Doktorn som inte vet vad han ska bli när han blir stor

Han väjer inte för komplexa och svåra frågor – förskolläraren, universitetslektorn och docenten Christian Eidevald. Det är nästan som om han dras till dem. Men oavsett om det är genom forskning, att skriva böcker eller hålla föreläsningar är ambitionen alltid densamma – att ge alla barn en så bra start i livet som möjligt.

Det småduggar lätt denna sena majeftermiddag när Christian Eidevald i jeansshorts och t-shirt kommer småspringande utanför Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Frescati Hage på Stockholms universitet. Han ber om ursäkt för att han är en aning sen, och berättar att den nyss avslutade examineringen med en student drog ut på tiden och dessutom var ganska jobbig.

– Jag tycker verkligen inte om rollen av att vara ”hård” och behöva ge någon ett negativt besked, säger han och suckar tungt.

– Samtidigt vet jag självklart att min roll som lärare ibland kräver det. I sådana stunder, som exempelvis idag, känns det extra viktigt att visa studenten att jag verkligen bryr mig. Inte bara som examinator, utan också som medmänniska.

Att befinna sig i den akademiska världen har aldrig varit varken någon ambition eller självklarhet för Christian Eidevald. Istället var det hårdrockare han ville försörja sig som. Och sedan ville han bli pastor. Och polis. Att det sedan ändå blev förskolläraryrket han fastnade för – innan arbetade han såväl som musiker, väktare som militärpolis – var både en slump och ändå inte. Det var den enda utbildning han ”råkade” komma in på och med en mamma som både drev och arbetade inom förskolan i Jönköping var det ett yrke han kände väl till, och som gick bra att kombinera med olika musikuppträdanden.

Tiden på universitetet var en omvälvande tid. För första gången trivdes han med att studera, och studierna gick bra.

– Tidigare hade jag alltid haft svårt att läsa och ta till mig skolbaserad kunskap, dessutom blev jag mobbad under delar av min skoltid. Nu tog jag istället med liv och lust del i studentlivet och var aktiv i olika organisationer. När jag förstod att jag efter min förskollärarexamen kunde fortsätta att läsa vidare, funderade jag inte så mycket på vart det skulle leda, bara att det var så spännande och roligt.

Under ett antal år kunde Christian Eidevald kombinera jobbet som förskollärare med fortsatta studier i pedagogik och någon tanke på att lämna förskolan hade han egentligen inte. Men så fick han erbjudande om en forskartjänst, och sedan fem år tillbaka är han heltidsanställd på Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen. Idag kan han titulera sig både doktor i pedagogik och docent i förskoledidaktik. I arbetsuppgifterna ingår både att undervisa på förskollärarprogrammet och att forska.

"Det som intresserar mig är fortfarande själva förskolan och att kunna göra en positiv skillnad för så många barn som möjligt."

I sin forskning har Christian Eidevald bland annat studerat män i förskolan, systematiskt kvalitetsarbete och sexuella övergrepp. 2009 skrev han doktorsavhandlingen Det finns inga tjejbestämmare, som fokuserar på jämställdhet och genus i förskolan, ett ämne som engagerar honom djupt. I studien ”komplicerar” han förskolans jämställdhetsuppdrag och visar hur såväl flickor som pojkar både tar och fråntas makt. När det kommer till den ständigt aktuella frågan om den låga andelen män i förskolan, menar Christian Eidevald att det absolut kommer att gå framåt, men att det kan ta tid.

– Andelen män har i stort sett varit konstant sedan 70-talet, och legat på runt tre till fyra procent. Som jag ser det är det till stor del strukturella hinder i form av föreställningar om hur man ska vara som förskollärare som försvårar arbetet för många män. Tankar på att män inte kan ge ömhet på samma sätt som kvinnor, ökade misstankar om pedofili – allt detta är föreställningar som män ofta möter.

Receptet för att få fler män att söka till förskolläraryrket är att först belysa själva problemet, och sedan arbeta långsiktigt och systematiskt med att anpassa rekrytering, utbildning och själva arbetsplatsen till en som Christian Eidevald beskriver ”människovänlig” arbetsplats – oavhängigt kön.

Med fler män i förskolan går det tyvärr inte att undvika ämnet sexuella övergrepp, menar Christian Eidevald. Män som grupp begår och fälls för fler sexuella övergrepp än kvinnor, så ser verkligheten ut. I boken Förskolan – en trygg plats för barn och pedagoger? tar han tillsammans med två kollegor upp detta både känsliga och laddade ämne.

– Vi måste våga prata om sexuella övergrepp, även om det är svårt. Helt kommer vi aldrig att kunna skydda våra barn, men genom öppenhet och ökad kunskap kan vi göra vårt bästa för att motverka, och när det ändå sker, upptäcka övergreppen så tidigt som möjligt.

Förskolans största utmaning just nu ligger annars på bristen på utbildade förskollärare, anser Christian Eidevald. Och den närmaste framtiden ser inte ljus ut. Svårigheten med att rekrytera utbildad personal kommer i förlängningen att slå hårdast mot utsatta områden med låg ekonomisk status – just där behoven är som störst.

Att Christian Eidevald är engagerad i sitt arbete går inte att ta miste på, och han säger själv att han lätt ger sig i kast med alltför många saker. Till hösten ska han exempelvis bli programansvarig för förskollärarutbildningen. Dessutom håller han som bäst på att ta fram underlag till en ny läroplan åt Skolverket till hösten. I såväl förskollärarutbildningen som i läroplanen kommer frågor om barns integritet och sexuella övergrepp att lyftas fram.

– Det låter kanske konstigt, men jag är egentligen inte speciellt intresserad av att befinna mig i universitetsvärlden och forskningen i sig. Det som intresserar mig är fortfarande själva förskolan och att kunna göra en positiv skillnad för så många barn som möjligt.

– Vad jag gör i framtiden? Nej det har jag ingen aning om! säger Christian Eidevald och skrattar lätt.

– Jag känner fortfarande att jag inte vet vad jag ska göra när jag blir stor. För varje steg jag tar inom den akademiska världen kommer jag på ett sätt längre ifrån det jag brinner för – mötet med barnen och deras familjer. Samtidigt som jag får större möjlighet att påverka. Det är en svår avvägning.

 

Christian Eidevald

Ålder: 44 år.

Familj: Frun Annelie och barnen Alicia, 15 år, och William, 13 år.

Bor: I Jönköping med familjen samt
i pendlarlägenhet i Stockholm.

På fritiden: Jobbar mycket, men kopplar av med familjen, en löprunda eller en actionfilm.

Läser: Mest forskningslitteratur men även deckare, teologi och filosofi.

Inspireras av: Möten med människor.

Lyssnar på: Mestadels hårdrock. Gärna bandet Dream Theater.

Förebild: Alla som vill göra skillnad men som även har viss självdistans.

Christian E

 

 

 

 

I februari medverkar Christian Eidevald på konferensen Förskoledagarna där han föreläser på temat Undervisning och utbildning – förskolechefens ansvar. Läs mer om Förskoledagarna här.

 

Läs fler

Åsa Fridman

Åsa Fridman

Frilansjournalist

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant

Vi hittar dessvärre ingen aktiv prenumeration kopplad till uppgifterna du angivit

Om du redan är prenumerant

Har du en prenumeration på Förskoletidningen men lyckas inte logga in? Då kan någon av de två nedan förslagen hjälpa dig med detta.

  • Har du inget digitalt konto ännu? Då skapar du enkelt upp ett konto kopplat till din prenumeration för att kunna logga in och läsa alla artiklar.

Skapa ditt digitala konto

Vill du bli prenumerant?

Förskoletidningen ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant