Ni har satsat mycket på att förbättra ert arbete mot kränkningar, hur kommer det sig?

– Jag började arbeta med värdegrundscase 2013 efter att det hade börjat uppmärksammas uppifrån att det förekom kränkningar inom förskolan och att det behövde lyftas. För mig är det viktigt att barn blir lika respektfullt bemötta som vuxna blir och jag kände att vi behövde diskutera vad som är en kränkning mot barn.

Hur gör ni?

– Under våra arbetsplatsträffar och verksamhetsutvecklingsdagar brukar vi sätta oss i grupper om ett eller två arbetslag, alltså 3–8 personer. Sedan läser jag upp ett case som jag har hittat på – men som skulle kunna hända eller kanske har hänt någon annanstans. Efteråt läser jag upp sex möjliga reaktioner. Pedagogerna får först fundera tyst på hur de tror att de själva hade reagerat och sedan lägger de en pappersbit med det alternativets siffra på bordet. Därefter ber jag dem antingen argumentera för sin reaktion och försöka vinna över de andra, alternativt fundera tillsammans över vad konsekvenserna av olika reaktioner skulle kunna bli. Vi diskuterar också om caset verkligen handlar om en kränkning eller inte. Allt kanske inte är en kränkning men kan vara olämpligt ändå.

Kan du ge exempel på case?

– I början var de mer solklara och handlade om sådant som att en kollega tog ett barn hårt i armen eller stängde in det i ett rum som bestraffning. Nu diskuterar vi mer gråzoner som vad man gör om kollegan säger åt ett barn att barnet inte får mer mjölk innan barnet har ätit upp sin mat eller om en kollega kommer och frågar var lamineringsmaskinen är just när man själv har en reflektionsstund med ett barn. Ett case som blev en verklig ögonöppnare för många var fallet med pedagogen som kommer in i ett rum och utbrister: ”Usch, vad det luktar bajs här, vem är det som har bajsat?!” och börjar gå runt och kolla i blöjorna på barnen. Frågan är hur det skulle kännas om man själv bodde på ett äldreboende och någon i personalen kom in och gjorde så. Varför tror vi att barnen reagerar annorlunda än vad vi skulle göra?

Vad har din roll som rektor varit?

– Det var jag som startade upp arbetet och det är fortfarande jag som kommer på casen, läser upp dem och håller i diskussionerna. Jag vill vara härvarande som rektor och få veta hur mina pedagoger tänker.

– Min upplevelse är att pedagogerna verkligen ser fram emot våra case-diskussioner och att de tycker att det är ett kul sätt att lyfta svåra situationer. Eftersom det som vi diskuterar inte har hänt här upplevs det inte som provocerande. Det är viktigt att hålla diskussionerna lättsamma för att alla ska våga prata öppet.

Hur ser du att pedagogerna har utvecklats?

– Det finns ett större mod, öppenhet och nyfikenhet. Människosynen har utvecklats och vi har fått en större likvärdighet när det gäller värdegrund och barnsyn mellan förskolorna. Pedagogerna säger att case-diskussionerna har gjort det lättare att prata med kollegor om olika situationer som uppstår. De vet vad som är en kränkning och därmed också när något måste anmälas.

Vilka fler möjligheter finns?

– Jag funderar just nu på hur jag kan använda arbetssättet i andra delar av verksamheten, till exempel i min ledningsgrupp. Vi skulle kunna reflektera över olika kris- och arbetsmiljöscenarier.