– Det kan låta som en klyscha, men för mig är arbetet som advokat, och då särskilt när det gäller att företräda barn och unga, inte bara ett yrke utan en livsstil.

Anna Ekvall ler när hon pratar, och orden kommer lätt och snabbt. Hon ber om ursäkt för att hon inte riktigt landat i vardagen ännu, efter några dagars semester med familjen, men har ändå inga problem med att snabbt koppla på ”arbetshjärnan”.

– Jag är lyckligt lottad att ha ett yrke jag älskar, lite mejlkonversationer och uppdateringar blir det ofta även då jag är ledig, men det gör inget. Det här är det jag andas och lever för.

Att Anna Ekvall skulle bli advokat stod tidigt klart för henne. I familjen var det en självklarhet att ställa upp och hjälpa sina medmänniskor, både i Sverige och utomlands, och Anna Ekvall fick redan som liten följa med sin mamma på olika insamlings- och hjälpinsatser.

– När jag var klar med min advokatutbildning funderade jag på hur jag bäst skulle kunna använda mitt yrke för att hjälpa andra, och speciellt just barn. Jag kände tidigt att det var humanitära frågor jag ville ägna mig åt.

Sedan september förra året driver Anna Ekvall sin egen advokatbyrå, Advokat Ekvall, med en anställd, Annah Nyberg, som är biträdande jurist. Advokatbyrån företräder enskilda personer i alla sorters brottmål, men stort fokus ligger på barn och unga.

Just nu upptas mycket av Anna Ekvalls tid av olika former av sexualmål, men också av barn från andra länder, såväl ensamkommande som barn med familjer, vilka söker uppehållstillstånd i Sverige. När det gäller sexualbrott handlar det mycket om sådant som sker på nätet.

– Nätet är en helt ny arena där vi advokater verkligen måste börja agera. Tyvärr är jag övertygad om att vi bara kommer att få se allt fler brott mot barn här.

I sitt arbete har hon ofta kontakt med olika förskolor. När en polisanmälan om misstanke om brott mot ett barn gjorts hämtas barnet från förskolan av Anna Ekvall, inte sällan utan vårdnadshavares vetskap (om det är vårdnadshavaren som misstänks för själva brottet), och förs tillsammans med en trygghetsperson till ett barnahus för barnförhör. Barnahus är en barnvänlig miljö där barn som misstänks vara utsatta för brott får vara i centrum för utredningsprocessen. Syftet är att barnet ska få berätta i en trygg miljö och slippa slussas runt mellan myndigheter och upprepa sin historia. Här finns flera personer som alla är till för att hjälpa barnet, bland andra polis, åklagare, socialtjänst, barnläkare och Anna Ekvall som blivit utsedd av tingsrätten att företräda barnet i den rättsliga processen.

"Det är viktigt att barnen får förtroende för mig och känner att jag är där för deras skull."

Trygghetspersonen, som oftast är någon från barnets förskola, fyller en viktig funktion för att upplevelsen på barnahuset ska bli så bra som möjligt, menar Anna Ekvall.

– Många förskolor känner väl till hur ett besök på ett barnahus går till, medan det för andra är en helt ny erfarenhet. Jag kontaktar alltid trygghetspersonen i god tid, så att hen ska få tid att förbereda sig eller komma med frågor. Min erfarenhet är att det brukar bli väldigt bra.

Något nio till fem-jobb är hennes arbete definitivt inte. Det blir ofta snabba puckar och mycket resande.

– Jag följer oftast själv med till förskolan, hämtar barnen tillsammans med trygghetspersonen och åker med till polisförhör eller till läkarundersökningar. Det är viktigt att barnen får förtroende för mig och känner att jag är där för deras skull. Många barn har faktiskt aldrig upplevt det – känslan av att bli bekräftade, att duga som de är och bli lyssnade på. Det är väldigt, väldigt viktigt i sammanhanget.

Generellt tycker Anna Ekvall att det går att göra betydligt mer för att stärka barns rättigheter i Sverige, men det görs också framsteg. Hon gläds bland annat åt att frågor som rör barns integritet och organisationer som till exempel Treskablinoll får allt större spridning.

– Jag tror att barnrättsområdet kommer att växa mycket. Bland annat hoppas jag att barn inom en snar framtid kommer att få ett eget biträde vid exempelvis en vårdnadstvist och att barn som bevittnar våld ska kunna vara målsägande och få en större roll i rättsprocessen.

En utmaning enligt Anna Ekvall är att små barn inte känner till att de kan kontakta en advokat och därför är beroende av vuxna som kan handla i deras ställe. Här har förskolan en viktig roll att fylla och personalen får inte vara rädd för att anmäla ett misstänkt brott.

Ökad utbildning och kunskap inom förskolan om vad som händer vid en polisanmälan tror Anna Ekvall är viktigt och hon rekommenderar att ta hjälp av organisationer och andra kunniga inom området. Själv spenderar hon mycket tid åt kontakt med olika nätverk som arbetar för barns rättigheter. Till exempel är hon ledamot i Stockholmsstyrelsen för Majblomman, en organisation som arbetar för att minska barnfattigdom och stärka utsatta barns rättigheter, ett arbete hon gör helt ideellt.

– Just tanken på att barn hjälper andra barn, som inte har det lika bra som de själva, tycker jag är så beaktansvärd och viktig att stödja.

Många av de fall Anna Ekvall arbetar med är både hjärtslitande och sorgliga och hon kan inte ”stänga av” känslorna när arbetsdagen är slut.

– De allra jobbigaste fallen är helt klart de som handlar om olika former av sexualbrott. Det tär på krafterna ibland, men jag tror ändå det är viktigt att hjärtat är med i det man gör. Att ”bara” göra ett jobb och bli en robot är inget alternativ för mig.