Världshälsoorganisationen WHO sammanställde 2015 uppgifter om förekomsten av betydande psykiska problem i olika åldrar och i olika länder. I Sverige var de vanligaste psykiska problemen bland förskolebarn depression och ångest, beteendeproblem och autismspektrumstörning.

Depressioner visar sig på olika sätt i olika åldrar. Deprimerade barn är inte alltid märkbart nedstämda utan blir istället irriterade eller arga. Internationella undersökningar av barn i förskoleåldern tyder på att depression förekommer bland 1–4 procent av barnen.

För att fastställa diagnosen depression krävs att ett antal kriterier är uppfyllda, exempelvis att barnet inte har lust till någonting. Detta kräver information från vuxna och som kan variera. Därför varierar också förekomsten mellan olika studier. En viktig fråga är om depressioner blivit vanligare. I två undersökningar, en från Nederländerna och en från Australien, har förskolebarn undersökts upprepade gånger under perioden 1985–2006. Studierna visar att förekomsten av depression minskar, tvärtemot en vanlig föreställning om det motsatta.

Utagerande beteendeproblem är en grupp av problem som inkluderar adhd och trotssyndrom. Förskolebarn med adhd är oftast överaktiva och ständigt i rörelse – hoppar, springer och klättrar. När barnet får syn på något störtar hen genast iväg för att undersöka saken och verkar omedvetet om eventuella faror. Barnen kan ha svårt att samspela med andra barn. Förekomsten av adhd i olika studier varierar mellan 2 och 6 procent. Trotssyndrom ingår också i gruppen av utagerande beteendeproblem. Diagnosen är kontroversiell i Sverige eftersom många uppfattar den som stigmatiserande. Förekomsten i de internationella studierna varierar mellan 2 och 5 procent. Två utländska undersökningar tyder på att förekomsten av både adhd och trotssyndrom har minskat under perioden 1985–2006. Detta kan förefalla motsägelsefullt eftersom medicinering av barn för adhd har flerdubblats under det senaste decenniet. Förklaringen är troligen att adhd fått ökad uppmärksamhet.

Autismspektrumstörningar är ett samlingsnamn för en grupp av funktionshinder där barnet har begränsad förmåga till social interaktion, kommunikation och förmåga att föreställa sig. Förekomsten av autismspektrumstörningar bland barn i åldern 0–5 år var enligt en aktuell svensk studie fyra av 1 000 barn. Några internationella undersökningar tyder på att autismspektrumstörningar blivit vanligare. En möjlig förklaring kan vara att diagnoserna fått ökad uppmärksamhet.

Risken för att ett barn ska utveckla psykiska problem varierar påtagligt mellan olika grupper. De tydligaste skillnaderna framträder då barn från familjer med olika social bakgrund jämförs. De flesta publicerade studier gäller skolbarn men skillnaderna gäller också i förskoleåldern. En systematisk litteraturöversikt visar att de sociala skillnaderna i psykisk ohälsa är mer uttalade för förskolebarn än de är för barn i skolåldern. En aktuell svensk undersökning av barn i årskurs tre visar att om föräldrarna är lågutbildade är risken för utagerande beteendeproblem bland barnen fem gånger högre. Om båda föräldrarna är arbetslösa är risken för depression och ångest den dubbla.

Detta innebär att den främsta åtgärden för att minska förekomst av psykiska problem bland barn i förskoleåldern är att på samhällsnivå söka ge förskolebarn så likvärdiga villkor som möjligt. Aktuell statistik visar att i Sverige lever runt sju procent av barnfamiljerna med låg inkomststandard, det vill säga med inkomster under 60 procent av medianinkomsten. Bland ensamboende med ett barn är motsvarande siffra 28 procent.

De väl utvecklade socialförsäkringssystem som finns i Sverige har således inte lyckats eliminera det som brukar kallas barnfattigdom. Det är tänkvärt att andelen barn som lever i fattiga hushåll i alla övriga nordiska länderna är lägre än i Sverige. Lägst är förekomsten i Danmark med en nivå som motsvarar en tredjedel av den som gäller i Sverige.

"Depression hos en förälder medför tydliga risker för barnen."

Med en utsatt social position följer ett stort antal specifika risker. Låg inkomststandard dubblar risken för skilsmässa. År 2015 var 3,7 procent av alla barn utsatta för skilsmässa under året, en siffra som varit relativt oförändrad under det senaste decenniet.

Avsevärt färre barn har varit utsatta för att en förälder avlidit. I åldern 0–5 år var det 8 av 10 000 barn 2015. Också här har social bakgrund betydelse. Risken för att en förälder ska avlida är högre i socialt utsatta grupper.

I Sverige har föräldrars uppfostran av förskolebarn blivit allt mindre auktoritär. De flesta svenska föräldrar anser det inte acceptabelt att använda våld mot barn. År 2011 var det endast 4 procent av alla föräldrar till barn i 2–5 år som slagit barnen. Dock hade 32 procent knuffat och huggit tag i barnen.

År 2012 utsattes sju procent av alla vuxna för våld i en nära relation. Om en kvinna lever med små ekonomiska marginaler, eller om hon är lågutbildad, ökar risken för våld med det dubbla. Ungefär en tredjedel av de utsatta kvinnorna och en fjärdedel av männen uppgav att de har barn i hushållet. Många barn får således bevittna våld.

Ungefär sju procent av alla kvinnor och tre procent av alla män lider av depression. Många har barn. Även depression är vanligare i socialt utsatta grupper. Depression hos en förälder medför tydliga risker för barnen.

Det finns två principer för att förebygga psykiska problem bland förskolebarn. Den första handlar om att identifiera barn i riskzonen och erbjuda föräldrarna särskilda åtgärder. Det finns två begränsningar med denna ansats. Den ena är att det ofta saknas effektiva åtgärder. Den andra är att barnens utveckling är dynamisk. I en svensk studie identifierades de barn som vid 4 års ålder hade betydande psykiska problem. Det visade sig att vid 10 års ålder ansågs 75 procent av dem inte ha psykiska problem. Det omvända gällde också, det vill säga att barn som vid 10 års ålder hade betydande problem vanligen inte hade psykiska problem vid 4 års ålder.

Den andra åtgärden är att med socialpolitiska medel söka ge förskolebarn så lika villkor som möjligt, oavsett föräldrarnas utbildning och ekonomi. Den enskilt viktigaste insatsen är sannolikt skattefinansierad förskola till alla barn. Det krävs också andra åtgärder som ger föräldrar med låga inkomster bättre ekonomiska resurser.