Självklart ska det bedrivas ett systematiskt kvalitetsarbete i förskolan. Det kravet finns tydligt uttryckt i vår läroplan. Men hur det ska gå till är något som förskolans personal hela tiden behöver reflektera kring och arbeta med. I den här artikeln lyfter vi fram några delar som vi tycker är viktiga att tänka på när förskolan organiserar det systematiska kvalitetsarbetet. Det vi särskilt vill betona är att barnen ska vara i fokus under hela utvecklingsarbetet. Utgångspunkten måste vara att förskolan ska anpassas till varje unik individ och utbildningen ska vara föränderlig och flexibel utifrån de barn som befinner sig i den, precis som läroplanen slår fast.

Först och främst behöver arbetet vara just systematiskt. För det krävs att förskolans rektor skapar förutsättningar för arbetslagen att reflektera och dokumentera. Utan den möjligheten tänker vi att uppdraget blir omöjligt.

Vi ser också att en genomtänkt dokumentationsmall är något som underlättar för personalen. Utan detta stöd kan dokumentationen riskera att bli alltför stor, ha fokus på fel underlag eller i värsta fall bli liggande utan att användas. 

När vi introducerade det dokumentationsmaterial som vi använder i Almby var ”Vänd blicken mot barnet” något av ett ledord. Det är barnens intressen och behov som måste vara grunden för arbetslagens planering och arbete. Men vi måste även vända blicken mot oss själva: Hur organiserar vi utbildningen och hur bemöter vi barnen? Vi behöver också reflektera över hur det vi gör påverkar barnens lärande och utveckling. I den mall som vi tagit fram och som vi använder i Almby förskolor i Örebro har vi inspirerats av frågorna i Skolverkets hjul Kvalitetsarbete i praktiken. 

Allt kvalitetsarbete behöver göras i ordningen: 

• Var är vi? Här handlar det om att kartlägga nuläget. 
• Vart ska vi? Sätt upp mål att arbeta mot. 
• Hur gör vi? Beskriv hur utvecklingsinsatsen ska planeras, genomföras och dokumenteras.
• Hur blev det? Utvärdera och analysera för att sedan börja om med ett nytt nuläge. 

I alla dessa delar gäller det att dokumentera kortfattat så det inte blir för mycket att hantera och att fokus hamnar på kvalitet i stället för kvantitet. 

En tydlig struktur där någon ur arbetslaget agerar samtalsledare och någon annan tar ansvar för att dokumentera är också värdefulla aspekter. Vår erfarenhet är att man är bra på att diskutera nuläge och bestämma viktiga insatser – men glömmer bort att dokumentera. Självklart ställer det till problem om det inte finns någon dokumentation att se tillbaka på.

En annan viktig faktor är gemensam reflektion i arbetslaget. Syftet med reflektionen är inte att konsensus ska råda, där alla tycker lika, utan att var och en får ge sin bild och sedan reflekterar man utifrån det. Alla har vi ju olika erfarenheter, kunskap, kompetens och bild av barnen.

När det handlar om att dokumentera barns lärande behöver vi mer kunskap om på vilket sätt vi ska skriva – i den bedömning vi gör ska vi beskriva och inte döma, kategorisera och jämföra. Genom att arbetslagen kontinuerligt dokumenterar kortfattat kring varje barn – vilka intressen barnen har och vilket stöd de behöver – ser vi att de följer varje barns utveckling och dessutom får ett bra underlag för sitt fortsatta arbete. 

I dokumentationen behöver vi även vara lyhörda för hur vi beskriver barnen. Ser vi dem som ”ofärdiga vuxna” som vi strävar efter att omforma? Vilken bild av barnet synliggörs i vår dokumentation? Riskerar vi kanske att lyfta fram ett slags ”idealbarn” eller reflekterar vi verkligen kring variationer och diskrimineringsgrunderna, att ”olika” berikar och är normen? 

Vi behöver också fundera kring vilken sorts förebilder vi vuxna är och vilka normer vi behöver arbeta med att förändra. För den delen ska vi inte blunda för barns svårigheter utan uppmärksamma dem tidigt för att kunna anpassa, organisera och bemöta alla barn i förskolan. Barnkonventionen är lag sedan 2020 och där uttrycks barns rätt till liv och utveckling. Särskilda insatser behöver dokumenteras och planeras för i den dagliga verksamheten och följas upp. Vi tänker att man tidigt behöver uppmärksamma barn i behov av anpassningar eller stöd för att kunna arbeta förebyggande med olika insatser. 

Slutligen vill vi betona att systematiskt kvalitetsarbete handlar om att arbeta med hela verksamheten för att ge bra förutsättningar för barns lärande och utveckling, men allt går inte att dokumentera. Utifrån den kartläggning som arbetslaget gör behöver man bestämma vilken eller vilka processer i kvalitetsarbetet som under en period ska dokumenteras. Vad vi bestämmer oss för att dokumentera kan handla om mål som att utveckla den fysiska miljön eller arbeta med ett specifikt mål ur läroplanen. 

Gunilla Eriksson Bergström och Helena Yourston är specialpedagoger i förskolan i Almby, Örebro. Helena Yourston är doktorand och universitetsadjunkt vid Örebro universitet, där även Gunilla Eriksson Bergström har arbetat. De har skrivit boken Barnen i fokus i det systematiska kvalitetsarbetet (Studentlitteratur 2017).