Webb-extra! Läs ur "Man dör inte av stress - man slutar bara att leva" och vinn boken!

Sjukdomstalen för stressrelaterade sjukdomar är de som ökat mest under de senaste åren. I boken Man dör inte av stress - man slutar bara att leva varvas Selene Cortes personliga sjukdomsberättelse med senior professor Marie Åsbergs kliniska perspektiv. De sätter också in utmattningssyndrom i en bredare samhällskontext. Selene Cortes är föreläsare och strategisk verksamhetsutvecklare på MIND och Marie Åsberg är senior professor på Danderyds sjukhus. Marie Åsberg har forskat om utmattningssyndrom sedan slutet av 1990-talet. 

Vinn boken Man dör inte av stress - man slutar bara att leva

Svara på två frågor och vinn ett ex av boken. Mejla dina svar till pernilla.ronnlid@gothiafortbildning.se senast 8 januari. 

Vem myntade begreppet utmattningssyndrom?

Hur återhämtar du dig i vardagen?

Prevention

Utmattningssyndrom är svårt att behandla, men lätt att förebygga. Det finns metoder, men för att de ska komma till användning måste man på arbetsplatserna först och främst förstå att behovet finns – och det gör det nästan alltid.

Cochranesamarbetet, en internationell institution som utvärderar olika medicinska behandlingar (i likhet med vad SBU gör i Sverige), har gått igenom evidensen för prevention av arbetsrelaterad stress. En av de få invändningsfria studier som givit positivt resultat är svensk och kommer från Kalmar, där sjuksköterskan Ulla Peterson tagit fram och testat en metod som hon kallar kollegiala samtal.

Kollegiala samtal går ut på att en grupp arbetskamrater träffas regelbundet, på arbetstid, för att diskutera arbetsproblem som kan skapa stress. Diskussionerna leds av en snabb­utbildad diskussionsledare hämtad från verksamheten. Tio gruppsamtal genomförs enligt en särskild manual, och deltagarna uppmuntras att fortsätta ha kontakt även efter avslutningen. Metoden gav statistiskt säkerställda positiva effekter när den först prövades. Den har nyligen testats i större skala i ett antal svenska kommuner och återigen givit positiva resultat.

Om en regelrätt kollegial samtalsgrupp inte är möjlig på en arbetsplats kan man åtminstone se till att medarbetarna avbryter arbetet för att äta lunch varje dag, helst tillsammans och helst utanför arbetsplatsen, för att skapa en möjlighet till samtal både om arbetet och annat som kan vara av intresse.

Utöver gruppsamtal på arbetsplatsen finns ett stort behov av utbildning av chefer, kanske speciellt första linjens chefer och mellanchefer som har direkt personalansvar, samtidigt som de själva är en riskgrupp för utmattning. Utveckling av utbildningsprogram pågår.

För den enskilda individen gäller det att skapa förutsättningar för daglig återhämtning. Det finns många olika metoder, och det som passar en är inte nödvändigtvis bra för någon annan. Tillräcklig sömn, begränsad övertid och ordentlig veckovila är självklara återhämtningsmöjligheter. Lagom fysisk aktivitet och tid för aktiviteter utanför arbetet kan ge ytterligare möjligheter till återhämtning. Att sjunga i kör säger många ger bra återhämtning – körsång har många välgörande fysiska och psykiska komponenter och kan vara en övning i mindfulness. Yoga och meditation kan vara av värde för somliga. För andra kan simning, ridning eller skogspromenader vara bättre sätt att skapa en ”medveten närvaro”. Sätten är många, det gemensamma är fokuseringen på en aktivitet som avbryter stress och orostankar.

Det viktigaste för att förebygga utmattningssyndrom är inte att minska stressnivån. Vi är gjorda för att tåla stress, och det finns yrken där stressen är oundviklig – tänk akutmedicin, blåljuspersonal, tidningsredaktioner … Det viktigaste är att ge möjligheter till återhämtning. Det är återhämtningen som avgör om man blir utmattad eller inte.

Varför just Sverige?

Varför blev det just i Sverige som termen utmattningssyndrom först användes? Det är en sjukdom som har funnits länge, men som diagnostiserats under andra namn. Skälet till att den uppmärksammades i Sverige just kring det senaste sekelskiftet hänger ihop med den mycket branta ökningen av antalet sjukskrivna mellan 1998 och 2003. Att vi över huvud taget kunde lägga märke till ökningen hänger ihop med vårt välfärdssystem – naturligtvis inte så att välfärden skulle orsaka sjuklighet, utan så att sjukförsäkringssystemet har drivit fram pålitliga register för att möjliggöra att man får sjukpenning när man behöver det. Registren gör det möjligt att följa sjukdomarnas utveckling över tid. Fram till 2005 sköttes de offentliga registren av Riksförsäkringsverket, som samlade in uppgifter från de 21 självständiga försäkringskassorna i Sverige. År 2005 ersattes Riksförsäkringsverket av en enda sammanhållen myndighet, Försäkringskassan. Under Riksförsäkringsverkets tid fanns inga säkra diagnosuppgifter i dataregistren, och därför kunde man bara följa antalet sjuka, inte vilken sjukdom de hade.
Fram till 2005 var det egentligen bara de stora avtalsförsäkringsbolagen (AFA försäkring och Alecta) som hade diagnosdatabaser, tack vare att professor Åke Nygren vid Karolinska Institutet hade utformat dem så att de skulle vara användbara för medicinsk forskning. Det var också Åke Nygren som 1998 slog larm om ökningen i psykisk sjuklighet och startade den forskningsinriktning som fem år senare gav upphov till begreppet utmattningssyndrom. När Försäkringskassan började föra in diagnosuppgifter i sina register kunde de bekräfta att ökningen faktiskt berodde på stressrelaterad psykisk sjukdom, det vill säga till större delen utmattningssyndrom.

Det är absolut inte bara i Sverige som den stressrelaterade psykiska sjukligheten är ett problem. Följer man den internationella utvecklingen på arbetsskadeområdet finner man att stressrelaterad sjukdom är ett allvarligt bekymmer i så gott som alla västländer. Tittar man på korttidsfrånvaro från arbetet finns det skillnader mellan länder, men det är inte korttidsfrånvaron som är problemet. Tvärtom är det de långa sjukfallen som skapar bekymmer, och det kan vara mycket svårt att jämföra statistiken över dem mellan olika länder eftersom både försäkringssystem och diagnostik är mycket olika. I USA, till exempel, finns inget sammanhållet sjukförsäkringssystem som gäller alla medborgare medan sådana system finns i många andra västländer.
Om man bara granskar statistiken över psykisk sjukdom i olika länder oavsett diagnos, finner man att andelen människor som har psykisk sjukdom är påfallande likartad världen över. En sådan jämförelse har gjorts av Oxforduniversitetet och finns på webbsajten ”Our World in Data”. Sajten har en speciell avdelning för psykisk hälsa (https://ourworldindata.org/mental-health#) världen över. Den visar att andelen människor i befolkningen med någon form av psykisk sjukdom i genomsnitt världen över ligger på 15 procent, med en variation mellan 13 procent (Vietnam, Laos, Kambodja, Mexiko) och 22 procent (USA, Australien, Grönland). Sverige ligger på samma nivå som andra europeiska länder, 18 procent. Det finns alltså ingen anledning att tro att vi skulle vara mer utsatta för psykisk ohälsa än andra länder.

Det finns dock en intressant skillnad mellan Sverige och andra länder som kanske kan förklara varför just arbetsrelaterad psykisk sjukdom har skapat så mycket lidande hos oss. En annan internationell arbetsgrupp, World Value Survey, som också är lätt att finna på internet (http://www.worldvaluessurvey.org/wvs.jsp), skickar med jämna mellanrum ut en enkät till ett urval invånare i ett femtiotal olika länder. Enkäten handlar om hur människors värderingssystem ser ut. Efter statistiska analyser har man kommit fram till två olika dimensioner som beskriver människors värderingar. Den ena dimensionen sträcker sig från ren överlevnad i ena änden till individuellt självförverkligande i den andra. Den andra dimensionen handlar om traditionella, konventionellt religiösa eller konservativa, värderingar versus sekulära värderingar. Sverige ligger extremt högt i båda dimensionerna, det vill säga vi är extremt sekulariserade och extremt individorienterade. Man kan lätt föreställa sig vad detta kan innebära för en individ, som kanske satsat maximalt på att förverkliga sig själv och nå långt i sin karriär, och sedan finner att huvudet inte fungerar längre – och inte längre kan finna någon tröst i mer traditionella värden, eller i en religiös tro.

