Barnen som medborgare

Varje läsår arbetar Örlogsvägens förskola i Göteborg med projekt. Pedagogerna berättar om när de arbetade med metanivån Hållbara tillsammans och fördjupningsfrågorna: ”Hur tar förskolan plats i samhället?” och ”Hur får samhället plats i förskolan?”

Barnen är en del av samhället här och nu och som samhällsmedborgare har barnen rätt att påverka och ta plats. Med metanivån Hållbara tillsammans ville vi arbeta för att barnen skulle kunna göra sina röster hörda, bli lyssnade på och därmed göra skillnad i sin omvärld. Om barn får uppleva sig som en del av större sammanhang tror vi att de tar sig an omvärlden på ett respektfullt och nyfiket sätt. Genom våra olika projekt strävar vi efter att bredda samhällets bild av barnen och barnens bild av samhället.  

Hemvisten Utmaningens projekt Kända och okända platser – vad finns bakom dörren tog sin början på en promenad i förskolans närmiljö. Vi hittade en dörr utan handtag som väckte vår nyfikenhet. Barnen började fundera på vad som fanns bakom dörren. Nästa gång vi gick ut på promenad hade vi ett tydligt syfte: vi skulle leta dörrar. Barnen såg dörrar överallt och oftast var de stängda vilket gjorde att vi tillsammans fick möjlighet att fantisera och fundera.

Vi pratade om hur man kan gå tillväga för att få reda på vad som finns bakom en dörr:  ”Man kan knacka?”, ”Om ingen öppnar får man gå in då?”, ”Nej, man får inte gå in om ingen öppnar.” Vårt arbete kring dörrar fortsatte hela terminen. Vi skapade dörrar i lera, ritade våra egna dörrar och reflekterade kring bilderna vi tagit under våra promenader. Vi tog även med barnens egna dörrar i projektet. I fantasin kunde de nu hälsa på hos varandra och själva välja vad de ville berätta om sina hem.

Hela tiden upptäckte vi nya dörrar. Vi provade att knacka på en dörr och det var dörren till en gammal båtklubb där vi fick lov att komma in. En dag berättade en pedagog för en bekant om vårt projekt. Han berättade då om ett gammalt torp som fanns i närheten. Pedagogen frågade sedan barnen om de var nyfikna på att gå dit. Det var de absolut.

Samtidigt arbetade Upptäckten med sitt projekt Hallå jag vill berätta något – skapa mening i vår närmiljö som gick ut på att barnen som samhällsmedborgare kunde ta plats både i och utanför förskolan.

Barnen visade stort intresse för en närliggande biodling och undrade bland annat hur bina kom in i lådan. En pedagog föreslog att gruppen skulle gå in på det närliggande centret som tillhandahöll biodlingen och fråga. Personalen där var mycket hjälpsam, kom ut och förklarade att bina flög in via en liten landningsbana och sedan in i lådan. ”Vi visste inte att man bara kunde knacka på och fråga”, sade barnen efteråt.

Tillbaka på förskolan hade gruppen ett möte för övriga kompisar om upplevelsen. Några dagar senare gick en annan grupp till centret för att köpa honung som bina hade producerat i närmiljön. Honungen avnjöts på kommande frukoststund.

Men intresset för närmiljön och samhället tog inte slut där. Det gamla torpet uppe på kullen väckte stort intresse hos barnen. På utsidan av torpet fanns foton på människor som hade bott i torpet och en dikt som bland annat löd Här lektes den sista leken. Detta väckte många tankar hos barnen: ”Har det bott barn här, vad arbetade de med förr i tiden, vad gjorde de på kvällarna, hur sov de?”

”Hur kan man göra för att få reda på mer om torpet?” frågade en pedagog.

”Man kan fråga någon!” föreslog ett barn.

Tillbaka på förskolan frågade barnen på Upptäckten barnen på Utmaningen om de visste något om torpet. De delade gladeligen med sig av sina erfarenheter. ”Ja, det bodde en gubbe där förut som hette Ernst.” Nästa steg blev ett gemensamt besök till torpet. Efter det blev torpet en uppskattad plats som vi ofta kom tillbaka till. Vi fick så småningom tillgång till torpets nycklar och kunde öppna dörren och kliva in.

Tips!

• Våga kasta er ut, våga ta för er!

• Förbered er. Vad är syftet? Vad är det för röd tråd?

• Ha reflektionsmöten med barnen efteråt. Vad har vi varit med om? Vad vill vi veta mer om? Vad har den här informationen eller kunskapen gjort med mig?

• Ta med projektet till hemvisten, skriv ut bilder, skapa kring det ni har sett.

Några lärdomar

Ganska snabbt insåg vi att vi pedagoger kom att få en viktig roll, nämligen att hjälpa barnen ta plats och att få ta plats. Vi behövde agera förebilder. Som pedagog hade man stöd i att luta sig mot projektet när man knackade på olika dörrar. Vi fick alltid ett gott bemötande och människorna vi träffade blev glada över vår nyfikenhet och vårt engagemang. Vårdnadshavarna intresserade sig mycket för projekten och hjälpte gärna till att förmedla kontakter.

Reflektionsfrågor

• Vad har ni pedagoger för syn på demokratiuppdraget? Hur syns det i vardagen?

• Hur arbetar ni för att möjliggöra att barnen tar plats i samhället?

• Har ni för bråttom att gå vidare? Kan ni utmana er att stanna i processen under betydligt längre tid än ni är vana vid?

Övning

• Våga vara obekväm. Knacka på en dörr och se vad som händer. Vad är det värsta som kan hända?

• Utmana dej själv att stanna i en process under betydligt längre tid än du är van vid.

• Ha en plan, ett gemensamt fokus innan ni går ut. För oss var det viktigt att avgränsa för att kunna gå på djupet.

• Ta en promenad kring närområdet, var stannar barnen, vad pratar de om, vad väcker er nyfikenhet?

• Ta med dokumenteringsverktyg ut, kamera, ipod, ipad. Låt barnen dokumentera. Samtala sedan kring bilderna tillsammans med barnen.

 

Läs fler

Cecilia Bewick

Cecilia Bewick

Emily Gårdstedt

Emily Gårdstedt

Charlotte Geijer

Charlotte Geijer

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant