Slutet på våren är många gånger förskolans mest intensiva period. Vädret gör oss piggare, samtidigt har både pedagoger och barn stretat på under många veckor tillsammans, återhämtat sig från vinterns sjukdomar, upptäckt omvärlden och lärt mycket nytt. Nu är det dags att knyta ihop säcken för terminen. Känslan av att bara vilja bli klar och få avsluta kan ligga nära till hands. 

Men avslutet innebär inte bara att det kommer tid för återhämtning. För barnen är det slutet på det de är vana vid just nu. Efter sommaren har gruppen förändrats, det kommer nya barn och andra slutar. En del barn ska byta avdelning och pedagoger byter arbetslag. Även om det kan kännas skönt, kanske främst för oss vuxna, så är det också förknippat med känslor som sorg över att saker förändras och oro för vad som kommer att hända. Det låter måhända dramatiskt, men jag tror att vi kan hjälpa barnen i deras känsloliv och känsla av sammanhang om vi tillåter förändringar att ta mer plats i förskolan. Låt avslutet vara viktigt. Prata om det som har varit, låt det få spela roll och beröra vad som komma skall. 

”Vi kan hjälpa barnen i deras känsloliv och känsla av samman-hang om vi tillåter förändringar att ta mer plats i förskolan.”

Övergångar och hur dessa sker får betydelse för barn här och nu, men även på sikt. Att barn ges möjlighet att landa i förändringar som ska ske, som att byta avdelning eller pedagoger, med en känsla av tillhörighet och trivsel. Det bidrar till att barnen upplever att de bemästrar och klarar av den nya situationen. Övergångar som däremot upplevs som otrygga och osäkra, där man inte förstår vad som sker eller ges möjlighet att landa i det nya på ett bra sätt, kan i stället ha en negativ inverkan. Man kan tänka att framtida övergångar färgas av de erfarenheter man gör. 

I de vuxnas iver att avsluta är det lätt att missa hur barnen upplever övergången vid terminsslut. De är utlämnade till vad vuxen­världen berättar och hur detta förmedlas. Så länge ingen sätter ord på vad som händer är barnen ovetande. Förändringarna kommer dock inte att gå obemärkta förbi. Men om ingen berättar vad som sker blir det svårt att förstå hur och varför saker förändras när man är liten. Trygghet och tilltro skapas genom att vuxna gör barnen delaktiga på ett lämpligt sätt i vad som sker i tillvaron.

Jag önskar att vi kunde använda sommaravslutningen för att hjälpa barn att förstå att saker förändras i livet – och att det kommer att gå bra. När vi vuxna sätter ord på att något ska bli annor­lunda så hjälper vi barnen att göra tillvaron begriplig och hanterbar. Ibland tror jag att vi hoppas att förändringarna ska gå barnen obemärkta förbi, men så är det ju inte! Barn behöver bli involverade i det som sker i deras tillvaro. Genom att sätta ord på vad man har tillsammans, prata om roliga saker man har gjort och minnen man delar visar vi barnen att sådant spelar roll – det som har varit har varit på riktigt. Kanske kan man sätta ihop små häften med bilder tillsammans med barnen som de får ta med hem. 

Givetvis kräver arbetet med ett betydelse­fullt avslut en viss fingertopps­känsla hos pedagogerna, som så mycket annat i förskolan. Men jag tror att vi kan vara lite mer modiga att prata med barn om vad som varit och vad som ska hända. Vi ska berätta för barnen att vi tycker om dem och kommer att sakna dem. För de barn som inte hör sådant hemma kan dessa ord bli till guld som de bär nära hjärtat resten av livet. 

Lycka till!