Vad är en måltid i förskolan? Den kan vara fruktansvärt långtråkig, och dötrist och tråkig – och alldeles alldeles underbar. 

Liknelsen med Askungen, där det vardagliga förvandlas till det extraordinära, belyser potentialen i förskolans måltider. Måltiden är en del av vardagen som kanske inte alltid uppmärksammas som en möjlighet till lärande. Men hur kan vi omvandla denna rutinsituation till en stund med tydligt syfte och mål? Och på vilket sätt kan vi integrera måltiden och mat i den pedagogiska planeringen för att uppfylla läroplanens mål och samtidigt lägga grunden för goda, hållbara matvanor? 

Måltidspedagogikens syfte är att främja goda och hållbara matvanor från en tidig ålder. Sådana vanor innefattar att göra val som gagnar både vår hälsa och vår planets välbefinnande. I vardagen betyder detta att vi, barn såväl som vuxna, måste lära oss att äta andra typer av livsmedel än vi kanske är vana vid. Framför allt behöver vi äta mer frukt, grönsaker och baljväxter och mindre rött kött. 

I dag pågår forskning om hur man kan ersätta rött kött med andra proteintäta och näringsrika livsmedel. Vid Högskolan Kristianstad, där jag arbetar, har man utforskat möjligheten att använda mjölmask som ett alternativ till rött kött. 

Tänk dig att vi delar en måltid, jag som pedagog och du som barnet vid bordet. Jag placerar en mjölmask på din tallrik och berättar för dig att det är frivilligt att äta eller ens smaka på den, och tillägger uppmuntrande att den är så liten att den kanske slinker ner. 

Stanna upp en stund och reflektera över vilka känslor detta väcker hos dig.

För ett litet barn kan även en grön ärta eller en bukett broccoli upplevas som något främmande eller skrämmande, likt mjölmasken. Det är viktigt att man känner sig trygg med livsmedlet innan man provar det. Därför är det avgörande att man först får lära känna ett livsmedel utanför måltiden. Och det kan man göra genom att använda mat som ett material i den pedagogiska verksamheten – i allt från skapande aktiviteter till naturvetenskapliga experiment.  

Personligen tog det mig minst ett år innan jag kände mig tillräckligt trygg för att våga stoppa mjölmasken i munnen. Utan mina kollegor som goda förebilder hade jag aldrig vågat. Här har ni som goda förebilder en avgörande roll för att ge mod att våga smaka på något nytt. 

Men bara för att man har vågat smaka på något betyder det inte att man gillar det med en gång. Tänk på första gången du drack kaffe – hur gott var det egentligen? De allra flesta av oss som dricker kaffe började med att tillsätta en smak vi redan gillar, socker eller mjölk (eller båda), en smakkompis helt enkelt. Det är faktiskt en väldigt bra strategi när man ska lära sig att äta något nytt, om man tillsätter en smak man gillar så ökar sannolikheten att man ska gilla den nya råvaran. 

I förskolan kan det vara att kocken  tillsätter lite fett på de kokta grönsakerna eller att barnet får krydda sin mat med favoritkryddan. Tacokrydda brukar vara populärt, framför allt om man har gjort den själv. Att barnen får prova på att göra egna kryddblandningar är faktiskt ett utmärkt sätt att introducera dem till allt från att läsa och följa recept till att utforska olika kulturer. Genom att mixa kryddblandningar som pizzakrydda får vi en smakresa till Italien, medan curry introducerar oss till Indiens rika kultur.

Måltidspedagogik utgår från att det är roligt att upptäcka och lära sig nya saker och bli nyfiken på olika livsmedel och maträtter. Det handlar om att göra det okända känt, det vill säga att barnen får bekanta sig med råvaran innan de smakar på den. 

Att lära barn att tycka om det som är sött och fett är inte så svårt eftersom det är smaker som de allra flesta barn tycker om. Däremot kan det som varken är sött eller fett, utan snarare beskt eller surt som många grönsaker är, vara lite svårare. Är dessutom grönsaken okänd är det ett ännu större hinder för att stoppa den i munnen och smaka. Därför är det så viktigt att barnen får tid att bekanta sig med grönsaken i sin egen takt genom att lära känna den med de andra sinnena först, innan de smakar. 

Detta är utgångspunkten i saperemetoden. Metoden uppmuntrar till att utforska och uppleva maten genom att använda alla sinnen: se, lukta, känna, lyssna och smaka. Genom att verbalisera dessa upplevelser ökar förståelsen och uppskattningen för olika smaker och texturer, vilket främjar ett mer nyfiket och positivt förhållningssätt till mat, särskilt när det gäller att prova nya och okända livsmedel. (På sidan 50 finns en övning att starta med.)

Måltidspedagogiken är en del av det dagliga lärandet och inte ett separat projekt eller tema. Det är därför viktigt att hitta sätt för hur måltidspedagogiken kan knytas an till och berika de ämnes-områden som redan utforskas. Om temat för tillfället är vatten, kan man exempelvis  utöka detta med sapere-övningar som utforskar vattnets roll i mat och dryck. Barnen ges möjlighet att upptäcka skillnaderna mellan till exempel stilla och kolsyrat vatten, dess olika ljud när det hälls upp, hur det känns i munnen och hur smaken ändras med temperaturen.  

Från jord till bord är också ett populärt tema på förskolor. Att låta barnen delta i hela processen, från odling till matlagning och slutligen konsumtion, är ett utmärkt sätt att öka deras kunskap och förståelse för olika livsmedel. Det uppmuntrar dem inte bara att lära sig om matens ursprung, utan inspirerar även till att experimentera med olika smaker och att våga prova nytt. 

Erfarenheten visar att barnens inställning till frukter och grönsaker förbättras när de själva får möjlighet att tillaga det de har odlat. För att integrera odling i verksamheten behöver förskolan inte ha en egen trädgård; det går utmärkt att odla inomhus. Hydroponisk odling, där växter odlas i vatten utan jord, är särskilt spännande och lärorikt för barnen. Denna metod gör det möjligt att odla året runt, vilket erbjuder kontinuerliga lärtillfällen om naturens cykler och hållbar matproduktion.

Många förskolor har börjat jobba med konceptet ”säsongens grönsak” eller ”säsongens frukt”. Det går ut på att välja ut en grönsak eller frukt som är i säsong och sedan använda den i maten flera gånger varje vecka under en period. Grönsaken eller frukten kan dyka upp på alla möjliga sätt: som en del av lunchen, i en sallad, i huvudrätten, bakad i ett bröd eller mixad i en smoothie. På avdelningen får barnen utforska och lära känna grönsaken genom massor av olika aktiviteter. Det kan vara att man målar med en rödbeta, bygger torn med morotsstavar, skapar konst med skalrester. Eller varför inte göra pH-fjärilar med rödkålssaft? 

Just rödkål är väldigt spännande att experimentera med eftersom det är en pH-indikator, den byter färg beroende på pH. Här ett tips på hur ni kan göra:

• Börja med att hacka rödkål och koka upp den med vatten i några minuter. 

• Sila av saften och låt den svalna. 

• Klipp ut en fjärilsform ur ett kaffefilter, doppa det i rödkålssaften och strö sedan över lite bikarbonat och citronsyra på filtret. 

• När filtret torkat, gör en fjäril genom att fästa en piprensare som kropp och antenn, eller gör en girlang. 

• Använd den kvarvarande rödkålen till att laga mat, som kålpudding eller sallad. 

För att det ska fungera att integrera mat och måltider som en naturlig del i verksamheten krävs samarbete mellan kök och avdelningar. Överlag står måltidspersonalen för materialet och expertisen i hygien och råvarukunskap, medan pedagogerna står för den didaktiska tillämpningen och kopplingen till läroplanen. Om barnen däremot är med i storköket, om kockarna lagar mat ute tillsammans med barnen eller om de håller i en frukt- och grönsakssamling, blir rollerna annorlunda. 

Därför är det viktigt att ni går igenom upplägget tillsammans och bestämmer hur det ska fungera praktiskt. Vem gör vad och hur? När passar det bäst under dagen att arbeta utifrån kökets respektive avdelningarnas verksamhet? Hur kan samarbetet mellan kök och avdelningar underlättas och är det några speciella rutiner eller regler ni ska ta hänsyn till?

Att arbeta med måltidspedagogik kräver inte att man har ett tillagnings-kök på förskolan. Måltidspedagogik handlar om att integrera mat och måltider i lärandeprocessen, vilket kan göras på många kreativa sätt, allt från att fruktstunden är en känselövning till att mellanmålet är en kreativ övning där barnen får bre sin egen smörgås och skapa en macka i form av ett ansikte med hår, näsa, ögon och mun. 

Precis som för Askungen så kan måltiden i förskolan, med rätt inställning och pedagogik, förvandlas från rutin till magi. Det kräver kreativitet, samarbete och en djup förståelse för matens roll både i lärandet och som grund för en hållbar framtid. Och precis som Askungen fann sin plats på balen kan vi hitta sätt att göra varje måltid till en möjlighet för barnen att utforska, lära och växa.