Bärande relationer

Vi kan inte alltid vara känslomässigt på topp, men en likvärdig förskola kan bidra till att utjämna sociala olikheter när det gäller sårbarhet för psykisk ohälsa. Nära relationer till viktiga vuxna som mår bra själva, är aktiva, lyhörda och medvetna i närvaron med barnen, gör detta möjligt.

Psykisk ohälsa är en samlingsbeteckning som sträcker sig alltifrån övergående psykiska symtom på ohälsa till varaktiga psykiska sjukdomar. Det kan vara upplevd ohälsa i form av mindre allvarliga och eller tillfälliga besvär, som till exempel nedstämdhet, sömnsvårigheter eller koncentrationssvårigheter, till mer allvarliga och långvariga symtom som uppfyller kriterierna för en psykiatrisk diagnos, som depression eller adhd. 

Alla kan må psykiskt dåligt ibland och vi är också olika känsliga för livets påfrestningar och den stress som psykosociala utmaningar skapar. Det är viktigt att särskilja mellan vad som är naturliga påfrestningar som vi behöver lära oss att hantera för att leva våra liv på bra sätt och vad som fordrar andra, kanske medicinska eller organisatoriska insatser, för att lindra orsakerna till symtomen. 

Lindblad och Lindgren (2010) problematiserar vad de kallar ”ohälsans nollvision”. Visst ska vi arbeta psykiskt hälsofrämjande med att skapa goda omsorgs-, lek- och lärandevillkor i förskolan för varje barn. Samtidigt finns det en fara i att förväntningarna på att skapa och uppleva god psykisk hälsa blir till krav på att vi alltid ska vara känslomässigt på topp. Vi behöver istället bejaka och acceptera att livet inte bara består av glädje och framgång, utan också av utmaningar att övervinna och utveckla verktyg för att hantera och leva igenom dem, och stötta barnen i detta arbete. Ser vi alla utmaningar eller kriser som potentiella hot mot vår trygghet blir vi överdrivet försiktiga, misstänksamma och oroliga och vill ha skydd och garantier. I förlängningen blir det ett hot mot barns glädje, frimodighet, upptäckarlust och självtillit. Och det i sin tur kan skapa psykisk ohälsa, just det vi ville skydda barnen ifrån. 

Psykisk hälsa är självklart inte bara frånvaro av psykisk ohälsa, utan betydligt mer än så – det handlar om god social och emotionell utveckling, där varje barn får stöd i att uppleva, uttrycka och reglera känslor, har tillräckligt nära och trygga relationer och får utforska sin omvärld (Socialstyrelsen, 2009). Den psykiska hälsan handlar inte bara om välbefinnande, utan är också intimt förbunden med kognitiv utveckling, att utveckla lärandestrategier. Den israeliske hälsoprofessorn Aaron Antonovsky kallade det känsla av sammanhang (KASAM) – att uppleva tillhörighet och gemenskap med andra, att ha nära och förtroliga relationer, att uppleva sig kunna hantera sitt liv, känna sig kompetent nog att klara de utmaningar en ställs inför och se en mening med det en gör.

Redan 1958 beskrev socialpsykologen Maria Jahoda psykisk hälsa som ett flerdimensionellt fenomen med olika kvalitativa aspekter. Det handlar om individens inställning till sig själv – och där kan vi som arbetar i förskolan fråga oss vilken bild vi hjälper barnet att utveckla av sig själv. En annan aspekt rör tillgång till personlig utveckling och självförverkligande – vi kan fråga oss vilken agens barnet har att utnyttja möjligheter och erbjudanden i förskolan. Det handlar också om inre balans – och då kan vi fråga oss hur vi stöttar barn att reglera sig känslomässigt i olika situationer, både att reglera upp när barnet behöver engagera sig mer och ned när barnet behöver lugna sig. En aspekt rör autonomi –  hur självständig och fritt kan barnet vara, en annan om adekvat verklighetsuppfattning och förmåga att hantera det livet bjuder på i form av med och motgångar. När vi arbetar enligt dessa principer kan det kallas hälsofrämjande. Barns livskvalitet i förskolan är relaterad till hög kvalitet, och hög kvalitet betyder här god omsorgsmiljö, menar Nobelprisvinnaren James Heckman och hans kolleger (2016). Hög kvalitet är ”empatiska vuxna som engagerar sig i barnen på meningsfulla sätt, som ger dem personlig uppmärksamhet och omsorg i deras växt och utveckling”.

"Vi behöver istället bejaka och acceptera att livet inte bara består av glädje och framgång."

Barn behöver relationer till viktiga vuxna som både är bärande, närande och lärande för att må bra. Bärande i betydelsen att de får knyta an till viktiga vuxna i förskolan och bygga goda relationer som håller över tid och som håller för konflikter och påfrestningar. Närande i betydelsen att uppleva sig vara önskad, omtyckt och lekt med, att få leenden från den vuxne och kunna dela och upplevelser med denne (Aslanian 2016) och lärande i det här sammanhanget i betydelsen att barnet får den guidning det behöver för att ta sig igenom utmaningar det ställs inför (Öhman 2018). Där pedagogernas interaktioner med barnen präglas av hög känslighet och lyhördhet, i dialog och samspel, är detta gynnsamt både för barnens sociala, språkliga och kognitiva utveckling (Persson, 2012).
Av olika skäl är det inte alltid så det ser ut i förskolans vardag;

Det är mitten av september och introduktionen på yngrebarnsavdelningen är klar. Eller är den det? tänker Sofia. Så fort dörren till avdelningen öppnas börjar något av de ”nya” barnen att gråta. Oftast är det Joseph. Nu hände det igen. Gråten smittar av sig till de andra och snart har Sofia fem gråtande barn omkring sig. Samtidigt hamnar några av de ”gamla” barnen i konflikt om en leksak i andra änden av rummet. Och Joseph har dessutom bajsat på sig. Sofia behövs på så många ställen samtidigt att hon knappt vet var hon ska börja.

Sofia vill vara en duktig förskollärare. Samtidigt känner hon att hon inte hinner med. Hon har så stort ansvar och måste driva det pedagogiska arbetet själv, eftersom hennes kollegor, som hon verkligen uppskattar, saknar pedagogisk utbildning. Det innebär att hon inte har någon att diskutera viktiga pedagogiska frågor med, som hennes tveksamhet kring den korta introduktionen, hur de ska guida barnen genom konflikter eller bekymren kring Joseph. Sofia har ofta huvudvärk när hon kommer hem och kan inte släppa tankarna på jobbet, hur de organiserar sin verksamhet - och på barnen, särskilt Joseph. Hans föräldrar har just skilt sig och han har samtidigt börjat förskolan och är ledsen mest hela dagarna. Ofta ligger Sofia vaken på natten med tankar kring dessa dilemman, hur hon skulle behöva stötta Joseph och bristen på tid. Fast hon vet att hon borde sova för att orka med nästa dag och kunna ta emot honom på ett bra sätt. Sofia har ibland tänkt att hon skulle behöva sjukskriva sig ett tag för att komma igen, men hur skulle det bli för barnen, för Joseph? Hon känner att hon måste orka.

Och Sofia är inte ensam. 43 procent av alla pedagoger inom förskola och grundskola uppger sig ha psykiska besvär, alltså upplevd psykisk ohälsa, som sömnstörningar, koncentrationssvårigheter, problem med minne och ångest (Arbetsmiljöverkets statistik, 2018). Att inte kunna leva upp till sina professionella ambitioner, till det en utbildats till resulterar i en moralisk och etisk stress med känslor av uppgivenhet och otillräcklighet (Kallenberg m fl, 2016, Carlander & Wedeen, 2019).

vila

Enligt en utredning från Malmö Stad har förskolan inte längre de grundläggande förutsättningar som fordras för att genomföra sitt uppdrag (Persson & Tallberg Broman, 2019). Låg utbildningsnivå hos personalen påverkar både innehåll och kvalitet. De utbildade pedagogerna uppfattar uppdraget som gränslöst, och trots djup lojalitet och stort engagemang, vilket kan utgöra en positiv motkraft till psykisk ohälsa och utmattningssymtom, sliter många med stora barngrupper, belastande stressnivåer, hög personalomsättning och ökad sjukfrånvaro som beror på svår stress och psykisk ohälsa. Och just detta – den psykiska ohälsan och ohälsoproblemen är vår tids mest utbredda och kostnadskrävande utmaning! 

"Alla barn påverkas självklart av en verksamhet som inte kan genomföra sitt uppdrag."

Det handlar både om psykisk ohälsa som en följd av strukturella brister, som just otillräcklig bemanning eller låg utbildningsnivå, stora barngrupper eller brister i den fysiska miljön. Och som en följd av processuella brister som att inte veta eller kunna samspela med barnen på det sätt en önskar, vill och vet är bäst. De strukturella bristerna är en stor utmaning för beslutshavare på alla nivåer. Tillräcklig bemanning, goda vardagsrutiner, mer närvarande chefer och anpassade ytor ute och inne är några av de förslag som Malmöutredningen tar upp. Det kan skapa förutsättningar för den processuella kvaliteten att utvecklas, alltså för att samspelet och omsorgen ska vara så god att den leder till hög kvalitet och främjar psykisk hälsa. Det behövs också kontinuerligt stöd som handledning och fortbildning åt pedagogerna.

Hur blir det för barnen? Barns psykiska hälsa måste fostras fram av aktiva, lyhörda och medvetna vuxna. Det är inte ett program att följa utan handlar om vårt förhållningssätt – hur vi förstår och möter barnen. Vi behöver kunskap, fakta och tankemodeller för att vi ska kunna utveckla en omsorgsetisk fostran i förskolan där barn får utrymme att utveckla och bevara psykisk hälsa och välmående.

Alla barn påverkas självklart av en verksamhet som inte kan genomföra sitt uppdrag. Av pedagoger som är stressade och utmattade. Av organisationsmodeller som inte motsvarar barns behov. Vi vet att när förskolans miljö är psykiskt hälsofrämjande lär sig barn bättre (Holte, 2012). Och att en hög kvalitet i förskolan – främst förstådd som samspelskvalitet mellan pedagoger och barn – utjämnar sociala olikheter när det gäller sårbarhet för psykisk ohälsa. Folkhälsomyndigheten skriver att förskolan, när den är av tillräckligt god kvalitet, stärker barns psykiska och fysiska hälsa på flera sätt, dels direkt genom att en genomtänkt relationell pedagogik gynnar barns kognitiva och självreglerande förmåga, och dels indirekt genom att familjernas ekonomiska resurser ökar när båda föräldrarna kan arbeta.andas

Upp emot 20 procent av barnen behöver någon form av särskilt stöd under vissa perioder eller mer varaktigt, för att tillgodogöra sig utbildningen och må bra. Vi kallar dem ofta barn i behov av särskilt stöd, eller barn med problemskapande beteenden. Störst är den grupp som har oklara och svårtolkade behov, som kommunikations-, språk- eller talsvårigheter, eller problem med koncentration, samspel och lek. Mest ökar den grupp som har svårt att samarbeta och kommunicera. Gruppen barn med funktionshinder eller neuropsykiatriska diagnoser är en relativt liten grupp i sammanhanget, cirka fyra procent. Samtidigt som forskning visar att det är möjligt att tidigt identifiera tecken på psykisk ohälsa också hos små barn, får bara en tredjedel av dem det stöd de behöver (Gustafsson, 2019).

Vissa barn är mer sårbara än andra och barn kan tillfälligt eller mer varaktigt leva i utsatthet. Utsatthet kan förstås som riskfyllda livsvillkor.  Barns livskvalitet och utsatthet påverkas av ekonomiska, familjemässiga, samhälleliga eller hälsomässiga villkor. Om vi tar Joseph som exempel har hans livsvillkor dramatiskt förändrats av två mycket stora omställningar i hans liv – föräldrarnas skilsmässa och hans nya liv i förskolan. Vi vet inget om hur hans materiella/ekonomiska villkor förändrats, eller hur det påverkar föräldrarnas förmåga att ge omsorg, eller hur det påverkar Josephs tilltro till sin egen förmåga att lära sig och tilltron till andra människor. Det enda vi kan se är att hans psykiska hälsa vacklar, han är nedstämd och mestadels ledsen. Sofia vet att hon behöver möta honom i detta och erbjuda honom, liksom de andra barnen, en relation som är både bärande, närande och lärande.  När pedagoger får utbildning i hur de kan bidra till barns ökade självreglering och samtidigt hjälp att reducera egen stress leder detta till ökat socialt och emotionellt stöd till barnen (Raver m fl, 2011). Då är förskolans arbete psykiskt hälsofrämjande.

Barns förmåga att hantera och anpassa sig till negativa livshändelser, som en skilsmässa, varierar förstås stort. Det finns dock några faktorer som gör att barn klarar sig bättre, bland annat att ha minst en trygg relation till en vuxen utanför familjen, som en kompletterande anknytningsperson i förskolan. Att få hjälp att bearbeta det som är svårt, sätta ord till sina upplevelser och känslor och stöd i att hantera sin situation är också faktorer som gör livet mer hanterbart och meningsfullt.

Psykisk hälsa är ett omfattande begrepp. Den är ett resultat av komplext samspel mellan biologiska, psykologiska och sociala faktorer som förmåga att hantera och tåla livets utmaningar, ärftlig sårbarhet, sociala förhållanden och levnadsvanor. En likvärdig förskola är en plats där varje barn har möjlighet att mötas av kompetent och kunskapsrik personal som bygger relationer av hög pedagogisk kvalitet. Relationer som bär, när och lär. En förskola där personalen får strukturella förutsättningar att utveckla den kvalitet som handlingskompetens fordrar.

lyssna

 

Margareta Öhman

Margareta Öhman

Psykolog, författare till bland annat Värna barns lekstyrka (Gothia Fortbildning, 2019) och barnkulturvetare med mer än fyrtio års erfarenhet av att arbeta med barn och vuxna i förskolan. 

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen Praktisk pedagogik.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant