Olika fokus gör miljön tillgänglig

Först när de olika lärmiljöerna fungerar och samverkar kan lärandet bli tillgängligt, skriver Ann S Pihlgren.

Tillgängligt lärande diskuteras alltmer i svenska förskolor, men vad menar man egentligen med att en förskola är tillgänglig? Och vad behöver man göra för att den ska bli det? Det ska jag försöka reda ut i den här artikeln.

Med tillgängliga lärmiljöer avses sådana miljöer som i sin helhet är anpassade så att alla barn kan känna sig delaktiga, lära sig och utvecklas i enlighet med det uppdrag som förskolan har utifrån Läroplan för förskolan, Lpfö 18. På så sätt är tillgängligheten kopplat till det som brukar kallas förskolans kompensatoriska uppdrag. Det innebär att förskolan ska stötta varje barns utveckling så att alla barn får samma möjligheter att ta sig an livet och lärandet i ett livslångt perspektiv. Meningen med att skapa en tillgänglig förskola är alltså att se till att alla barn utifrån sina förutsättningar får möjligheter att lära sig och utvecklas på det sätt som beskrivs i läroplanen. 

”En viktig förutsättning för lärande är barnets syn på sig självt som lärande varelse.”

Man kan dela upp tillgängligheten i förskolemiljön i några viktiga pusselbitar, nämligen det som sker i förskolans fysiska, sociala respektive pedagogiska miljö. Det är en definition som också används av Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, för att främja tillgängligheten i förskola och skola. I själva verket rör det sig förstås om en och samma miljö, men genom att betrakta den från flera utgångspunkter och med olika fokus förstår man tydligare hur man kan utveckla en tillgänglig miljö för alla barn. Samtidigt som varje delmiljö bidrar med en viktig del för utveckling och lärande, samverkar den med de andra delmiljöerna och bildar en helhet. Varje delmiljö bidrar till barnets utveckling och lärande, men riskerar också att leda till att man hamnar i förenklingar eller fallgropar i tänkandet. Det är något som man behöver vara vaksam på. 

Den fysiska miljön handlar om utrymmen, möbler, material och liknande som används i verksamheten. Lärmiljön ska fungera för alla barn. Tillgängligheten handlar här alltså om att alla barn ska kunna delta i förskolans aktiviteter utan att hindras av den fysiska miljön. Det ska finnas en likvärdig funktionalitet oavsett barnets fysiska eller psykiska funktionsförmåga. Barnet kan behöva vissa förutsättningar för att kunna delta och miljön behöver därför utvecklas på något sätt. Den fysiska miljön kan göras tillgänglig för alla barn, exempelvis genom att personalen skapar avskärmningar för barn som blir störda av alltför många intryck, använder bildstöd för att stötta och förtydliga processer och arbetsbeskrivningar eller genom att barnet får fysiskt stöd som hörslingor, ramper och andra tekniska hjälpmedel. Den fysiska miljön bidrar på så sätt med grundförutsättningar för att varje barn ska kunna delta i verksamheten på ett likvärdigt sätt. 

De flesta förskolor har relativt goda system för att se till att det finns en tillgänglig fysisk miljö. Det är dock relativt sällan som detta stöd omfattas av någon tanke om progression: Vad ska nästa steg vara? En sådan progressionstanke skulle exempelvis kunna vara hur bildstödet gradvis ska övergå till att barnet kan förstå muntliga eller skriftliga instruktioner. Progressionen skulle också kunna handla om hur ett barn ska gå från att kunna arbeta med en kompis till att arbeta i en mindre grupp och vidare till att arbeta med en större grupp. När det gäller stöd som avskärmningar, bildstöd och fysiska hjälpmedel kan personalen behöva reflektera över hur man ska planera för hur stödet ska ges över tid, så att barnet blir alltmer kompetent i sin fysiska omvärld. 

Det finns också en del föreställningar om vad som är önskvärt eller eftersträvansvärt i den fysiska miljön. Dessa kan vara påverkade av sådant som är på modet för tillfället, trots att forskning i själva verket visar att det faktiskt inte fungerar för förskoleverksamhet eller för större grupper av barn. Öppna planlösningar har exempelvis under en längre period varit populärt när man bygger förskolor och skolor. Forskning visar dock att många sådana lösningar försvårar för barn att finna lugn och koncentration (Valsö & Malmgren, 2018). I praktiken behöver kanske en tillgänglig miljö för alla barn alltså se annorlunda ut än det rådande idealet. 

”Även om barnen möter en rikt utrustad miljö, så mognar inte lärandet av sig självt.”

En annan viktig del av den tillgängliga förskolan är den sociala miljön, som handlar om relationer mellan vuxna och barn, mellan vuxna och mellan barn. För att det ska ske ett lärande och en utveckling krävs det en stark lärgemenskap och en trygg relationell miljö. Kognitiva utmaningar förutsätter social trygghet – barnet måste kunna lita på att vuxna och barn kommer att stötta lärandet, även när barnet gör fel eller provar nya, okända områden. Det är det som kallas för en stark lärgemenskap – förskolegruppens barn och vuxna bildar en gemenskap som tillsammans utforskar omvärlden och lär sig om den och om hur det är att vara människa i vår gemensamma värld. En sådan lärgemenskap innebär att personalen medvetet bygger en samarbetande och tillåtande kultur, där barn inte är rädda för att prova nya områden, tänka nya djärva tankar, göra fel och lära av sina misstag. Det kan exempelvis handla om att använda arbetsformer där barnen behöver varandra för att kunna lösa problem eller utveckla produkter. Det kan också handla om att stötta barngruppen att gemensamt lösa de vardagsproblem som uppstår i den sociala samvaron eller i lärandet. 

Den tillgängliga sociala miljön är nära sammankopplad med en viktig förutsättning för lärande, nämligen barnets lärandeidentitet, dess syn på sig självt som lärande varelse. För att barnet ska kunna ta sig an lärandet i ett livslångt perspektiv behöver det utveckla en stark positiv lärandeidentitet. Det är enligt forskning en lika viktig beståndsdel som det faktiska kunnandet. Personalen kan stötta en sådan utveckling genom att ge barnet återkoppling under arbetsprocessen och exempelvis ställa frågor som: Hur har du planerat? Vad är nästa steg? Vad fungerar bra? Vad skulle behöva utvecklas? Vad kan du lära dig av det som gick fel? Man kan också synliggöra utvecklingsprocesser genom att exempelvis dokumentera med bilder under processen och tillsammans med barngruppen resonera om hur processen har utvecklats. 

Även när det gäller den sociala miljön finns det vissa saker som man kan behöva vara uppmärksam på som förskolepersonal. Ett sådant område kan vara om personalen lockas till att bli alltför nära, privat och därmed tappar sin professionella roll. Skolinspektionen (2016) visade i en utvärdering att omsorgen och tryggheten var god eller mycket god på de flesta inspekterade förskolorna. Förutsättningarna för att barn ska lära sig är alltså goda, enligt Skolinspektionen. Däremot har man visat att undervisningen brister och att barnen inte lär sig det som de har rätt till genom läroplanen, trots den goda omsorgen (Skolinspektionen, 2018). Enbart god omsorg eller en trygg miljö leder alltså inte till lärande, även om det är en viktig förutsättning. 

En överbetoning av trygghet på bekostnad av kognitiva utmaningar eller nya kunskapsområden leder varken till lärande eller välbefinnande. Snarare blir barnen uttråkade och tappar intresset för lärandet. I en barngrupp som inte utmanas i sitt lärande finns det också en risk för att det uppstår social spänning – man kan alltså riskera att skapa det man försöker undvika. Det räcker alltså inte med att enbart arbeta med det sociala klimatet. Lärandet och utvecklingen av kunnande, färdigheter och förmågor måste samtidigt vara i fokus. 

En gedigen genomgång initierad av Skolverket (2011) granskade undervisningsmaterial med syfte att främja ett gott socialt klimat, kamratrelationer eller motverka mobbning. Granskningen visade att inga material som fokuserade på att lära barn och elever att vara goda kamrater var verkningsfulla. I vissa fall verkade de till och med ha rakt motsatt effekt – barnen lärde sig vad de borde svara men använde sig inte av erfarenheterna i social samvaro med andra. Det tycks snarare vara så att samarbete och en stark lärgemenskap utvecklas när man arbetar med ett starkt lärandeinnehåll på andra områden, som exempelvis språk, matematiskt kunnande eller naturvetenskaplig förståelse, och samtidigt använder arbetsformer som stärker samarbete, gemenskap och interaktion (Pihlgren, 2020). Den sociala miljön har alltså betydelse inte bara för barnets välbefinnande utan också för att barnet ska utvecklas i ett livslångt lärandeperspektiv. 

Den pedagogiska miljön handlar om lärandet som det beskrivs i läroplanen Lpfö 18. Det innebär att varje förskola måste reflektera noga över vad barngruppen och enskilda barn just där kommer att behöva i form av undervisning. Det innebär också att personalen behöver en didaktisk kunskap om ämnesområdena, om arbetsformer, om hur man följer upp resultat och hur man skapar en lärmiljö av stöttande relationer. Som personal kommer man att behöva veta mer om det område som just då är i fokus i förskolans undervisning. Då kan man välja bland alla de intressen och frågor som uppkommer i barngruppen på ett sätt som leder till djupare kunskaper hos alla barn. Personalen behöver också kunna planera för lärande utifrån läroplansmålen och fortlöpande följa upp att det sker ett lärande hos alla barn. 

Även om barnen möter en rikt utrustad miljö, så mognar inte lärandet av sig självt, visar forskning (Heimer & Pihlgren, 2021). Att enbart säga sig följa barnens intressen kommer inte att leda till det lärande som avses i den pedagogiska miljön. Barnet kan inte förutsättas känna till alla de områden som läroplanen omfattar eller som hen skulle kunna bli intresserad av. Med ett sådant synsätt är det också svårt att avgöra om alla barn i en barngrupp får sina intressen tillgodosedda, eller om vissa barn dominerar det som sker på andras bekostnad. I stället behöver barnen få möta en rik och inspirerande undervisningsmiljö, där de vuxna aktivt verkar för att barnet ska gå vidare i progression. 

Motsatsen, när personalen använder en alltför uppfostrande eller vuxenstyrd undervisning, innebär ofta att man tar kål på intresset för fortsatt lärande genom att man inte fångar barnens intressen. Personalen måste därför öppna dörrarna mot olika intresseområden, samtidigt som man är lyhörd för barnens intressen och lyssnar noga på deras funderingar. Det är ett förhållningssätt som både kräver förmåga att fånga lärandet i stunden och att planera för intressant lärande. 

Det tillgängliga lärandet blir till när förskolan kan se till att samtliga tre delmiljöer fungerar och samverkar. För att göra det kan man behöva observera miljön på den egna förskolan och analysera vad som medverkar till och vad som motverkar tillgängligheten och lärandet. Genom att göra en sådan analys kan förskolan få syn på utvecklingsområden och åtgärda dessa.

Tips

Gör en inventering av er egen miljö genom att använda reflektionsfrågorna i bilagan Praktisk pedagogik. Ni kan också använda Specialpedagogiska skolmyndighetens Värderingsverktyg för tillgänglig utbildning. Laddas ner på https://webbutiken.spsm.se

 

Ann S: Pihlgren

Ann S: Pihlgren

Författare och forskningsledare vid Ignite Research Institute. Forskar om didaktik i förskola och skola, arbetar med förskole- och skolutveckling i Sverige och utomlands. 
 

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant