Barnen är iklädda egengjorda kattmasker när vi hittar dem bakom ett blått draperi, där Rubinens förskolas alldeles egna kattspionhögkvarter gömmer sig. Högkvarteret har de byggt upp tillsammans med pedagogerna och här inne dramatiseras olika berättelser ur bokserien de arbetar med. Inuti högkvarteret ryms så klart allt som hör ett kattspionhögkvarter till: förstoringsglas, kikare, kaffekoppar, katter och en stor karta.

Det var i höstas som barnen på avdelningen Rönnbäret började läsa Kattspionerna på Rosengård – en serie barnböcker som utspelar sig i en annan av Malmös stadsdelar, där böckernas författare Anja Gatu själv bor. I böckerna får de följa katten Samira Karlsson som flyttar med sin familj till Rosengård, blir utekatt och startar ett kattspiongäng för att lösa mysterier.

I det tillhörande lärarmaterialet har Anja Gatu märkt ut de olika platserna i boken på karta, vilket ger pedagogerna en chans att hänga med i kattspionernas fotspår.

Barnen visar vägen till ett annat rum, där deras porträtt av kattspioner fyller en hel vägg. Och bredvid hänger deras egengjorda kattspionböcker på rad.

– Katten Salome har shorts, säger Ruben.

– Nej, det uttalas ”shorts”, rättar Alexander och försöker ge Ruben exempel på fler ord med sje-ljud.

Både Alexander och Ruben har ritat katten Salome i sina shorts i böckerna, på uppslaget efter har Alexander ritat rosor och en rutschbana intill vattnet.

– Det är Vattenlekplatsen på Rosengård. Vi var där i höstas, berättar han.

– Det skapar gemenskap och väcker kreativitet när barnen får leva ut böckerna de läser. Det är fantastiskt att utgå från en boks värld – man kan skapa, utforska, prata om känslor och vänskap, leka och öva på språket samtidigt. Deras egen förmåga att berätta växer, säger Marziia Mohsen, förskollärare, och får medhåll från förste förskollärare Frida Malmborg:

– Och det är vårt uppdrag att göra läsningen intressant. När barnen på olika sätt får skapa egna mysterium uppstår nya lärsituationer. De tycker det är väldigt roligt att få ta fantasivärlden vidare.

På avdelningen har man precis börjat läsa den andra boken i serien när Förskoletidningen är på plats i början av januari. Tanken var egentligen att ha en kattpaus under julen, men vinterlanden barnen skapade fick kattspioner i stället för tomtar. Och snart började spionerna att skicka juluppdrag med posten.

– Böckerna är med oss hela tiden, när barnen sitter och ritar eller pysslar så fortsätter samtalen om kattspionerna. Det handlar både om kapitel i böckerna och om saker de har fantiserat ihop, säger Marziia Mohsen och fortsätter:

– I böckerna finns mycket nya ord, men böckerna handlar inte bara om språk utan är också en ingång till att prata om svårare ämnen som samspel, gemenskap och empati. ”Katterna bråkar inte, varför bråkar andra?” undrade ett av våra barn förra veckan.

”Barnens ordförråd blir större först när de verkligen förstår orden.”

Barnen samlas i ring runt den gröna mattan på golvet. Marziia sätter sig ner med boken. Bakom henne hänger kattspiontavlor gjorda av ris, frön och linser. På hyllorna finns fler kattspionböcker och bilder från när barnen tog förskolebussen ut till Rosengård.

De läser ett kapitel ur boken varje dag och använder sig ofta av författarens lärarhandledning där det finns olika diskussionsunderlag. Någon dag kan de diskutera svåra ord och uttryck, andra handlar det om läsförståelsen.

– Det är viktigt med planerad läsundervisning och samtal om böckerna efteråt. Barnens ordförråd blir större först när de verkligen förstår orden, säger Frida Malmborg.

I dag ska barnen komma på frågor som de skulle vilja ställa till författaren och efter lässtundens slut är det dags för ett nytt bussäventyr i kattspionernas spår i Malmö.

– På vägen till Rosengård kommer vi att passera ett konditori med kakor. Där säljer de baklava, det smakar jättegott – men det är mycket socker! berättar Marziia för barnen och skrattar.

Hon har själv arbetat på Rosengård och tycker att böckerna öppnar upp en möjlighet att upptäcka andra delar av Malmö än den där Rubinen ligger.

– Barnen lär känna nya platser i vår stad, de lär sig om närmiljö och historia. Det är jätteviktigt. Samtidigt blir böckerna mer på riktigt för dem, säger hon och får medhåll av barnskötare Jenny Olsson:

– Det blir en helt annan värld för dem att komma till Rosengård. När de kommer dit upptäcker de unika saker för Rosengård – men de ser också att barnen där leker på lekplatser precis som de själva gör, går på förskola precis som de själva gör. Båda delarna är jätte-viktiga.

”Det handlar om att det ska finnas litteratur som alla kan känna igen sig kring.”

När dörrarna till bussen öppnas och släpper på barnen står de redo för en januarikall utedag, med mössa och vantar, gröna reflexvästar och lunch packad. Dagens färd går till Vattenlekplatsen, men först förbi statyn på Möllevångstorget där katterna i boken sitter en stund och väntar.

– Där är restaurangen råttorna kommer till i boken! ropar Stella och pekar ut genom fönstret.

Och nu bjuder dagen på ett oväntat stopp. Strax efter statyn stannar bussen och ombord kliver Anja Gatu, bokens författare.

– Anja känner katterna bäst av alla, säger Frida Malmborg och fortsätter:

– Visst hade ni några frågor till henne?

– Finns kattspionerna på riktigt? undrar Stella, och strax därpå ger också Benjamin författaren lite att bita i innan det är dags för bussen att rulla vidare:

– Jag undrar var alla kattspionerna bor, i exakt vilka hus?

Det är inte första gången man arbetar med böcker i projektform på Rubinens förskola. Tidigare har man byggt upp dagarna kring Alice i Underlandet och Alfons Åberg, liksom Pettson och Findus.

De besöker ofta biblioteken i Malmö och har ett eget bibliotek på förskolan. Dessutom uppmuntras barnen att ta med sina egna böcker hemifrån.

– Syftet är att koppla läsningen till hemmet. Och det finns fler vinster. Barnen vill gärna ha med leksaker till förskolan, men det blir lätt konflikter kring det. Det är inte alls samma sak om någon har med en bok – då samlas barnen kring den och gör något ihop, säger Frida.

Hon har det senaste året lagt mycket tid på att just köpa in böcker och är mån om att förskolans litteratur går att ha som verktyg i olika samtal.

– Just nu jobbar vi med ett projekt som vi kallar ”att göra barns röster hörda” som handlar mycket om vilka röster som finns i litteraturen. Att läsa böcker om en del av Malmö som skiljer sig från den vi verkar i är en sådan sak.

De arbetar aktivt med normkreativitet och använder sig av litteraturen i arbetet.

– Det handlar om att det ska finnas litteratur som alla kan känna igen sig kring. Vi vill ha en hög representation i våra böcker. Det kan till exempel handla om olikheter kring familjer, etnicitet, tro och genus.

Finns det en röd tråd i era högläsningsprojekt?

– Absolut, den här berikningen med exempelvis normkreativitet är viktig. Det måste också vara litteratur som vi kan fånga barnens intresse med, som de tycker är spännande och vi kan göra större projekt av. Det är väl de två kvaliteterna litteratur för förskolan bör ha: den ska vara både spännande och lärorik.

– Kattspionerna låg där, ropar Awa och får snabbt sällskap när hon springer bort till trädäcket på Vattenlekplatsen.

I någon av marklägenheterna intill bor Samira Karlsson med sin människofamilj. Stella och Awa slänger sig på marken i sina overaller och visar hur katter gör när de solar.

Efter utelek och utelunch avslutas utflykten med en lässtund utomhus.

– Vi gillar att flytta ut högläsningen. Böckerna upplevs annorlunda och man visar barnen att det inte bara handlar om att springa av sig när man är ute, utan att utemiljöns ljudnivå och luft kan göra det lättare att slappna av, säger Frida och får medhåll från Jenny:

– Man visar dem också att böckerna alltid är med.

Högläsning på Rubinens förskola.

”Barnen lär sig om närmiljö och historia”, berättar förskollärare Marziia Mohsen.

Stella, Sigge och Julia i Rubinens eget spionhögvkarter.

Stella visar avdelningens porträtt av kattspioner. De fyller en hel vägg.

Barnen har skapat sina egna kattspioner av ris, frön och linser.

Prev

Next