Listan på allt du inte måste och några andra ord på vägen

Man kan utan problem ligga i sängen hela dagen. 

  • Du måste inte laga mat från grunden. Inte en enda dag faktiskt under en ganska lång tid. Att göra det tar mycket energi som du kommer att behöva till annat.
  • Du måste inte städa.
  • Det är helt okej att skita i disken.
  • Du måste inte fullfölja alla planer som du bestämt. Du får ibland avboka sociala sammanhang i sista minuten om du inte orkar. Orken kan ta slut plötsligt och bara för att du tyckte det skulle vara roligt när du bestämde träffen betyder det inte att du orkar det nu. Och gör du det i alla fall kommer du att ångra dig. Jag lovar. 
  • Du är ingen sämre kompis fast du ställer in er träff – för tredje eller tionde gången i rad. Du är sjuk. Det är det som behöver få styra just nu. 
  • Du måste inte ”röra lite på dig varje dag”.
  • Du kan med fördel kosta på dig att tycka lite synd om dig.
  • Ge fan i att skämmas. 
  • Man måste absolut inte träna första tiden. (Ofta behöver kroppen BARA vila då.) 
  • Man behöver lämna plats åt sorgen. För allt man plötsligt är. För allt du inte längre är. För allt du inte gör. För allt du gör men inte vill. För allt du vill men inte orkar. För att du inte orkar något. 
  • Du kommer att kunna jobba igen. Men går du tillbaka för fort ökar risken att du återinsjuknar. 
  • Det är normalt att gråta hela tiden. Köp dig mjuka näsdukar och choklad. Och se till att du gråter ordentligt.
  • Du är inte svag när du ber om hjälp. Du skulle förmodligen bli glad för att kunna hjälpa en vän i samma situation som du är i nu. 
  • Bara för att du inte lyckas/orkar/kan slutföra någonting just nu betyder det inte att det alltid kommer vara så. Det är en fas som hör sjukdomen till. Anledningen till att det är så här är att du är sjuk. 
  • Din irritabilitet och din överkänslighet är symtom på utmattningssyndromet. Det kommer att gå över. 
  • Den viktigaste regeln är att det inte finns några regler. 
  • Psykkontot. Din utmattningshjärna kommer att vara orsak till att du glömmer betala räkningar, får böter eller något annat som innebär att du bokstavligen får ”betala för det”. Dessa saker hör till psykkontot, vilket innebär att du aldrig får skämmas eller ha ångest för dem. Betala bara, och glöm det sedan. Det är tråkiga konsekvenser på något du inte kan rå för just nu.

Tillägg om du är förälder

  • Du är inte en dålig förälder för att du just nu inte orkar någonting.
  • Det är helt okej att barnen inte går varje gång på sina sport-/musik-/andra aktiviteter efter skolan.
  • Barnen kommer att överleva helt utan barndomstrauman även om de äter halvfabrikat en tid. 
  • Barnen kommer också att överleva även om de, under en tid, får spendera mer tid framför tv:n. 
  • Om du blir onödigt arg på dina barn är anledningen förmodligen att du är för trött. (Även om du inte gör nästan någonting.) Det är ett tecken på att du behöver vila ännu mer. Det enda som är viktigt om det händer är att du är noga med att be om ursäkt och förklarar för dem efteråt att det inte är deras fel, att du inte mår bra och att du gör allt du kan för att må bättre. 
  • Försök förlåta dig själv. För allt möjligt.
     

 

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen Praktisk pedagogik.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant