I vårt uppdrag ingår att vi ska utvärdera och utveckla utbildningen. Vid en första anblick kan det verka stort och svårt, men det behöver det inte vara. För oss innebär det att vi försöker utvärdera och utveckla oss själva som pedagoger. Att försöka göra det lite bättre i dag än vad vi gjorde i går. Inte bara acceptera att vissa situationer är dåliga utan ta ansvar för det och jobba för att göra det bättre. 

Det kräver reflektion och det kräver olika kompetensutvecklingsformer. Ibland kan vi behöva läsa något, lyssna på föreläsningar eller poddar, men ganska ofta finns svaren i vår egen profession. Vi kan lära av varandra. Vad gör andra som lyckas? Hur pratar min kollega med barnen? Vilken kunskap finns i vårt arbetslag? Vi kan bli bättre tillsammans. Genom att lyfta dilemman, och saker som vi lyckas med, kan vi också säkerställa att vi har en gemensamt pågående reflektion, att vi strävar efter ett gemensamt sätt och att vi har en professionell utgångspunkt i vårt uppdrag. Vi handlar utifrån vår professionella grund och säkerställer på så sätt att vi håller en hög kvalitet utifrån uppdraget och inte handlar utifrån personligt tyckande. 

Vi kan få mycket inspiration från det vi läser och det vi ser på sociala medier, men det får inte stanna hos oss – det måste göra skillnad för barnen. Ibland känns det som det vi tar in åker in genom ena örat och ut genom andra. Eller att vi tänker att detta inte fungerar hos oss.  Vi behöver fråga oss själva: vad ska jag göra annorlunda? Och vi behöver hjälpa varandra. 

För några år sedan i ett arbetslag hörde vi en föreläsning om problemskapande beteenden och bestämde oss för att sluta säga ”inte” till barnen och i stället använda oss av positiva uttryck. Detta var svårt, men vi bestämde också att vi skulle hjälpa varandra genom att göra tecken till varandra om någon ändå sa ”inte” och ge förslag på hur vi kunde säga i stället. 

Det är svårt att ändra sitt eget sätt och vi behöver ofta hjälp av varandra, men små förändringar kan göra stor skillnad, både för barnen och för vår arbetsbelastning. Vi måste se oss som ofärdiga och utmana oss vidare i takt med att utvecklingen och forskningen ger oss nya verktyg.