Vägen som leder till villan i det gamla fritidshusområdet utanför Sigtuna blir allt smalare och krokigare. Mitt i naturen, vid vägs ände och med utsikt över vattnet vid Ekoln, möter John Steinberg upp vid den höga trägrinden, som ska hålla cockerspanieln inne och rådjuren borta. 

En idealisk plats för ett lugnt pensionärsliv, kan tyckas, men då misstar man sig. Trots att han har hunnit bli 76 år är han ute och föreläser för pedagoger i förskola och skola så ofta han får möjlighet. Även om förfrågningarna blir något färre med åren är John Steinbergs engagemang intakt.

– Jag är kanske inte lika aktiv i skoldebatten längre, men det är fortfarande väldigt kul att föreläsa.

I arbetsrummet står alla hans egna böcker och många därtill uppradade i de vita bokhyllorna. Rummet fungerar även som studio – här spelar han in sina poddavsnitt om pedagogiskt ledarskap.

– Mycket går ju att göra digitalt numera och jag har en it-konsult som håller mig uppdaterad.

När vi möts berättar han entusiastiskt om ett radioprogram som han just har lyssnat till, om fredspristagaren och demokratikämpen María Corina Machado. Han är glad att det blev hon som utsågs. 

– Det valet satte nog Trump på plats lite, förklarar han nöjt. 

Den nuvarande presidenten i John Steinbergs forna hemland är han allt annat än stolt över. Men det är mer än en personfråga när utvecklingen går åt samma håll i många länder.

 – Demokratin är under hot och människor röstar emot sina egna intressen. Då blir det ännu viktigare att utbildningssystemet fungerar. Det vill jag bidra till genom att stärka pedagogerna.

”Du är helt ute och cyklar om du inte bygger relationer.”

John Steinberg berättar att han alltid har känt ett stort engagemang för barns möjligheter att utvecklas. Själv växte han upp i en familj där både hans pappa och hans morfar var småföretagare och hade butik. Utbildning var viktigt och hans mamma var en av få kvinnor som studerade på universitetet – på den pedagogiske pionjären John Deweys Lab school. 

– Min syster och jag fick en väldigt bra utbildning. Det var nivågrupperat i mindre grupper, så vi pushades fram. Jag visste redan som femåring att jag skulle läsa vidare. 

Det förklarar kanske varför hans syn på utbildning innehåller mer av förväntningar och coachning än vad som har varit brukligt i Sverige.

– Det jag har problem med i Sverige är kravnivån. Jag kommer från en annan kultur, ett annat system. Men det är samtidigt ett dilemma: Hur höga förväntningar ska man ha på barnen?

Som ung ägnade han en hel del tid åt sport, inte minst vattensport, och han var även siminstruktör. Eftersom föräldrarna var föreståndare för ett klassiskt amerikanskt sommarläger tillbringade han tio av sina somrar där, varav sex säsonger som ledare.

– Det har satt stor prägel på mitt liv och jag är tacksam för den tiden. Och sporten har räddat mig från att bli en total nörd.

John Steinberg träffade sin första fru när hon var utbytesstudent i USA. Efter några år sågs de igen, blev ett par och gifte sig. De slog sig då ner i Sverige, där det var lättare för honom att få jobb, och fick tre söner. Sedan 1971 har han inte varit borta från Sverige mer än åtta veckor i sträck och tretton år senare startade han eget. Hittills har han hunnit skriva 56 böcker och hålla ett otal föreläsningar för pedagoger i förskola och skola.

– Jag hade tänkt bli socialarbetare, men blev handelsresande i pedagogik i stället, säger han och ler.

Så vad är hans syfte med att fortbilda svenska pedagoger? Svaret kommer utan betänketid och entusiasmen går inte att ta miste på.

– Att få pedagoger att prata pedagogik och titta på det de gör. 

För att analysera sin egen undervisning krävs det som John Steinberg kallar aktiva, eller genomtänkta, värderingar. Pedagogerna behöver inta både ett makro- och ett mikroperspektiv.

– Makro handlar om att ha en övergripande riktning med tydliga värderingar och syften. Mikro är hur jag gör för att engagera barnen. De bästa lärarna både vet vad de står för och har verktyg att förverkliga det.

Det finns också ett visst mått av artisteri i yrket. Då gäller det att ha koll på sitt eget agerande, exempelvis hållning, tempo och röst.

– Pedagoger behöver ta hjälp av varandra för att få syn på hur de gör, hur de startar en aktivitet, hur de ser ut. 

En röd tråd i allt som John Steinberg vill förmedla till pedagoger är medvetenheten om att det egna beteendet och bemötandet påverkar hur andra agerar.

– Bra ledare vet det. Med lite mer fokus på sitt eget beteende kan man arbeta mer konstruktivt och öka barnens vilja att samarbeta.

Något som upprör John Steinberg är när samtalen i personalrummet i stället handlar om barnens beteende. I frågan om värdet av att bygga relationer med barnen har han en väldigt tydlig ståndpunkt.

– Du är helt ute och cyklar om du inte bygger relationer. Det är det som ger dig auktoritet. Vi kommer inte tillbaka till den tiden då makt gav auktoritet, för barn är inte fostrade så nu. 

Trots att han lite skämtsamt kallar sig besserwisser är denne välkände fortbildare, som har doktorerat i pedagogik, mer ödmjuk än så. 

– Vissa kanske undrar vad den här farbrorn har där att göra. Och jag är ju inte inläst på skoljuridik eller bedömningskriterier, jag vet bara vad som får en grupp att fungera – och jag kan hjälpa pedagogerna att reflektera.

John Steinberg säger att han får förvånansvärt lite kritik när han är ute och föreläser. Den värsta kommentaren han vet är ”Det här var trevligt”, i motsats till ”Nu har jag förstått att vi behöver prata mer om detta!”

– Jag vill att mina åhörare lämnar rummet med ett experimentellt förhållningssätt och vågar prova sig fram. Vad händer om jag står här i stället för där? Gick det fortare att fånga barnens uppmärksamhet om jag gjorde så här?

Motståndet möter han på annat håll.

– De som har svårast för mig är mina kollegor i den akademiska världen. Jag blir ytterst sällan inbjuden att föreläsa på lärarutbildningen. Det är en sorg att inte få träffa studenter när de faktiskt efterfrågar den kunskap jag vill förmedla.

Det finns däremot sju unga personer som betyder särskilt mycket för John Steinberg: barnbarnen. Deras utveckling följer han på nära håll. 

– Något jag önskar att de ska minnas är: ”Farfar såg mig, han visste mina förtjänster, uppmuntrade mig och fanns där.” Precis som min morfar gjorde med mig!

Vilken framtid barnbarnen kommer att möta är ovisst. Medan skolpolitiken snarare går tillbaka till en äldre kunskapssyn, vill John Steinberg lyfta fram det han kallar ”förhållningssättskunskaper”. 

– Om antalet fasta anställningar kommer att halveras, vilka förmågor krävs? Jo, drivkraft, förmåga att samarbeta, att ta ansvar, att hitta sin egen motivation. Om man inte har jobbat med det i förskolan och skolan blir inte barnen förberedda. 

Den typen av kompetenser ligger i linje med den entreprenörsanda som han själv växte upp med och fortfarande har med sig. Men han framhåller också en annan viktig faktor för att inte stagnera. 

– Behåll nyfikenheten!

”Tycker man att demokratifrågor är viktiga är det inte svårt att hitta engagemang.”

John Steinberg ser det som berikande att upptäcka en ny kultur. Eftersom hans nuvarande fru är finlandssvensk får han nu inblick i ett tredje land: Finland. Ett annat exempel är AI.

– Jag funderar mycket på hur AI påverkar utbildningssystemet. Jag har lagt till några slides i min föreläsning om det och skippat några gamla grejor.

Så vad driver honom att fortsätta verka för svenska pedagogers utveckling med lika stor entusiasm? 

– Tycker man att demokratifrågor är viktiga är det inte svårt att hitta engagemang. Och mitt engagemang och min nyfikenhet är grunden för att jag fortsätter.

John Steinberg är en engagerad föreläsare som vill bidra till reflektion. Han är bekymrad över att lärarstudenter inte får tillräcklig kunskap om att leda en grupp.

John Steinberg kallar sig ”utvecklingsoptimist” och håller en hel del föreläsningar och kurser digitalt. Hunden Happy hjälper gärna till. 

Prev

Next