Tar plats med visp och pensel

Demokrati behöver levas redan från början, liksom livet. Lyssna därför på ettåringarna, råder Helena Marken och Johanna Appelquist.

Att arbeta med demokrati i förskolan är inte bara en akt för barnens eller föräldrarnas skull. Det är en akt för hela samhället och för framtiden. Därför blir det viktigt att skapa en förskoleverksamhet där barnen känner att de på allvar har möjlighet att påverka sitt och andras liv. I förskolan ska de bli vana vid att tänka själva, att självklart bli lyssnade på, och att självklart lyssna till och respektera andras åsikter. Förskolan handlar om livet! Både livet och demokrati behöver levas redan från början. Därför blir vår roll att skapa ett klimat som gör alla delaktiga, att skapa en kultur av delaktighet.

När vi arbetar med de yngsta barnen handlar lyssnandet om att tänka att allt som barnen gör kan vara uttryck för deras tankar, idéer eller kommunikation. Ett exempel är det barn som uppmärksammar en fjärils vindlande färd från blomma till blomma på förskolegården, tillsammans med en grupp andra barn. Senare tar barnet upp en bild av en fjäril från ritstationen och fladdrar iväg med den för att till slut låta den landa på ett bygge av klossar. Vi kan inte med säkerhet veta, men vi kan välja att se det som att barnet kommunicerar sin upplevelse av hur fjärilen rör sina vingar, vart den vill flyga, rörelsemönstret eller något annat. Kanske leker barnet att hen är en fjäril?

Eller ta kompisen som i stället tar bilden av fjärilen till målarstationen och målar flera streck på sitt papper. Inte heller här kan vi ju veta, men vi kan välja att fundera över om det är fjärilens ben som barnet har målat. Eller antenner? Eller en rörelse?

För att den här kommunikationen ska bli möjlig behöver de yngsta barnen få tillgång till många olika sätt att uttrycka sig, det vill säga en rik miljö. De behöver också vuxna som med nyfikenhet väljer att se det barnen gör som kommunikation och som att sätta sig i relation till omvärlden. Ett sådant sätt att se på deras görande gör att ettåringar får göra sin röst hörd och blir lyssnade på. Att få uttrycka sig och att lyssna på varandra är en grund för ett demokratiskt förhållningssätt.

Men det räcker inte med att vi vuxna lyssnar på barnens görande. Vi vill förstås också att de ska lyssna på och ta del av varandras uttryck. En av förskolans styrkor är just barngruppen – att barnen är många och att de får möta varandras kommunikation. Med de yngsta barnen blir en av våra uppgifter som pedagoger att lyfta upp barnens tankar, hypoteser, göranden och olika ingångar till innehåll och göra dem synliga.

När vi i ett projekt hade fokus på barns relationer till platser hittade barnen till exempel olika strategier för att undersöka gården – genom att snurra runt runt, genom att knacka sig runt på platsen med en visp, ropa för att utforska ljudrummet, placera ut grytlappar och virkade dukar på olika platser och så vidare, läs mer i vår bok Göra demokrati. Vi arrangerade möjligheter för barnen att pröva varandras strategier att sätta sig i relation till en plats. Som exempel samlade vi ihop alla vispar vi kunde hitta och gav alla barnen på avdelningen möjlighet att prova ett barns strategi. Och på liknande sätt plockade vi upp och gav tillbaka de andra strategierna. Detta blir ett konkret sätt att arbeta med demokrati, då det blir tydligt att barnen bidrar till varandras undersökande och det gemensamma konstruerandet av kunskap. Det är lätt att fastna i ett sätt att ta sig an något, men det här sättet att arbeta med barnen gör att de får erfara flera olika sätt och utöka sin repertoar.

För att det ska bli möjligt att se fler av barnens strategier och för att vi tillsammans ska se barnens görande som kommunikation blir det viktigt att på olika vis spara en bit av skeendet i anteckningar, fotografier eller film. När vi vuxna tittar på dokumentationen blir det möjligt att hjälpas åt att göra flera olika tolkningar av barnets vindlande färd med pappersfjärilen eller penselstrecken på målarpapperet.

Barnen har rätt att bli sedda på många olika sätt och att få syn på sig själva och sina kompisar på lika många sätt. Att bli sedd på ett enda sätt eller ur bara ett perspektiv blir lätt begränsande, eftersom andras förväntningar på oss formar vilka vi har möjlighet att bli. Det är ett synsätt som lägger stort ansvar på oss att se på varandra med positiva förväntningar, en positiv blick.

”Det är ett synsätt som lägger stort ansvar på oss att se på varandra med en positiv blick.”

Det blir viktigt när vi arbetar med demokrati att låta även barnen ta del av och reflektera kring dokumentationen. Barnet med vispen får bli till som den som kan berätta för, och inspirera, sina kompisar till att vispa sig runt när vi tillsammans tittar på filmen från det tillfället. På samma sätt kan hen själv få syn på både sitt eget fortsatta vispande och kompisarnas variationer av vispandet för att kanske inspireras vidare av dem när vi sedan tittar på dokumentation från nästkommande tillfällen. Det ger barnen erfarenhet av att ha betydelse för varandra i en grupp, och förhoppningsvis i förlängningen i samhället.

I projektet kring platser gick vi ofta till det lokala torget med barnen. Det är viktigt för oss att barnens lärande och görande kan få chans att ske i en kontext med andra i närområdet och att deras lärande får ta plats i samhället. Barnen lyste med ficklampor som ett sätt att utforska torget i mörker, målade snön i fontänen, målade plattorna på torgytan med penslar och vatten, vispade sig runt torget och använde sig av alla strategier vi sett dem använda för att sätta sig i relation till andra platser. Barnen förändrade och bidrog till platsen genom sina aktioner. Även om barnen inte i ord uttryckte sin vilja att ta plats och bidra blev deras tillägg ett sätt att argumentera för att det offentliga rummet även tillhör dem samtidigt som de skapade relationer till andra som befann sig på torget.

Vår erfarenhet är att känslan av demokrati och delaktighet växer om barnen får vara del i gemensamma processer där allas bidrag blir viktiga, om de får göra val och uppleva att deras initiativ blir sedda. Likaså om de får ta del av och testa andra män­ni­skors idéer och tankar. Därför behöver vi arbeta med demokratiuppdraget i förskolan!

Helena Marken

Helena Marken

Johanna Appelquist

Johanna Appelquist

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant