I förskolan lär vi oss att förstå världen för att kunna förändra den. Förskolans demokratifostran handlar om värdegrunden och om att ge barnen förutsättningar att utveckla handlingskraft, ansvar, respekt och medkänsla för medmänniskor och vårt jordklot. Därför måste vi skapa förutsättningar för en utbildning som ger barnen en likvärdig tillgång till vårt samhälle.

För barn, liksom för alla människor, spelar den fysiska omgivningen en stor roll för hur vi lever våra liv. De offentliga rummen är oftast inte planerade utifrån barns behov, trots att även barn tillbringar tid i simhallar, på torg, i parker, museum och köpcentrum. Jag anser att barn ska synas och ta plats i de offentliga rummen. Barnen ska uppleva att de har rätten till dem lika mycket som vi vuxna. De ska känna att de är världsmedborgare!

”Barn ska synas och ta plats i de offentliga rummen.”

I samhället finns platser som är särskilt ägnade för barn, exempelvis lekplatser och speciella rum på museer. De är ofta skapade av vuxna som har barnperspektiv, men sällan har de vuxna tagit del av barnens perspektiv på miljön. Om vi ska ge barnen reellt inflytande i offentliga miljöer behöver kommuner runt om i landet arbeta tillsammans med barnen i samhällsplaneringen. Lyssna in barnen och se på vilka sätt barnen kan bidra. De är trots allt experter på vad och hur de vill ha det.

Hur skulle det vara om vi för barnets bästa och i enlighet med barnrättslagen låter arkitekter, konstnärer och pedagoger vara länken mellan barn och samhällsplanerare? Det är när vi möter barn på deras villkor som vi kan få till nya kreativa och inkluderande metoder för delaktighet i planeringen av offentliga miljöer. Tänk om samhällsplanerare tog sig tid att tillsammans med barn möta och undersöka de offentliga rummen. Vad skulle hända och vad skulle de få syn på? Hur kan förskolan bidra i detta?

Både läroplanen och barnkonventionen slår fast barnens rätt att uttrycka sin mening och påverka sin situation. Demokratiska stunder i förskolan innebär att ge plats för barn att uttrycka sina tankar och erfarenheter. Detta kan framför allt ske i leken. Där kan barnen oftast välja plats, kamrater och tema. I andra delar av utbildningen – undervisning, rutiner, samling, aktiviteter – är det i högre utsträckning de vuxna som beslutar. Med vetskap om detta behövs närvarande pedagoger med ett förhållningssätt som fokuserar sin uppmärksamhet på barnen och deras perspektiv.

Jag hoppas att ni med stöd och inspiration från detta temanummer om demokrati kan jobba aktivt och medvetet med ert demokratiska uppdrag. Det är viktigt att vi skapar förutsättningar för våra yngsta medborgare att vilja leva i en demokrati. För det är tyvärr ett faktum att vår omvärld blir mer och mer odemokratisk. Det är inte en riktning vi vill att våra barn ska följa med i.

Väl mött till en höst med nya

möjligheter!