Självmedkänsla, eller selfcompassion som det också kallas, innebär att man är förstående och omtänksam mot sig själv. Man bemöter svåra känslor och stress med värme och vänlighet istället för att vara hård, kritisk och krävande. 
Christina Andersson är legitimerad psykolog, doktorand vid Karolinska Institutet och författare till böckerna Compassioneffekten och Compassionfokuserad terapi. Hon kom i kontakt med compassionmetoden, som handlar om att stärka själmedkänslan och medkänslan med andra, när hon började läsa till psykolog och blev intresserad av compassion som begrepp och vilka effekter det fick på relationer och välmående. 
– Det här var ett nytt sätt att se på lycka. Istället för att jaga lycka kan man känna en inre tillfredsställelse och ett lugn genom att öva på att systematiskt vara snällare mot andra och sig själv. 

Tidigare försökte vi att må bra och bli lyckliga genom att stärka våra positiva sidor och fokus låg på att nå lycka genom individuell framgång.
– Men så småningom insåg man att det alltid kommer att hända dåliga saker i livet, det kommer alltid att finnas lidande. Vi kan inte springa från sjukdomar och sorg. Vi kommer alla att misslyckas och stå inför svårigheter och vi måste ha en strategi för att ta hand om det. Compassion som förhållningssätt innebär att vi behöver varandra som människor, vi behöver vara tillsammans. Det är inte så kul att bara fokusera på egen framgång och lycka. 

Självmedkänsla kopplas ofta ihop med mindfulness som innebär att vara medveten om det som händer i nuet. Mindfulness är en förutsättning för att kunna ha självmedkänsla, och tvärtom, menar Christina Andersson. Genom mindfulness bli man mer närvarande men för att kunna våga uppmärksamma varje situation behöver man kunna förhålla sig till det man uppmärksammar med en värme och vänlighet. 
– Man behöver kunna uppmärksamma när man inte har det bra och i situationer när man känner sig stressad behöver man kunna uppmärksamma att man är hård mot sig själv. 

”Vi kommer alla att misslyckas och stå inför svårigheter och vi måste ha en strategi för att ta hand om det.”

Ibland kan det vara svårt att acceptera en jobbig situation. Då kan man prova att göra något omsorgsfullt mot sig själv. 
– Kanske har man haft har en dag på jobbet när man efteråt inte tycker att man varit sitt bästa jag. Man kanske inte hade det tålamod man önskade och reagerade väldigt emotionellt på något. Istället för att ha en dömande inre röst kan man prova att istället att ha en stöttande inre röst och en förståelse för sig själv att man gjorde så för att man var trött. Detta kallas att göra compassionkorrigeringar. Då har man en intention att vilja vara sitt bästa jag – man tar hand om sig och sover för att kunna ha tålamod och vara mer stabil i sinnet. Man är snäll mot sig själv och tar samtidigt ansvar för sina handlingar.
När man övar sin självmedkänsla uppmärksammar man sina tankar och tankemönster. 
– Man lyssnar till hur kritisk den inre rösten är och provar sedan att byta ut den mot ett tonläge som är vänligare och stöttande. 
Christina Andersson tar exemplet med fysisk träning. Många tänker att man måste träna och gör man inte det är man lat. 
– Då blir träningen en prestationssak, och inget njutningsfullt eller glädjefyllt. Men om man istället utgår från kroppens omhändertagandesystem och tänker att man vill sin kropp väl och att träna hjälper kroppen att må bra, känns det ofta helt annorlunda. Då blir det inte så viktigt om man springer, styrketränar eller går på aerobic – man har en annan intention av omsorg, säger Christina Andersson. 

För att stärka sin självmedkänsla kan man också jobba med beteenden. I ett forskningsprogram som Christina Andersson håller på med just nu får deltagarna, förutom att jobba med mental träning, tankar och känslor och att hålla kroppen mjuk genom stretch, öva på att göra hjälpsamma beteenden mot sig själva. 
– De får utgå från vad de behöver just nu för att må bra. Kanske behöver man träna eller så behöver man vila en stund. Man söker det som känns snällt och skönt. 
I forskningsprojektet får deltagarna också öva sig på att göra gott för andra eftersom tidigare forskning har visat att belöningssystemet aktiveras av att göra snälla saker på samma sätt som det aktiveras av socker, alkohol och andra droger. 

Christina Andersson och hennes kollegor har provat compassionträning i en organisation för att bland annat undersöka upplevelsen av stress bland personalen. En grupp medarbetare fick gå ett compassionträningsprogram, den andra fick utöva fysisk aktivitet. Idag rekommenderas ofta fysisk träning som en effektiv stressreducerande metod. Men här såg forskarna att compassionträningen hade betydelse för psykisk hälsa.
– Det räcker inte med fysisk träning för att hantera stress i en organisation, man behöver också komplettera med ett psykologiskt träningsprogram. För att må bra behövs ett gott självförtroende, en god självkänsla och en god tillgång till självmedkänsla. Det spelar ingen roll om du kan springa maraton, du kan ändå må dåligt på insidan. Compassion är därför ett bra komplement för att stärka inre hållbarhet och välmående.
Forskning visar att träning i självmedkänsla sänker inflammationsgraden i blodet och det stärker immunförsvaret. Det ger minskad ångest och depression och ökad grad av positiva relationer. För att må bra behöver man goda relationer visar den senaste lyckoforskningen. Stress och höga prestationskrav kan ha en negativ effekt på våra relationer. 

”För att må bra behövs ett gott självförtroende, en god självkänsla och en god tillgång till självmedkänsla.”

Genom att använda sig av självmedkänsla vågar vi möta saker som vi behöver ta itu med. 
– Det är en metod för att ha en klok snällhet och vi strävar mot att utveckla ett mindset som har kvaliteter av styrka, visdom, värme, vänlighet och ett ickedömande förhållningssätt till livet. Vi skapar ett tålamod med oss själva. Ibland behöver vi låta saker bero och få vara ledsna, men sedan kan vi behöva gå till vår visdom och inre stabilitet och möta saker som vi behöver ta itu med, annars är vi inte schyssta mot oss själva. 
Kanske har man problem som man behöver ta tag i, det kan handla om allt från att ringa ett samtal eller om en svår situation med en kollega. 
– Vi tar till olika metoder för att dämpa stresspåslaget, men istället kan man ta till sin självmedkänsla och stärka sitt inre lugn innan man tar tag i problemet. När man stärker sin självmedkänsla kommer ofta beteendeförändringen automatiskt, man skapar ett mod som gör att man till exempel kan prata med kollegan, säger Christina Andersson. 

För att barn ska lära sig självmedkänsla behöver vi vuxna guida dem hur vi kan bemöta varandra när vi gör fel eller hur man kan behandla sig själv när man inte mår så bra. 
– Vi behöver visa att det är okej att gråta och vara ledsen och att vi kan förlåta både oss själva och andra. Vi behöver också stärka barnens beteende av hjälpsamhet och visa att det är bra att ta emot hjälp. Det tror jag vi kan göra tidigt. 
Också arbetslaget kan bli stärkt av att tillämpa mer compassion – att tänka ”vi” istället för ”jag” och ha som intention att man vill allas väl. 
– Kan man inte bidra med det så ska man i alla fall inte såra varandra. Har man en intention i arbetslaget att man är intresserade av varandra och bryr sig om varandra skapas det tillit och det är viktigt för att man ska trivas tillsammans, säger Christina Andersson. 
I en grupp där man visar varandra respekt, är inkluderande, lyssnar på varandra och ger varandra en feedback som kommer av intresse och nyfikenhet istället för kritik skapas trygghet. 
Christina Andersson menar att vi alla har förmågan till compassion i oss. Vi vill ofta varandra väl, men när vi blir stressade kan vi hamna i situationer där vi tvivlar på oss själva och på andra. Då slås mekanismerna ut och vi söker det negativa. 
– Då behöver man träna upp sin compassionmuskel så att man kan känna en ömsesidig respekt och förståelse för sig själv och den andre. Man behöver kunna ta hand om sin egen besvikelse och sedan prova på nytt. Att ge varandra fler chanser och att välja att se det goda hos varandra leder ofta  till bättre relationer.