Vi står samlade utanför stadshuset i Malmö, ungefär hundra barn från förskolor i området tillsammans med sina pedagoger. Barnen har egengjorda skyltar och slagorden ekar i den närliggande tunneln. I vimlet rör sig bland annat en journalist från Sveriges Radio och ordföranden i tekniska nämnden. Det är dags att på ett storslaget vis avrunda vår kamp för övergångsställen.

Scenen utspelade sig för några år sedan och jag minns den dagen med värme. Terminen innan hade vi lokaliserat ett problem i förskolans närmiljö som vi tillsammans med barnen, vårdnadshavare, kollegor och grannar ville försöka göra något åt. Det saknades övergångsställen på gatan utanför förskolan och många upplevde att det var otryggt. Det var en verklig fråga som berörde många och som vi kunde angripa tillsammans med barnen på många olika sätt. Frågan hade en god potential att ge barnen erfarenheter av att höja sina röster och ta plats i lokalsamhället.

Inledningsvis la vi ett medborgarförslag till den kommunala plattformen Malmöinitiativet. På mindre än en dag fick förslaget tillräckligt med röster för att skickas vidare till beslut i ansvarig nämnd.

Barnen affischerade sedan i närområdet, målade en banderoll tillsammans med sina föräldrar och pedagoger samt reflekterade löpande utifrån dokumentationen som fanns uppsatt på avdelningen. De skapade även en modell av bostadsområdet, spelade in egna filmer och visade upp sitt arbete på tre offentliga utställningar i staden.

I vår strävan att inkludera hela barngruppen använde vi oss av olika estetiska uttryckssätt. Förutom tidigare nämnda exempel fick barnen även spela in en egen sång om kampen för övergångsställen. Den gick sedan varm på vår gård och förskolans fredagsdiscon.

Resultatet av arbetet blev inte några övergångsställen, men ett år efter demonstrationen vid stadshuset tillkom fyra farthinder i bostadsområdet. De gjorde stor skillnad för trafiksäkerheten.

Hur gör man då för att hitta frågor i närmiljön som kan engagera barnen? Jag tycker att det är klokt att låta påverkansarbeten börja i det lilla, i det vardagliga. Vad ser ni i området kring förskolan? Vad gillar barnen i omgivningen och vad tycker de inte om? Vad önskar de skulle finnas där?

En trasig lampa kan ni tillsammans felanmäla. På en outnyttjad tråkig plats i omgivningen kan ni kasta fröbomber. Ni kan kontakta en fastighetsägare som inte tar hand om soprummet där flera av barnen bor. Eller kontakta tjänstemän och politiker med frågor och förslag genom mejl eller medborgarförslag.

Var inte rädd att ibland hålla i taktpinnen genom att använda era olika kompetenser och pedagogiska ledarskap, samtidigt som ni har ett nyfiket förhållningssätt och försöker fånga upp barnens perspektiv. För att konkretisera kommer här ytterligare ett exempel från en förskola.

I förskoleområdet där jag arbetar finns en särskilt utformad förskoleverksamhet som heter Korrebäcken. Där är en del av platserna på varje avdelning reserverade för barn med olika funktionsnedsättningar. Denna förskola använde sig av Malmö stads involveringsmetod Min plats för att påverka närområdet. Det är en metod som har rötterna i barnkonventionen och ska ge barn och unga ökade möjligheter att påverka staden de lever i.

Barn från Korrebäcken gick tillsammans med sina pedagoger en promenad i området och berättade vad de tyckte om olika platser längs vägen. Deras tankar blev sedan en del av en rapport i kommunen. Bland annat kom det fram tankar om tillgängligheten till lekplatser för dem som sitter i rullstol.

Pedagoger och vi i ledningen fångade upp frågan och fortsatte att arbeta med den tillsammans med barnen. Det resulterade sedan i att ett Malmöinitiativ med krav på inkluderade lekplatser i staden startades. Dessutom gjorde SVT ett reportage där en ungdom som tidigare gått på Korrebäcken berättade om sina upplevelser av att inte kunna vara med och leka på lekplatser med exempelvis begränsade underlag.

”Det är klokt att låta påverkansarbeten börja i det lilla, i det vardagliga.”

Tekniska nämndens ordförande blev också intervjuad. Han tackade för påminnelsen om vikten av inkludering och berättade att under 2025 byggs en helt inkluderande temalekplats i staden. Där ska alla barn, oavsett om de har en funktionsnedsättning eller inte, kunna leka tillsammans.

Barndomssociologen William Corsaro menar att det moderna samhället utvecklas mot en allt sämre lokal gemenskap och att vi får alltmer styrande rädslor i våra liv. Därför tänker jag att många förskolor och skolor behöver arbeta med projekt som berör verkliga frågor och engagerar barn och unga så att det känns i hela kroppen.

Våra förskolor och skolor behöver låta barn, personal och vårdnadshavare mötas och samarbeta för att ta itu med verkliga problem och frågor. Jag tänker att det kan ge unga starkt självförtroende och handlingskompetens. De får konkreta erfarenheter av framtidshopp och gemenskap genom att få göra demokrati och stå upp för varandra. Det tror jag minskar risken att de accepterar orättvisor i livet oavsett var de möter dem, vilket kan sprida sig som ringar på vattnet och bidra till ett mer jämlikt och levande samhälle.

Det är något särskilt spännande och lärorikt i att arbeta med en verklig fråga utanför förskolans väggar. Det centrala i arbetet är ett önskemål om förbättring som berör barn, pedagoger, vårdnadshavare och allmänhet. Det är underbart att vara med om det överskridande samarbetet och den gemenskapen som kan formas. Så all lycka till i att hitta en passande fråga för just er förskola att utforska!