Ulrika Lorentzi och musikern Anders Juhlin ställer i ordning det sista inför dagens andra föreställning av Ulrikas smålåtar på Västers bibliotek i Lund. Barnen från förskolan Rapphönan tittar förväntansfullt på rekvisitan när de kommer in och sätter sig. Snart har de ryckts med i en låt om en godissugen papegoja. Barnen flaxar energiskt med armarna och räknar de imaginära karamellerna som Ulrika Lorentzi mumsar i sig. Hon hoppar upp och ner och använder kroppen lika mycket som rösten när hon kommunicerar med de yngsta barnen.

– Innan de har orden tvingas man kommunicera fysiskt, förklarar Ulrika Lorentzi.

Hon är utbildad rytmikpedagog och cellist och har drivit projektet Ulrikas smålåtar i tre år. På biblioteket är hon numera ett välkänt ansikte.

Inspirationen till att skriva och framföra musik för förskolebarn fick hon när hon var föräldraledig med sina två söner. Då upptäckte hon att de flesta sånger som riktar sig till småbarn har alldeles för långa låttexter. Det fick henne att börja skriva egna barnsånger där text, musik och rörelse är en helhet. Varje låt har sin egen koreografi. Detta utvecklades så småningom till föreställningen Ulrikas smålåtar.

Istället för att släppa en skiva med musiken utvecklade hon en app med musikvideor.

– Tanken är inte att man bara ska lyssna på musiken, det är med rörelserna man engagerar barnen.

På det privata planet blev låtarna också ett sätt att slippa tjat och gnat. Ulrika Lorentzi började använda musiken för att distrahera när barnen hade tråkigt och kunde på så sätt göra vardagsrutinerna till en lek.

– Jag vill ha mer sång! När man byter blöjor eller tar på sig ytterkläderna. Man kan leka att skon barnet inte vill ta på sig är en skata, säger Ulrika Lorentzi.

Hon tror att många förskolor skulle vinna på att få in mer sång och musik i sina rutiner. Både för att det gör vardagen roligare och för att det på ett lekfullt sätt ger övning i så vitt skilda saker som språk, social träning, motorik, rumsuppfattning och koncentration. Under föreställningen på biblioteket övas höger och vänster, räkneord, färger och namn på olika djur. Men kanske ännu viktigare – barnen övar upp förmågan att kommunicera.

– Barnen får ett brett register av uttryck. Ord är rytm, ljud och nyanser, säger Ulrika Lorentzi.

”När ett barn fastnar för något så ältas det gärna. Låtarna ska hålla för att lyssnas på många gånger.”

Ofta är det förskolor och bibliotek som anlitar henne för att komma och sjunga. Ibland håller hon också fortbildning för förskolepersonal. Då vill de ha konkreta verktyg som hur man på ett pedagogiskt sätt bygger upp en musikstund för de yngsta.

– Balans mellan aktivitet och vila är nödvändig för att barnen ska behålla fokus.

En annan viktig sak att tänka på är att det man sjunger om måste finnas fysiskt. Någon som inte vet vad en traktor är måste ändå kunna förstå vad låten handlar om.

Under musikstunden på biblioteket fiskar Ulrika upp det ena gosedjuret efter det andra och bitar av vit tyll förvandlas till busiga älvor.

De egna sönerna som nu är 11 och 14 år har växt ifrån Ulrikas smålåtar. Energi och inspiration får Ulrika numera av att möta barnen på öppna förskolan i Bjärred. Där arbetar hon deltid med musikstunderna som hon kallar sin verkstad. Där kan hon testa vilka idéer som fungerar och vad barnen tycker är roligt.

När hon kommer hem från jobbet har hon ofta en lek eller upplevelse med sig som hon funderar på när hon sitter hemma i soffan. Det ger henne idéer till musik och koreografi.

Ibland får hon frågan om hon inte blir trött på sina låtar men Ulrika Lorentzi berättar att det inte känns så.

– Vi i vårt samhälle vill ha nytt hela tiden men när man gör något flera gånger – det är då det händer! Kunskapen etableras i kroppen och man kan slappna av. De här låtarna är något jag har gjort. De är mina och det är otroligt roligt.

Men planerna på en uppföljare finns där ändå, material har hon redan. Steg två är att skriva ner musiken och boka studiotid. Musikerna hon anlitar spelar vanligtvis i klassiska orkestrar.

– De är väldigt lekfulla. Jag använder professionella musiker och vill ha hög musikalisk kvalitet även till barnen.

Hon berättar att en av musikerna spelar i Malmö Symfoniorkester. Det är delvis en omsorg om föräldrarna.

– När ett barn fastnar för något så ältas det gärna, säger Ulrika med ett skratt. Låtarna ska hålla för att lyssnas på många gånger.

På biblioteket närmar sångstunden sig sitt slut och Ulrika Lorentzi och Anders Juhlin konstaterar att det var lite mer rock’n’roll med den här gruppen. På väg ut utbrister en av de pedagoger som gått loss mest under föreställningen spontant:

–Så bra det var! Så glad man blir av att sjunga och dansa!

Prev

Next