatthet för våld, att vi faktiskt vet hur vanligt det är och levandegör våra rutiner kring orosanmälningar. Pratar vi tillsammans med barnen om integritet, kränkningar och våld? När en nationell studie om våld mot barn (Janson & Jernbro, 2016) visar att 44 procent någon gång i livet varit utsatta för någon form av våld av en vuxen, och 36 procent svarar att det är en vårdnadshavare eller förälder utsatt dem för våldet, då kan vi inte blunda för att barns rättigheter kränks. Det är självklart att våldet påverkar barn och det får givetvis konsekvenser för barnets vardag i förskolan. I leken, i samspelet med andra barn, i självkänslan och på så ofantligt många andra sätt.

Det här visar också hur komplex konventionen är, den innehåller så många olika delar och alla delarna hänger ihop. Alla barn har rätt till alla rättigheterna och det är vårt jobb att se till så att förskolan är en plats där barns rättigheter uppfylls. I första hand handlar det om att barn är barn nu, att det är idag barnen ska få de här rättigheterna för att de är just barn. Inte för att de ska bli något i framtiden. Och barnen ska heller inte behöva förtjäna sina rättigheter eller ha en viss kunskap, ett visst beteende eller en viss ålder.

Lek är grunden för utveckling, lärande och välbefinnande är en rubrik i läroplanen. Stycket inleds med orden För barn är det lek i sig som är viktigt. Lek är inte bara viktig för barns utveckling, lärande och välbefinnande, den är viktig för att det är en rättighet. En lagstadgad rättighet. Därför hade den varit viktig även om den inte var grunden till något alls, just för att det är en rättighet.

Det senaste året har jag träffat barn runt om i Sverige och haft samtal om vardagen i förskolan. På frågan om vem som bestämmer vad som ska göras eller vem som bestämmer i förskolan svarade varenda ett av barnen att det är fröknarna som bestämmer. Många barn hade svårt att komma på vad de själva bestämde eller kunde bestämma om. Leken, kunde många enas kring efter en stund, är barnens egen arena där de själva påverkar. Dock kan de inte alltid påverka när leken får äga rum, var, hur länge eller innehållet i leken.

Det här visar att vi har lite att jobba på när det kommer till att uppfylla barnets rätt till inflytande och delaktighet, inte bara i leksituationer utan i alla situationer. Hur möjliggör vi för varje barn att uttrycka sin åsikt och få den åsikten beaktad i alla frågor? Hur gör vi med barn som är blyga, barn som inte har det talade språket eller barn där svenska språket är nytt? Hur möjliggör vi för alla barn att uttrycka sina åsikter och tankar innan vi vuxna fattar beslut? Vilka strukturer för barns inflytande har vi? Hur pratar vi vuxna om vår barnsyn? Hur vet vi att barnen känner sig delaktiga i vardagen i förskolan?

Det är några av alla säkert tusen frågor vi behöver ställa oss, regelbundet och systematiskt, för att kunna säga att vi gör allt vi kan för att efterleva och uppfylla barnkonventionen. Sverige är ett av världens bästa länder för barn att växa upp i och förskolan är en plats som är otroligt viktig. Därför behöver vi ta vår roll som rättighetsuppfyllare på största allvar! 

Läs artikeln Upptäck och agera! av Carolina Jernbro här.

taglek

Källa

Jansson, Staffan och Jernbro, Carolina. 2016. Våld mot barn – en nationell kartläggning. Stiftelsen Allmänna Barnhuset. 

 

Åsa Ekman

Åsa Ekman

Barnrättskonsult med närmare 20 års erfarenhet av arbete med FN:s konvention om barnets rättigheter. Har varit ungdomssamordnare, demokratiutvecklare, barnstrateg samt styrelseledamot i Rädda Barnens riksförbund. Hon sitter i styrelsen för Bris och driver podden Barnrättssnack.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen Praktisk pedagogik.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant