Det börjar med vardags­orden

I förskolan Fölungen börjar barnen bekanta sig med skrivandet redan som ettåringar.
– Meningsfullhet, lust och intresse måste vara det som styr, säger förskolläraren Eva-Lotta Hallindemo.

 

En skogsmaskin har kört över barnens vita band i Ullene-skogen. Banden avgränsar området där barnen får vara så att ingen går vilse och kommer bort.

– Men det vet ju inte skogsmaskinsköraren, konstaterar Liv Silvander 5 år.

Därför ska barnen i gruppen Dykaren, Fölungens förskola i Falköping, skriva lappar och hänga på banden så att det inte händer igen. De är alla fyra eller fem år och har i förväg bestämt vad det ska stå. Förskolläraren Eva-Lotta Hallindemo har skrivit texten på lappar och nu ska barnen skriva av. De får välja mellan att använda penna, penna på ljusbordet eller läsplatta.

”Inte göra sönder några band och bara såga ner de sjuka träden” skriver Aron Niskanen med stor koncentration vid ljusbordet. Nova Lindgren är lika djupt koncentrerad när hon knappar in på läsplattan. Bredvid sitter kompisen Noelle Bolund och hjälper till genom att stryka över varje bokstav som Nova har skrivit av. Tillsammans hjälps de åt om det är någon tangent som är svår att hitta.

–  Barn lär sig ofta bättre av andra barn än av vuxna och kan förklara för varandra på rätt nivå. Samarbetet stärker också relationen mellan barnen och gör att de förstår att alla arbetar på olika sätt, säger förskolläraren Eva-Lotta Hallindemo.

Hon har jobbat på förskolan Fölungen i tjugo år och under hela tiden har skrivande varit en central del av verksamheten.

– Det är ett av alla de språk som barnen har för att uttrycka sig. På samma sätt som de har rätt att få stöd i sin talutveckling har de rätt att få stöttning i sitt skrivande, förklarar hon.

”Det ska bli en lek med ord, bilder och figurer.”

Skrivandet blir också ett sätt för barnen att påverka dem som de inte fysiskt träffar. Exempelvis har de skrivit lappar på kylskåpet till föräldrarna som köper mat till kooperativet. ”Köp inte palmolja det kan vara jättedumt” står det på en av dem. Ett annat exempel är meddelandena runt sopkorgen som barnen har hängt upp på staketet vid skogspartiet som gränsar till förskolan. ”Släng inte skräp i naturen” och ”Rädda djuren” är några av budskapen.

– Hållbarhet är ett område där barnen är jätteengagerade och de brinner för att påverka sin omgivning, säger Eva-Lotta Hallindemo.

Inspirationen för att jobba med skriv- och lästräning i tidiga åldrar kommer från språkforskaren Ragnhild Söderbergh. Hon är numera pensionerad, men arbetade under många år som professor i barnspråk i Lund och Stockholm. Redan på 1960-talet upptäckte hon att barn kunde introduceras för läsning och skrivning så tidigt som vid ett och två års ålder. Men det är inte traditionell läs- och skrivträning det handlar om. I stället för att bryta ner orden i bokstäver och ljud är utgångspunkten att introducera hela ord som är starkt kopplade till barnens vardag.

På Fölungen är första steget ordlappar med barnens namn. Det börjar de med redan i ettårsåldern och barnen lär sig snabbt att känna igen först sitt eget namn och sedan sina kompisars namn. Vems lapp är vems? Vilka är här i dag och vilka är hemma?

–  Snart börjar de se mönster, som att Nova och Noelle börjar på samma sätt och låter på samma sätt, säger Eva-Lotta Hallindemo. Sedan kan de bygga på och utveckla utifrån nyfikenhet och intresse.

Nästa steg är att visa läslappar med ord som finns i barnets absoluta närhet, exempelvis mamma eller pappa. På Fölungen har varje barn en låda med ordlappar som är speciella för just dem. Lådorna finns lätt tillgängliga för barnen att ta fram samt vid skötbordet där det blir en naturlig paus. Orden på lapparna kan vara namn på ett syskon, ett husdjur eller ett speciellt gosedjur. Det kan också vara bilder och ord från något tema de jobbar med som djur och frukter eller på populära figurer som Babblarna.

– Orden måste vara meningsfulla för barnen och direkt förknippade med det de representerar så att det blir en lek med ord, bilder och figurer, understryker Eva-Lotta Hallindemo.

Ju äldre barnen blir, desto fler ord finns i deras vardag. I Dykargruppen har barnen utedag på måndagar, och på tisdagen skriver de om vad de upplevt tillsammans. Den här tisdagen ska de skriva och prata om granbarkborren.

– Vi såg ett träd som var sönder i skogen, berättar Noelle Bolund.

– Just så, granbarkborren borrar sig in i trädet och äter upp en del av det, säger Eva-Lotta Hallindemo och visar en bild på granbarkborren och på en avgnagd stam i skogen.

Innan barnen börjar skriva får de varsin lapp med ordet granbarkborre tydligt skrivet. De får också vita kartongbitar och en svart tuschpenna med bred spets.

– Vill ni skriva med gemener eller med versaler? undrar Eva-Lotta Hallindemo.

De flesta väljer versaler och snart finns det fem lappar med ordet ”granbarkborre” på. Några barn har behövt flera lappar för att få plats, för andra har det räckt med en. Om något blivit fel har Eva-Lotta ”suddat” genom att klistra över en bit vit kartong.

– Men det gör jag bara om barnen ber om det. Jag rättar aldrig deras texter, men det är viktigt att ha respekt för barnens arbete så att det presenteras på ett sätt som de är nöjda med.

Barnens alster hängs upp på väggen och dokumenteras sedan i deras portfolior. På så sätt blir det enkelt att återknyta till det de har gjort och att se hur barnen utvecklas. Eva-Lotta Hallindemo visar några exempel på hur barnens symboler och tecken så småningom har utvecklats till bokstäver och ord.

– Barnen kan sitta och skriva och berätta jättelänge redan i tvåårsåldern. Det är stor skillnad på när de skriver – härmar bokstäver – och när de ritar.

På frågan om det är lätt eller svårt att skriva svarar alla barnen att det är lätt.

– Det är för lätt, konstaterar Aron Niskanen.

Men det kan också vara svårt menar några.

– Liv är lätt att skriva. Men regnbåge är svårare, konstaterar Liv Silvander.

Själv har hon använt skrivandet vid flera tillfällen när hon har fått brev från sin vän Ally eller skrivit brev till förskolekompisen Idun.

– Skriva är också bra om man gör en resa och behöver komma ihåg vad man har gjort, föreslår hon.

Eva-Lotta Hallindemo ser flera fördelar med att börja att träna skriftspråket tidigt. Inte minst för barn som har svårt att knäcka läskoden och som nu får längre tid att öva sig.

– De får pröva på ett kravlöst sätt i sin egen takt. Vi utgår helt från barnens intresse och nyfikenhet. Är det någon som inte har lust att skriva en dag så gör den något annat. I skolan är tempot högre och för dem som inte hänger med kan det bli ett misslyckande.

Hon har också märkt att barn som haft svårt att uttrycka sig verbalt blommar ut när de i stället kan kommunicera i skrift.

Finns det några nackdelar med tidig skriv- och lästräning?

– Nej, det tar inte tid från något annat. Tvärtom förstärker skrivandet våra andra aktiviteter eftersom det blir ett sätt att bearbeta och dokumentera. Skrivandet är ju ingen fristående process, utan precis som matematiken något vi väver in i allt annat.

Eva-Lotta Hallindemo ser inte heller någon fara i att barnen skulle bli uttråkade i skolan om de redan kan läsa och skriva när de börjar. I stället tror hon att det känns tryggt att ha mycket kunskap med sig.

–  Den återkoppling vi har fått från skolan är positiv och jag förutsätter att lärarna har förmågan att utmana barnen och möta dem där de är.

Aron Niskanen, Nova Lindgren och Eva-Lotta Hallindemo läser Alla tre vill leka två av Maria Nilsson Thore.

Noelle Bolund, Nova Lindgren och Liv Silvander hjälps åt att skriva in bokstäverna på läsplattan.

Tuva Johansson och Aron Niskanen gör i ordning sina skyltar till skogen.

Såga inte ner träden! Tuvas budskap når fram.

Prev
Next
Fölungen tipsar: Kom i gång med skrivandet!

• Utgå alltid från barnens motivation och intresse.
• Se skriftspråket utifrån en helhet och ett sammanhang som ger barnen meningsfullhet.
• Arbeta utifrån upplevda händelser som exempelvis utedagar eller annat ni gjort tillsammans.
• Uppmuntra barnens inneboende drivkraft. Fånga deras tankar och intresse och hjälp dem att skapa och underhålla lusten att skriva och läsa.
• Utgå från hela ord. Skriv viktiga ord och meningar på läslappar. Första steget är ordens innebörd. Nästa steg att dela upp orden i mindre delar och bokstäver – styrt utifrån barnens tempo och intresse.
• Uppmuntra barnens samarbete och relationer. Barnen lär av varandra och blir varandras förebilder.
• Ge goda förutsättningar genom bra material som pennor med tydlig skrift, papper av god kvalitet, tydliga läslappar och annat.
• Ge möjlighet till olika sätt att skriva, som ljusbord, läsplatta, dator och vanlig penna.
• Se till att det finns böcker av god kvalitet som är tillgängliga för barnen hela tiden!
• Var som pedagog en god förebild. Svara på barnens frågor, uppmuntra dem på ett respektfullt sätt.
• Dokumentera genom att sätta upp på väggen, kopiera, ta hem och visa upp.

(Källa: Eva-Lotta Hallindemo, Fölungens förskola i Falköping)

Fölungen

Fölungen drivs som ett föräldrakooperativ. Här går 42 barn i fem grupper uppdelade efter ålder – Ägg, Larver, Puppor, Dykare och Sländor. Här arbetar fem förskollärare, tre barnskötare och en köksansvarig. En av förskollärarna har delad tjänst och är även rektor.

Boktips:

Ragnhild Söderbergh: Från joller till skrivning och läsning. Gleerup 1996

Barnets tidiga språkutveckling. Gleerup 2007

 

Carina Haglind Ahnstedt

Carina Haglind Ahnstedt

Frilansjournalist.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant