Varmprat – vägen till kunskap

Barn behöver få möjlighet att fundera över och sätta ord på tankar som kan leda till nya perspektiv. Varmprat bjuder in till samtal och samlärande och erbjuder både bekräftelse och mod att möta utmaningar.

Varmprat är sannolikt inte något ord du har hört förut. Men om du säger ordet och liksom ”smakar” på det, vad får du för associationer? Kanske tänker du först på dess motsats, kallprat, och så är tankarna igång.

Kallprat är ju tomprat, prat utan mening och engagemang, bara som utfyllnad utan att man egentligen har något man vill säga till någon, alltså varken kunskap eller budskap. Då måste varmprat betyda prat som är fyllt av mening, värme, engagemang och inlevelse, ja som en inbjudan eller ett ”tilltal” till någon som man vill dela något med. Det kan handla om en känsla, en erfarenhet eller en tanke. Tilltalet, rösten, klangen, ögonen, gesterna – ja hela kroppens språk – är det viktiga, ärliga och raka. Det är det språk som man inte kan ljuga med, det som man alltid ”går på” om det som sägs skulle vara svårt att tolka eller rentav dubbeltydigt.

Att en blick säger mer än tusen ord vet det lilla barnet långt innan hen har bemästrat det språkliga symbolsystemet. Varmpratet är inbjudande till ett dialogiskt samspråkande, att liksom ”tänka högt tillsammans” och är vad varje förälder intuitivt och instinktivt gör i första lära-känna-möten med sitt nyfödda eller nyanlända barn.

Varmpratet vilar på medveten närvaro, att man ger sina ögon och öron och bekräftar den man har framför sig och därmed sätter ”den andre”, i detta fall barnet, i högsätet. Att man ger det sin uppmärksamhet och tid och inte själv tar allt talutrymme eller ständigt frågar ut, tolkar och värderar barnets svar.

Förskolan har i mer än 20 år haft en läroplan och allt tydligare kommit att bli en FÖR-skola, en skola FÖRE den ivrigt väntande ”riktiga” skolan där kunskapsutvecklingen hamnar i förgrunden, jämför med engelskans education. Men läroplanen betonar också att förskolans uppdrag är att värna om mjuka värden, värdegrundsvärden som gäller omsorg om andra och varandra, jämför med care. Det behöver finnas en balans mellan kunskapsutvecklingsuppdraget och en pedagogik som genomsyras av omsorg, omtanke och värme, jämför med educare (Bruce, 2016).

"Barnen bidrar mer i ett samtal när de får småprata – varmprata – med pedagogen kring något som intresserar dem."

Att undersöka och utforska världen och klä sina upptäckter i språklig klädedräkt (jämför med world/word) sker genom en stark inre motivation och drivkraft hos barn i förskoleålder. Men allt lärande och all utveckling kräver också stort arbete, tålamod och kämpaglöd. Att som pedagog värna om, stödja och sparra barns nyfikenhet, men också ihärdighet och uthållighet i möte med ständigt ökade krav, är därför en stor och viktig uppgift. Detta är en så aktuell fråga att svenska språket berikats med ett nytt begrepp: ”grit”. Men ofta och av många ses grit som en individburen förutsättning, ibland nästan som en personlig egenskap. Det är mot bakgrund av det som jag vill belysa pedagogikens betydelse, inte minst pedagogens relationella och kommunikativa kompetens, i värnandet om grit som drivkraft i lärande och utveckling.

Om barnets språkliga förutsättningar inte motsvarar förskolans språkliga förväntningar och krav uppstår en språklig sårbarhet (Bruce, Ivarsson, Svensson & Sventelius, 2016). Om undervisningen inte är språkligt tillgänglig, till exempel om barnen inte förstår vad pedagogerna berättar eller ber dem om, riskerar sårbarheten att leda till låg kommunikativ delaktighet hos barnen, vilket även märks genom att de får svårt att rikta och hålla kvar uppmärksamheten, lyssna och genomföra uppgifter som kräver uthållighet.

Mitt forskningsintresse gäller i vilken utsträckning och på vilka olika sätt professionella samtalspartner bekräftar och utmanar barn i språklig sårbarhet till kommunikativ delaktighet. Barn i språklig sårbarhet har visat sig vara mer aktiva genom att ta mer talutrymme i samtal som är friare och inte präglas av ”krav” på att inom viss tid leverera ett visst svar som i förväg bestämts vara det ”riktiga och rätta”. Det innebär att barnen bidrar mer i ett samtal när de får småprata – varmprata – med pedagogen kring något som intresserar dem, jämfört med när samtalet går ut på att de endast ska svara på frågor eller följa uppmaningar. Det kan vara bilder i en leksakskatalog, ett fotoalbum eller liknande. Och vad gör då den professionella samtalspartnern? Jo: samma sak: varmpratar! De lyssnar, bekräftar och utgår från det som barnet visar intresse för och vill berätta om, men de kommer även med egna kommentarer utan att ständigt kontrollera – och värdera – barnets svar.

Varmpratandet bekräftar och stärker barnets motivation och drivkraft, men också relationen mellan barn och pedagog. Det förenar omsorgsaspekten med språk- och kunskapsutvecklingsuppdraget genom att fokusera på hur barn och pedagoger fungerar och utvecklas tillsammans i en lärande gemenskap. Varmpratet är därmed en del av ett pedagogiskt genomtänkt, planerat och strukturerat arbets- och förhållningssätt som handlar om hur vi som professionella samtalspartner kan bekräfta och värna om barnets egen drivkraft, lust och motivation så att den inte avtar eller går förlorad. 

Tips

• Visa ett ärligt och äkta intresse för barnen och för deras perspektiv.

• Lyssna på barnen och dela deras upplevelser, känslor och tankar.

• Visa din närvaro genom din röst, ditt tal och ditt kroppsspråk.

• Var medvetet närvarande och ha fullt fokus på barnet du pratar med.

• Ta inte själv allt talutrymme och fråga inte ut, tolka eller värdera barnets svar.

• Läs av vad som händer i barnens lek för att kunna fånga upp det i ditt varmprat senare.

Litteraturlista

Bruce, B. (2016). Omsorgsfullt samspråkande I: B. Riddersporre & B. Bruce (Red.), Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund. (s. 145–160). Stockholm: Natur & Kultur.

Bruce, B., Ivarsson, U., Svensson, A.-K. & Sventelius, E. (2016). Språklig sårbarhet i förskola och skola. Barnet, språket och pedagogiken. Lund: Studentlitteratur.

Barbro Bruce

Barbro Bruce

Leg. logoped, docent i utbildningsvetenskap med inriktning specialpedagogik och biträdande professor vid Högskolan Kristianstad.
 

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant