Miras mamma är ensamstående och har långa arbetsdagar. Ibland kommer Mira i samma kläder flera dagar i rad. Hennes mamma glömmer ofta att ta med extrakläder och då får Mira använda ”lånekläder” som lämnats kvar av andra barn. Både Mira och hennes mamma ser trötta och slitna ut. 

En kväll när Mira hämtas sist ber pedagogen att mamman ska stanna kvar en stund. Innan de skiljs åt har mamman berättat att hon är inneboende hos en släkting som varken tycker om henne eller Mira. Hon är ledsen och pedagogen säger att hon måste söka hjälp och ger henne ett telefonnummer till en av socialsekreterarna i kommunen. 

Efter några dagar kommer Miras mamma in och tackar för hjälpen och berättar att de kommer att få ett eget boende och ekonomisk hjälp. 

Förskolans kompensatoriska uppdrag innebär att de barn som inte får sina grundläggande behov av omsorg och trygghet i hemmet ska få det i förskolan. För att väga upp barns olika förutsättningar och behov har förskolan ett kompensatoriskt uppdrag, ett uppdrag som kräver att förskolan ska arbeta förebyggande och främjande.

Kompensatoriska insatser behövs exempelvis för barn som:

• har brister i språket

• har bristande självkontroll

• har svårigheter med de sociala koderna, svårt att leka med andra barn

• ofta hamnar i konflikt med barn och pedagoger

• är tysta och drar sig undan kontakt med både barn och pedagoger

• har föräldrar som brister i sitt föräldraskap, omsorgen

Alla barn ska enligt läroplanen få maximala möjligheter att utvecklas, må bra och lära oberoende av vilken förskola de går i eller vilken familj de lever i. Det är extra betydelsefullt för barn som växer upp med föräldrar som lider av psykisk ohälsa, olika beroenden eller andra svårigheter orsakade av stress eller sjukdom.

Läroplanen ger inga riktlinjer för hur det kompensatoriska arbetet ska bedrivas, men är tydlig med att barn som har särskilda behov ska uppmärksammas och få stöd.

Förskolan kan göra stor skillnad för många barn genom att rusta dem med en god självkänsla, trygghet, nyfikenhet och ett rikt språk. Förskolan ska ge barnen goda förutsättningar inför skolstarten men framför allt en trygg barndom.  

Här en berättelse om vilken betydelse en förskola kan ha för ett barn och barnets förälder när livet är svårt och föräldraskapet brister:

Mamman lyssnar med ett leende när pedagogerna beskriver Julia, som för det mesta är glad, omtänksam och full av liv. Plötsligt börjar tårarna trilla och mellan gråtattackerna visar mamman en stor tacksamhet över att Julia varje dag får vara på förskolan och har möjlighet att leka tillsammans med de andra barnen. 

Orsaken till samtalet är att socialsekreteraren vill att förskolan ska få veta varför Julia sedan en tid bor hos släktingar som också hämtat och lämnat henne. Nu orkar mamman berätta för pedagogerna om vägen ur sitt missbruk. 

Den här förskolan har för både föräl-dern och barnet varit en viktig plats som gett dem möjlighet till en positiv förändring i livet. Förskolan med sina rutiner är en trygghet för dem båda. Mamman vet att hennes barn trivs och har det bra där, vilket ger henne ork och kraft att kämpa vidare med sina egna svårigheter och problem. 

För pedagogerna blev det också en lättnad att få träffa mamman och socialsekreteraren och få information om barnets hemsituation och veta att de får stöd. Förskolan har varit kompensatorisk och erbjudit barnet trygghet under en tid när barnets förälder haft det svårt. 

En likvärdig förskola är en förutsättning för att alla barn ska få möjlighet att kompenseras för brister som kan finnas i deras livssituation. Förskolans arbete är betydelsefullt i ett alltmer segregerat samhälle och har möjlighet att verka för social jämlikhet i stort. Enligt skollagen kan likvärdighet belysas främst utifrån tre grundläggande aspekter: lika tillgång till utbildning, lika kvalitet på utbildningen och att utbildningen ska vara kompenserande. 

Skolverket tar tydligt upp att likvärdighetsbegreppet inte innebär att alla barn ska erbjudas en likadan förskoleverksamhet utan att barns olika villkor ska kompenseras av en verksamhet där alla barn kan få utveckla hela sin potential. Även läroplanen understryker att förskolans resurser inte ska fördelas lika utan efter barnens behov. 

Begreppet kompensatorisk skapar ibland starka känslor. Det kan upplevas provocerande att förskolan ska bidra med det som föräldrarna inte klarar av. Men varje pedagog är skyldig att ge barnen vad de behöver när de är i förskolan. 

Förskolan är en viktig skyddsfaktor för många barn. Det allra viktigaste för barns hälsa, utveckling och lärande på både kort och lång sikt är samspelet och relationen mellan pedagoger och barn. Kvaliteten i verksamheten avgörs i mötet med barnet. Grunden för att lyckas med det kompensatoriska arbetet är att förstå och lyssna på barnet, förmå se barnets potential och få barnet att känna sig engagerat, dugligt och delaktigt i sitt lärande. 

Barn som lever i en miljö med bristande omsorg tvingas att alltför tidigt klara sig själva. De lever otryggt och hamnar lätt i konflikt med både barn och vuxna och kan snabbt angripa andra som skydd mot egen rädsla att bli angripna. Ett provocerande och aggressivt beteende är ett sätt att försvara sig mot en låg självkänsla. Barn som har utsatts för fysiskt våld visar oftare aggressivitet mot andra, både barn och vuxna. Många gånger är det svårt att förstå vilken händelse som utlöser barnets ilska, eftersom aggressionen kan orsakas av ledsenhet eller besvikelse över något som hänt tidigare.

Ilskan kan vara ett sätt att försvara sig mot att vara sviken eller en känsla av maktlöshet. Att få ord på vad som händer och hur det känns öppnar upp för en dialog mellan barnet och pedagogen. I en trygg relation till sin pedagog kan barnet få hjälp att utveckla en positiv uppfattning om sig själv och därmed slippa känna stark oro och rädsla i samspelet med andra barn och pedagogerna. 

Utsatthet hos barn kan visa sig på olika sätt. Här är några exempel:

• Fysiska och psykiska tecken. Till exempel huvudvärk, magont, ilska, ledsenhet eller koncentrationssvårigheter.

• Skuldkänslor. Barnet kan bära på skuldkänslor för förälderns mående och försöka dölja hur hen mår och hur det är hemma. Ofta blir det ändå uppenbart att något är bekymmersamt för barnet.

• Överdriven anpassning. Barnet klarar av att anpassa sig betydligt mer än de flesta i samma ålder. Hen stör ingen och undviker konflikter. Då är det svårt att upptäcka utsattheten. 

• Förändrat beteende. Barnets beteende förändras på ett negativt sätt. Hen kan sluta leka, vara passiv eller apatisk, vara orkeslös, inte vilja äta eller vara lättirriterad.

Det är viktigt att upptäcka och möta de behov som döljer sig bakom beteendet. Barnen signalerar sina behov genom sitt beteende. Utsatta barn lever i en otrygg värld och behöver bli bemötta med omsorg, vänlighet och förståelse. De behöver tid och tålamod från sina pedagoger för att otryggheten ska kunna bytas ut till trygghet. Alla barn måste få vara trygga i sin förskola. En förskola med engagerade och kompetenta pedagoger som ges goda förutsättningar att möta varje barn kan göra stor skillnad på riktigt. 

Barnen gynnas av ett medvetet föräldrasamarbete. Det är viktigt att lyssna på föräldrarna och uppmuntra deras delaktighet och engagemang. 

Förskolans pedagoger har anmälningsplikt när de i sin verksamhet får kännedom om, misstänker eller är oroliga för att något barn far illa. En orosanmälan ska omedelbart göras till socialtjänsten när ett barn far illa eller riskerar att fara illa och barnets hälsa och personliga utveckling riskerar att skadas. Skäl till anmälan enligt lagen är närbarn utsätts för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp, kränkningar, omsorgsbrist eller att föräldrar och barn har allvarliga relationsproblem. Barnet blir känslomässigt övergivet och skyddslöst när föräldern är skrämmande eller hotfull och inte kan ge barnet tröst och trygghet.

Anmälningsskyldigheten gäller samtliga anställda och innebär att den som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa har ett personligt ansvar att göra en anmälan. En anmälan kan skrivas under av flera personer. När något akut har inträffat kan även en muntlig orosanmälan lämnas via telefon. En skriftlig anmälan görs då i efterhand. 

Tidig hjälp hjälper.Förskolan är en av samhällets viktigaste institutioner, somnär den har hög kvalitet kompenserar för brister i familjen, motverkar segregation och bidrar till ett mer jämlikt samhälle. 

Barn som far illa finns i alla miljöer och i många olika familjer. Det krävs mod och kunskap för att stå upp för barnens rättigheter att få leva ett liv utan våld, kränkningar eller andra former av utsatthet. Våldet, som kan vara fysiskt, psykiskt eller sexuellt, sker ofta utan insyn från andra vuxna. Det är därför viktigt att tidigt upptäcka barnets situation.

Det finns stora möjligheter för förskolan att i samarbete med barnavårdscentralen, barnpsykiatrin och socialtjänsten ge både föräldrarna och barnen tidig hjälp. I samarbetet mellan olika professioner sker en kunskapsutveckling hos alla berörda och en förståelse för vilket ansvar och vilket uppdrag som åvilar socialtjänsten, barnpsykiatrin och förskolan.

Det finns inga svåra barn, men barn som har det svårt. Livet är inte så lätt och mycket kan faktiskt gå snett. Att se hela bilden är viktigt om vi vill göra skillnad på riktigt! 

Våren 2025 kommer Gunilla Niss och Christina Widströms bok om tidiga insatser för en förebyggande och hälsofrämjande förskola hos Gothia Kompetens.