Vad skriver de yngsta?

Underskatta inte klottret. Det visar att även de yngsta barnen har stor koll på hur man förmedlar ett budskap i skrift. Dags för förskolan att lära sig att läsa tecknen, skriver Elisabeth Björklund.

Borde vi tala mer om 1–3-åringarnas skrivande? Det är en viktig fråga att ställa när förskolans läroplan anger att det ingår som ett av målen. När det kommer till undervisningen av de yngsta förskolebarnen och vad de ska lära sig om skrivandets mystik har skolan tidigare  haft den uppgiften vilket betyder att forskning om deras teckenskapande ännu är ett relativt outforskat område. Men genom nationella och internationella artiklar börjar det nu komma allt fler studier än när min avhandling publicerades 2008. Den handlade om litteracitet,som jag valde som begrepp för allt som de yngsta barnen på 1–3 år ägnar sig åt när det gäller språk- och skriftspråkliga handlingar. Där finns flera exempel på hur barn använder tecken, symboler och skrivande i förskolans småbarnsgrupp. Några av dem används här för att illustrera andra studiers resultat.

Barns skrivande börjar så snart de får tillgång till passande material som kritor, pennor och papper. De små streck som de gör nämns vanligtvis som klotter, till synes utan mål och mening. Men frågan är om det vi ser bara är omedvetna, motoriska handlingar eller om de innehåller något mer.

Alla som iakttagit små barn kan nog hålla med om att deras klotter verkar vara en spännande aktivitet för dem. Klottret kan för ett barn vara både en bild och ett tecken, menar de som studerat barns aktiviteter med kritor och pennor. Barns klotter eller teckenskapande blir intentionellt, det vill säga en medveten handling, när barnet självt kopplar samman tecknen som framträder på papperet och pennans rörelser. När tecknen blir mer påtagliga verkar även vuxna angelägna om att fråga och prata med barnet vad det som avtecknar sig föreställer. Det är genom att observera och lyssna som vi kommer närmre barns tankar som förmedlas via kroppsliga eller språkliga uttryck de för tillfället äger. Följande illustration från min egen forskning kanske kan visa hur detta samspel kan bli synligt:

En flicka sitter med penna och papper framför sig. Hon för pennan över papperet och det uppstår små pennavtryck på det. Hon pratar högt om att hon ritar och målar. Förskolläraren frågar om hon vill berätta sagan för dem när den är färdigskriven. Då håller flickan upp papperet framför sig, tittar ner i det och säger: Man ska vaje dag åka till Samuel och sen åkej man hem, sen åkej man hem. Det skjev ja åt Samuel i de häj bjevet.” Så vänder hon sig mot de andra och sträcker fram ”brevet”.

”Även barn som inte har det verbala språket vet när de skriver eller ritar.”

Den här flickan har en intention att rita men ändrar sig när förskolläraren pratar om att ”berätta sagan” till att hon ”skrev ett brev”. Språket som ac­kompan­jerar ritandet kommunicerar också hennes erfarenheter och kunskaper om begrepp som rita, måla och brev. Även barn som inte har det verbala språket vet när de skriver eller ritar, även om det för betraktaren ser likadant ut på papperet. Saken är i stället den att barn inte äger eller har sökt efter något sätt att teckna ner skillnaderna på. De använder ritandet och skrivandet omväxlande som det passar dem, utifrån det sammanhang som de befinner i och genom vuxnas frågor.

Den här tiden är en viktig period för barns utveckling och lärande av symboler och deras kommunikativa funktion. Flertalet små barn uppmärksammar tidigt symboler genom bilder och bokstavstecken eller i det verkliga livet genom skyltar de kommit i kontakt med. I en förskolas lekhall finns en nödutgångsskylt som en pojke reagerar på genom att säga till sin kompis: ”Kolla gubben å flaggan!” Pojkens kommentar tyder på att han inte känner den kulturella innebörden i skylten, men uppmärksammar dess närvaro i rummet. Den verkar också ha en innebörd för honom för kanske vet han att skyltar förmedlar ett budskap. Även i den digitala världen möter barnen symboler genom lärplattor och telefoner, hemma och i förskolan. Symboler är inte så lätta att tolka för de yngsta barnen. De är ju både ett objekt/en bild och samtidigt representerar de ett budskap som inte alltid är så uppenbart, vilket exemplet ovan visar.

”Det hon formar på arket kan hon läsa själv och förmedla till barnen runt omkring.”

När ett barn skapar tecken och samtidigt kommunicerar vad han eller hon håller på med uppmärksammas det ofta av andra. En flicka gör små korta rörelser med en penna på olika ställen på ett papper och säger: ”Ja jitar häj.”Ritandet pågår en stund och så sätter hon ner pennan mot ett visst ställe på papperet och säger vänd mot de andra: ”Nu göj ja de”, och med tydliga munrörelser fortsätter hon med blicken mot papperet: ”En, to, tje, fy, fe, ex, e, å, e, ö.”  Flickan uttrycker inte explicit att hon skriver, men det hon formar på arket kan hon läsa själv och förmedla till barnen runt omkring. Tvååringars skrivtecknande visar att de har kapacitet att använda skrivtecken intentionellt och att de då börjar utforska de underliggande principerna för skriftens symbolsystem. Det går att tolka flickans uppräkning av bokstäver och siffror att det är precis det hon ägnar sig åt. När barn förstår att tecken och skriven text är symbolsystem som betyder någonting och går att kommunicera till omgivningen med, blir sannolikt den språkliga aktiviteten, där skrivandet ingår, större om barnen märker att de vuxna intresserar sig för deras livsvärld.

Avslutningsvis vill jag besvara min tidigare ställda fråga om ifall vi inte bör ägna mer tid åt de yngsta barnens skrivande. Jag gör det genom att förmedla en bild av ett litet barns skrivande. Det visar att hon både är intentionell och har tydlig kognitiv och kommunikativ förmåga, kanske ovanligt för en endast 22 månader gammal flicka.

I studien observeras den lilla flickan när hon sitter tillsammans med sin lärare utomhus och får en bok läst för sig. I analysen av händelsen upptäcks något intressant. Flickan är mycket förtjust i bokens berättelse och har hört den många gånger. Den handlar om en katt som gillar att klättra upp och hoppa ner från höga platser.

Efter att ha lyssnat på berättelsen går flickan iväg in huset och fram till en skrivtavla där hon tar upp en krita. Koncentrerat börjar hon rita uppifrån och ner vertikala, lika långa streck. Det gör hon upprepande gånger och det hela pågår under flera minuter. Flickans handlingar kan tolkas som att hon vill återskapa kattens rörelsemönster genom att flytta det till en skrivtavla där strecken får representera rörelserna. Hennes teckenskapande är en kognitiv process där minnet av kattens rörelser blir centrala och som ger mening för henne men som hon inte verbalt kan kommunicera till sin lärare. I detta ligger ett svar.

Jag menar att vi länge har underskattat barns klotter och sett det som just klotter. Med den här texten och exemplen hoppas jag att de senaste årens forskning har blivit synlig. Den har gett oss nya insikter om vad barnens handlingar med penna och papper betyder och hur de kan läsas av omgivningen.

Traditionellt betyder skrivandet att det är nedtecknat tal. Inget av de här små barnen har ett fullödigt verbalt språk, men de uttrycker ändå tydligt sitt kunnande om skriftens funktion för att kommunicera budskap. Förskolan behöver den kunskapen!

Litteratur:

Björklund, E: Att erövra litteracitet. Små barns kommunikativa möten med berättande, bilder, text och tecken i förskolan. (Diss.). Acta Universitatis Gothoburgensis (2008).

Brierley, J: Are we underestimating 2-year-olds? Recognising the links between schema and mark making, implication för future pedagogy. Journal of Early Childhood Research 16 (2). (2017)

Coates, E & Coates, A: The essential role of scribbling in the imaginative and cognitive development of young children. Journal of Early Childhood Literacy Vol. 16(1) (2016).

Magnusson, M & Pramling Samuelsson, I: Att tillägna sig skriftspråkliga verktyg genom att leka affär. Forskning om undervisning och lärande. Vol 7 (1) (2019).

Skolverket: Läroplan för förskolan (2018).

Tolchinsky, L: The Cradle of Culture and What Children Know About Writing and Numbers Before Being Taught. Mahwah, N.J.: L. Erlbaum Associates (2003). 

 

Elisabeth Björklund

Elisabeth Björklund

Elisabeth Björklund är tidigare lektor i didaktik vid Högskolan i Gävle. Hon har forskat och undervisat om de yngsta barnens litteracitet.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant