Jag som rektor har möjligheten att skapa en förskola som är barnens arena, där demokratiuppdraget genomsyrar varenda människa och där allas röster är lika mycket värda att bli hörda och lyssnande på. Jag har möjligheten att iscensätta den pedagogiska missionen, visionen och helhetsidén som jag anser skapar de bästa förutsättningarna för barnen här och nu, men också för framtiden.

Detta kan jag möjliggöra om jag axlar rollen som en ledare som vågar utveckla förskolan utifrån mina tankar. En ledare som inte har fokus på att först och främst vara omtyckt av alla hela tiden, att konsensusdemokrati ska råda eller att flest röster på något vinner. Det handlar om att våga styra skeppet, men till detta behöver jag mina matroser för att allt ska fungera. Nyckelordet blir dialog med personalen för att skapa samsyn om det demokratiska uppdraget.

Tillsammans har min personal och jag valt att använda oss av Reggio Emilia-filosofin när vi arbetar med demokratiuppdraget. Grunden i hela organisationen är demokratiska mötesplatser – enligt Reggio Emilias grundare Loris Malaguzzi är det den viktigaste aspekten för att skapa ett bättre samhälle för barnen i dag och i framtiden. Barnen – och de vuxna – måste få uppleva demokrati på riktigt. Gunilla Dahlberg och Harold Göthson beskriver detta på ett ypperligt sätt i sin bok Exemplet Reggio Emilia – pedagogik för demokrati och lokal utveckling:

”I en skola för alla är det inte det viktigaste att undervisa barnen i samarbete och demokrati. I första hand organiseras lärandet och behandlas så att demokratins värden respekteras och fördjupas, genom att barnen erfar demokratins värden.”

Vad är då hur:et i att arbeta med demokratiska mötesplatser? Som förskola kan du välja att utbilda genom demokrati. När en förskola utbildar genom demokrati hamnar fokus på att granska vilka demokratiska kvaliteter förskolan har, på förskolans lärmiljöer i vidare bemärkelser och på hur barn görs delaktiga i verksamheten. Förskolan ska inte ses som ett förrum utan som ett rum där det finns reella möjligheter för individen att handla och påverka sin vardag.

När man arbetar med att utbilda genom demokrati blir människan ett subjekt. Men för att människan ska kunna vara ett subjekt krävs en pluralitet, det vill säga det krävs gensvar från andra människor. Vi måste arbeta med olikheter för att utbilda genom demokrati. Vi måste möta andras åsikter för att kunna vara subjekt, det är först då vi kan bli ett subjekt. Det är med ordet ”genom” som vi hamnar i demokratiska mötesplatser. Detta gör personalen med barnen genom att använda sig av reflektionsmöten, lillmöten, lyssnande och ha en stark hörstyrka tillsammans med barnen.

Det blir inte annorlunda på nästa nivå som handlar om rektor och personal. Det handlar om pedagogiska forum där allas åsikter är lika viktiga, där alla blir lyssnade på och där vi alla använder vår hörstyrka. Genom att arbeta med våra olikheter (vuxen som barn), arbeta med att komma fram till gemensamma beslut och där allas röster verkligen lyssnas på och tas tillvara så är vi i en demokrati.

Som avslutning låter jag pedagogen Gert Biesta tala:

”Utbildning genom demokrati bör alltså ses som ett specifikt sätt att utbilda för demokrati, ett som vilar på antagandet att det bästa sättet att förbereda för demokrati är deltagandet i själva det demokratiska livet. Det resonemanget gäller givetvis även utanför skolans väggar.”