Rätten till en hjälpande hand

Jag har nyligen opererat ett finger och i flera månader inte kunnat använda min vänstra hand. Otaliga är de gånger någon sagt till mig ”vilken tur att det är vänster hand”. Och självklart är det tur att jag som högerhänt fortfarande kunde använda min högra hand. Men något jag blivit varse är hur mycket min vänstra hand faktiskt gör när jag ska knäppa knappar, skala potatis, tvätta håret, knyta skor. Det har också blivit påtagligt så här i pandemitider hur knepigt det är att tvätta och sprita högerhanden utan att ta hjälp av vänsterhanden. 

”Men något jag blivit varse är hur mycket min vänstra hand faktiskt gör.”

Detta ger mig perspektiv på hur jag bara tar för givet att saker och ting fungerar. Jag fick lära mig att hitta lösningar (barnen har blivit duktiga på att diska till exempel) och anpassa min arbets- och hemmiljö utifrån min tillfälliga funktionsnedsättning. Det blev tydligt att vi alla behöver ha en tillgänglig miljö runt oss, både hemma och på jobbet. 

Det gäller också i förskolan. En likvärdig utbildning för alla barn är en demokratisk rättighet. Därför behöver man säkerställa en tillgänglig lärmiljö som tar hänsyn till barns olika behov. Man behöver se lärmiljön som en helhet och titta på alla faktorer som skapar möjlighet till barns lärande och utveckling. Traditionellt när man pratar om tillgänglighet så menar man fysisk tillgänglighet, som framkomlighet i lokalerna eller vilket material som finns att tillgå. Det är förstås viktigt att göra det möjligt för barnen att se och nå det material vi erbjuder och utforma inbjudande miljöer som lockar till lek och lärande. 

Men i helheten ingår också att titta på den sociala miljön, på relationer, förhållningssätt och normer. Till exempel är gemensamma aktiviteter ofta välorganiserade och genomtänkta, men vad händer i mellanrummen? Vad händer i de ”fria” aktiviteterna, i leken, på vägen till hallen, i övergångarna? 

Ett tredje perspektiv på tillgänglig lärmiljö är den pedagogiska. Vilket förhållningssätt har man som pedagog i sin undervisning och vet barnen hur och varför de gör saker och ting? Har vi förklarat syftet med aktiviteten och gett dem en möjlighet att förstå sammanhanget? Har de fått tidsramar – hur länge ska de göra detta, vad händer sedan? Hur varierar man undervisningen så att den passar barns olika sätt att lära och skapar förutsättningar för utveckling?

Att skapa tillgängliga lärmiljöer är ett långsiktigt arbete som tar tid och engagemang av hela arbetslaget. Det kräver samtal, förståelse, närgranskningar av hur barnen fungerar i den miljö de befinner sig i, och göra om och tänka nytt eller göra mer av det som faktiskt fungerar.  

Jag hoppas artiklarna i tidningen ger er inspiration och idéer för att skapa den bästa möjliga lärmiljön för just de barn ni har hos er. Det är faktiskt inget man gör med vänsterhanden.

Läs fler

Malin Ring

Malin Ring

Chefredaktör

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant