Du fick Malmös Pedagogpris 2021. Hur känns det?

– Tack! Det känns jättebra, särskilt som det var högsta antalet nominerade i år. Och att jag fick veta att jag har varit nominerad alla år som priset funnits.

Läsarna känner dig som krönikör i Praktisk pedagogik. Vem är du mer?

– Jag är förskollärare och har jobbat i samma förskola i Malmö sedan 2008, Uteförskolan Stock och sten. Jag har bara jobbat i uteförskolor, eftersom jag tycker om att vara ute. Jag är gammal scout och gillar att vara i skogen, arbeta med eld och verktyg där. Att få använda de kunskaperna i yrket är sann arbetsglädje!

Varför blev du förskollärare?

– På gymnasiet ville jag bli journalist, eftersom jag tyckte om att skriva. Det var jag också ett tag, men ändrade mig för jag ville jobba med människor. Det finns många likheter mellan yrkena. Man måste förstå mottagaren, kunna läsa av människor och anpassa språket. Därför är det kul att också skriva krönikor.

Vad är det som är roligt med det?

– Jag kan plocka bilder från verksamheten och berätta vad jag ser och upplever på ett mjukt vis. Men det får inte vara för stora ord. Man måste våga stanna kvar i det lilla. Det är som i verksamheten, när jag sitter och pratar med ett barn. Det ser lugnt ut, men då jobbar jag ibland som allra hårdast med att vara närvarande. 

Enligt motiveringen är du bra på omsätta forskning till praktik. Hur gör du?

– Jag är inspirerad av forskaren Sven Persson och relationell pedagogik. Man plockar bitar av forskningen och använder på riktigt. Som att sitta bredvid barnet i en station och finnas till hands. Att stanna kvar och inte gå därifrån. 

Vad gör du på fritiden?

– Jag tycker om att odla växter, jag har fullt av stora växter hemma. Som med barnen, jag tycker om att se dem växa och lära sig saker. Att kunna se vad de behöver.