Södertäljes egna piloter

Att motverka kränkningar och diskriminering är en självklar del av förskolans uppdrag och står inskrivet i skollagen. Men hur främjas arbetet rent konkret? 
I Södertälje blev svaret projektet Normpiloterna – vars uppgift är att stödja kommunens förskolor i det dagliga arbetet.

Det är tidig förmiddag i förskolan Ängsviolen i Södertälje. Vid ett lågt bord sitter en grupp barn och lägger pussel tillsammans med förskolläraren Anne-
Mari Karleskans.

– Anne-Mari, jag är hungrig. Kan jag få en frukt? undrar ett av barnen, medan hen funderar på vilken pusselbit som hör vart.

I andra ändan av rummet, bakom ett skirt draperi, är det också full aktivitet. Men ändå lugnt. I en stor sandlåda leker ett gäng kompisar med olika plastdjur och kottar, samtidigt som de småpratar med varandra. Medan barnen är upptagna av sina olika aktiviteter rör sig förskollärarna Lisa Wikström, Niwa Lodhammar och Petra Klobucar Jansse stilla, och likt ”flugan på väggen”, nästan obemärkta runt i rummet. De tre är normpiloter och idag besöker de Ängs- violens förskola för observation. 

2009 skrevs utbildningsområdet in i diskrimineringslagen och förskolor och skolor fick i uppgift att också arbeta långsiktigt mot diskriminering och trakasserier. I samband med detta anställde Södertälje kommun Vivi Havia, verksamhetsutvecklare med fokus på jämlikhet, för att kunna stödja verksamheternas strategiska arbete med dessa frågor. Bland annat erbjöd kommunen utbildningar till ledningsgrupper och representanter från kommunens alla förskolor om normer och normkritik.

Mycket var positivt med utbildningarna, men ett behov som många pekade på var svårigheten att konkretisera kunskaperna och göra dem möjliga att använda på en daglig nivå. Så föddes hösten 2013 idén till projektet Normpiloterna av Vivi Havia och Sanna Fritz, dåvarande verksamhetschef för förskolan.

”Får man tid att reflektera, kan man också göra medvetna förändringar.”

En normpilot är en förskolepedagog vars uppgift är att inspirera och hjälpa andra kollegor och förskolor att implementera ett normkritiskt förhållningssätt. Under sammanlagt två veckor per termin ikläder sig pedagogen rollen som normpilot, resten av tiden arbetar man i sin vanliga förskola. Alla normpiloter har deltagit i en utbildning om sju halvdagar där de fått kunskap i diskrimineringsgrunderna samt i normkritisk pedagogik. För att spegla Södertäljes mångfald har Vivia Havia varit mån om att gruppen ska ha en så bred representation som möjligt när det gäller språk, kulturtillhörighet och kön. 

– Att upptäcka beteenden och normer på den avdelning man själv arbetar på är ofta svårt, säger Vivi Havia, och berättar vidare: 

– Därför är man aldrig normpilot i sin egen förskola, eller inom sitt eget förskoleområde. 

Normpiloterna arbetar dessutom alltid i par. Något som är viktigt för att kunna fånga in flera olika perspektiv på de observationer man gör. 
Inför varje terminsstart gör Vivi Havia upp ett schema för normpiloternas arbete tillsammans med kommunens förskolerektorer. Startpunkten är sedan ett arbetsplatsmöte där normpiloterna presenterar sig och förklarar syftet med arbetet. Personalen får också tillfälle att lyssna på olika föreläsningar och göra övningar relaterade till normer och diskriminering. Arbetet följs sedan upp med fyra olika observationstillfällen, utspridda under terminen. De två första observationerna sker båda under cirka 45 minuter, med efterföljande diskussionen med personalen på ungefär lika lång tid. 

Den tredje observationen, som handlar om bemötande och organisation, görs under två timmar. Observationerna avslutas med ett femte möte där ledningsgruppen samt representanter från varje avdelning träffar normpiloterna för att samtala kring vad man observerat. Tillsammans väljer man också ut vilka områden förskolan behöver arbeta vidare med. 

Det unika med normpiloterna är att det är ett kommunövergripande projekt där man skapar en samsyn och en samarbetskultur om hur man arbetar med normkritiska perspektiv, säger Vivi Havia.

– Vi har inte tagit in någon extern ”specialist”, utan alla är förskolepedagoger som arbetar i den dagliga förskoleverkligheten, säger hon och skrattar sedan gott.

– Ja, alla utom jag då förstås!

Alla i projektet är överens om att normpiloterna gett tydliga positiva resultat. Det märks det i piloternas utvärderingar, där man märker att konkreta åtgärder har genomförts och följts. Även i barnens årliga resultatuppföljning ser man en förbättring, bland annat vad gäller språkutveckling utifrån ett flerspråkighetsperspektiv. Men den allra största skillnaden ligger i att medvetandet hos personalen har ökat. 

Karin Strömbom Landquist, rektor vid Ängsviolens förskola, menar att en viktig del av projektet är den process som sker mellan normpiloternas besök. Att få tid att inom arbetslagen diskutera och fundera på vad normpiloternas observationer visat, och vad som skett mellan besöken, är väldigt givande menar hon. 

– Får man tid att reflektera, kan man också göra medvetna förändringar. Men det är ett arbete som tar tid, och som jag som rektor måste skapa utrymme för.

Visst kan det även uppstå svåra situationer ibland, säger Karin Strömbom Landquist. Som till exempel när vårdnadshavare ibland inte känner till förskolans uppdrag i sin helhet.

–  Min erfarenhet är att så länge man bemöter vårdnadshavarnas frågor och funderingar och kan ha en dialog där man förklarar varför vi gör som vi gör, så blir det sällan några problem. 

”Det är när vi börjar ifrågasätta oss själva som en förändring kan börja.”

Petra Klobucar Jansses, Niwa Lodhammars och Lisa Wikströms observationstid är slut. De tidigare så tomma sidorna i anteckningsblocken är nu fulla av observationer och funderingar. Petra Klobucar Jansse har till exempel lagt märke till att böckerna i bokhörnan ser väldigt lika ut. Så gott som alla är på svenska, och bara en har ett mörkhyat barn på framsidan. Lisa Wikström å sin sida har observerat att rummet barnen vistas i är fyllt av bilder, material, utsmyckningar och färger – en spännande miljö för de flesta. Men hur fungerar det för ett barn med neuropsykiatriska funktionshinder? Och hur kommer det sig att barnen vid sandlådan bara består av flickor? En slump? Eller finns det något i miljön som tilltalar flickor mer än pojkar? 

Visst kändes det lite obehagligt första gången normpiloterna var på besök, säger Weronica Tveit, förskollärare i Ängsviolen, och berättar att det i början var svårt att helt koppla bort känslan av att vara ”granskad”.

– Nu känns det helt annorlunda. Oftast tar normpiloterna upp något man själv haft på känn, men kanske inte haft tid att lyfta och diskutera tillsammans med sina kollegor.

Lisa Wikström har varit normpilot sedan projektet startade medan Petra Klobucar Jansse och Niwa Lodhammar har varit med sedan 2017. Alla menar att projektet fört med sig mycket positivt. Dels utvecklar de förskolornas verksamheter, då de lär av varandra och goda idéer kan spridas från förskola till förskola. Dels innebär projektet en stor kompetensutveckling för dem själva. 

– Det är ett otroligt roligt arbete som ger mig mängder av idéer om hur jag kan förbättra verksamheten på min egen förskola. Dessutom lär jag mig ständigt nya saker, säger Niwa Lodhammar. 

Petra Klobucar Jansse håller med och menar att projektet gett henne en stor portion självinsikt.

– Visst gör det lite ont i bland. Men det är när vi börjar ifrågasätta oss själva som en förändring kan börja. Ingen kan göra allt, men alla kan faktiskt göra något. 

Lisa Wikström tycker att rollen som normpilot föder många idéer om hur förskolan kan utvecklas.

Så gott som alla böcker är på svenska, och bara en har ett mörkhyat barn på framsidan. Varför är det så? undrar Petra Klobucar Jansse. 

Idag känns det helt okej att bli ”granskad” av normpiloterna, menar förskollärare Weronica Tveit. I början kändes det lite obehagligt.
 

Vivi Havia, verksamhetsutvecklare med fokus på likabehandlingsfrågor, är den som leder projektet Normpiloterna i Södertälje.

Varför är det nästan bara flickor som leker i sandlådan? En fråga värd att diskutera menar normpiloten Lisa Wikström.

En normpilots uppgift är att hjälpa sina kollegor att implementera ett normkritiskt förhållningssätt.

Prev
Next
Ängsviolen

Ängsviolen är en kommunal förskola i Södertälje kommun. Här går 85 barn och arbetar sex förskollärare och sex barnskötare.

Tips för normmedvetenhet

• Kompetens skapas i samtal om den egna praktiken. Avsätt tid för att identifiera utvecklingsområden och att prata om dem.
• Våga utmana varandra i samtal kring förändringar.
• Ställ frågor om exkludering och inkludering: 
    – Vilka barn kan spegla sig i förskolans material, miljöer och de traditioner/högtider som uppmärksammas?
    – Vilka förmågor krävs för att ett barn ska få vara delaktigt? 
    – Vilka erfarenheter eller kunskaper lyfts? Vilka osynliggörs? 
    – Vilka barn får möjlighet att visa sina bästa sidor? Vilka får inte det? Vem får uppleva att aktiviteten/miljön är gjord för ”sådana som mig”? Vem får sällan det? 

 

Läs fler

Åsa Fridman

Åsa Fridman

Frilansjournalist

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen Praktisk pedagogik.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant