Det är ett stort steg att komma som ny till en arbetsplats, inte minst om man är ung och ny i yrket eller kommer från ett helt annat område i arbetslivet. Även med många års erfarenhet inom yrket så är det inte helt okomplicerat att träda in som nyanställd. Oavsett vem vi är och vad vi har för erfarenheter så vill alla känna sig välkomna till sin arbetsplats.

När jag började ett av mina första förskollärarjobb fick jag en kollega som var otroligt ödmjuk och välkomnande. Hon visade inte på något sätt att jag egentligen ”tog” hennes jobb. Hon var barnskötare men hade i flera år arbetat som vikarierande förskollärare på avdelningen. Efter något år valde jag ändå att byta arbetsplats. Det som fick mig att känna mig välkommen på min nya arbetsplats, förutom ett personligt och välkomnande bemötande, var några små gester – det fanns en krok med en handduk och mitt namn på personaltoaletten, en krok och hylla till mig i hallen, det fanns te (jag var den enda som drack te, och någon hade lagt det på minnet) färdigt vid rasten och så vidare. Små, små saker som betydde otroligt mycket inser jag i efterhand. Det kändes att jag var väntad, att de hade planerat för att just jag skulle känna tillhörighet och finna min plats.

”Det kändes att jag var väntad, att de hade planerat för att just jag skulle känna tillhörighet och finna min plats.”

På det tidigare jobbet fick jag fixa allt sådant själv under den första veckan, vilket jag inte tänkte så mycket på, det var ju mitt första jobb inom yrket. När jag träffade min före detta kollega av en slump för ett tag sedan frågade jag hur det egentligen kändes när jag började arbeta tillsammans med henne. Hon svarade: Jag ville helst ha jobbet själv och såg inte fram emot att du skulle komma, vilket innebar att jag inte förberedde något för att du skulle känna dig välkommen. Men du hade ju utbildningen som krävdes, det hade inte jag. 

Små saker kan göra stor skillnad. Jag förstår min före detta kollega och tänker hur otroligt viktigt det är att förskolechefen är tydlig med syftet med tjänstetillsättningen. Oavsett vilken bakgrund man har så krävs det att det finns tydliga rutiner för introduktionen, rutiner som är kända av hela personalgruppen. Skolverket har i sin föreskrift för introduktionsperiod för lärare och förskollärare (SKOLFS 2014:44) beskrivit syftet med introduktionsperioden med fyra punkter. Introduktionsperioden ska syfta till att:

•ge läraren eller förskolläraren stöd på ett yrkesmässigt, personligt och socialt plan på arbetsplatsen,

•stimulera läraren eller förskolläraren till professionell utveckling,

•bidra till att skapa en trygg och utvecklande arbetsmiljö för läraren eller förskolläraren, samt

•utveckla lärarens eller förskollärarens förståelse för skolan eller förskolans som arbetsplats samt för dess roll i samhället.

Utifrån dessa fyra punkter kan rutiner skapas som gynnar introduktionen och anpassas till både barnskötare och förskollärare.

Dagens arbetsliv kan liknas vid ett lapptäcke (Lennéer Axelson, Thylefors, 2005), bestående av långvariga trotjänare, några som varit med ett litet tag, tillfälligt anställda och behovsanställda. Vid frånvaro förekommer också in- och utlåningar av personal mellan olika avdelningar och vikarier som kommer och går. Och inte minst nyanställda – många direkt från skolan, andra med många års erfarenhet från andra arbetsplatser.

Det kan ibland upplevas som jobbigt att det ”hela tiden” kommer nya personer, men det är viktigt att ha i åtanke att introduktionen är en angelägenhet för hela personalgruppen. Den nya personen ska välkomnas då hen behövs för att verksamheten ska kunna bedrivas. Samtidigt förändras gruppens dynamik och det är viktigt att alla är medvetna om att det i alla förändringar kan uppstå problem som måste kommuniceras och lösas. Vi är varandras arbetsmiljö, skriver Lennéer Axelson och Thylefors (2005) och när vi accepterat en anställning är vi skyldiga att efter bästa förmåga samarbeta med samtliga på arbetsplatsen. Klimatet, andan eller atmosfären i en grupp är en produkt av allt som sker i den och hur det sker – konflikter, relationer, kommunikation, arbetsledning och så vidare.

I ett pressmeddelande från Skolverket 2016-04-12 med rubriken Stor brist på utbildad personal i förskolan läser jag att en fjärdedel av all personal i förskolan saknar utbildning för arbete med barn. I kommunala förskolor är det 22 procent, i fristående 37 procent. Hur påverkar det kvaliteten i förskolan är min första fundering. Magdalena Karlsson, undervisningsråd på Skolverket säger i en artikel i SvD:

– Det är väldigt viktigt att vi har personer som kan omsätta läroplanen i en verksamhet som är rolig för barnen, så att de både utmanas och stimuleras. Det är en konst.

Jag tror precis som utbildningsminister Gustav Fridolin säger i samma artikel att det behövs insatser för att bygga ut existerande utbildningar för att möta efterfrågan. Det finns också en regeringssatsning på fler män till förskolan, samtidigt hoppar en stor andel manliga förskollärare av förskollärarutbildningen.

Så hur kan vi som arbetar i förskolan göra yrket attraktivt och locka fler att välja att söka till utbildningarna? Hur behåller vi yrkesverksamma barnskötare och förskollärare? Och hur skapar vi goda förutsättningar för de som utbildar sig att fullfölja sin utbildning, både kvinnor och män?