Högläsning för demokrati

För att kunna verka i en demokrati behöver varje barn, redan från första dagen i förskolan, ges möjlighet att utveckla inflytande och demokratiskt tänkande. Högläsning är ett av verktygen.

Vårt samhälle och skolväsende vilar på demokratins grund. I läroplanen uttrycks att barnen ska få möta ett demokratiskt liv i förskolan. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Även i FN:s konvention om barnets rättigheter, numera lag i Sverige, befästs barns rätt till inflytande i artikel 12: Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Hur kan förskolan arbeta för att barn ska få utvecklas till demokratiska medborgare och för att de ska få möjlighet att utvecklas så långt det är möjligt utifrån sina förutsättningar? Skolverket framhåller i materialet Förskolans och skolans värdegrund – förhållningssätt, verktyg och metoder att samtalet är förskolans viktigaste demokratiska redskap. Genom samtal kan barnen komma till tals, bli lyssnade på, utveckla sitt tänkande och bli respekterade för det som de uttrycker. Vi vuxna behöver vara förebilder för empatiska samtal, låta barnen få träna på att vara förstående och ge barnen lika talutrymme. 

Möjligheten att få komma till tals och uttrycka tankar signalerar att man är värd att lyssnas på. Alla barn har lika värde och rätt till en röst, såväl i vardagssamtal som i samtal under planerade aktiviteter. Barnen har olika språkliga erfarenheter med sig hemifrån och de som är vana vid att bli lästa med och lyssnade till har lättare att ta och få språkligt utrymme. Men det är vår skyldighet att vara uppmärksamma på hur vi fördelar talutrymmet så att alla ges möjlighet att komma till tals lika mycket.

När vi samtalar är det viktigt att tänka på hur vi ställer frågor. Ställer vi öppna frågor – frågor som det inte finns något rätt eller fel svar på – delar barnet troligtvis mer detaljerat med sig av sina tankar än om vi ställer slutna frågor – frågor för att kontrollera vad barnen kan och vet och som det finns ett rätt svar på eller som kan besvaras med ja eller nej. För att barnen ska vilja berätta för oss behöver frågorna vara genuina – vi behöver visa att vi är intresserade av att ta del av deras tankar och erfarenheter. Vi behöver också visa att barnen kan lita på oss, att vi är trygga vuxna, i samtalet.

”Alla barn har lika värde och rätt till en röst.”

Samtalet mellan barn och vuxna kan frodas när barnen har ett gemensamt innehåll och gemensamma referensramar (Sandvik & Spurkland, 2011). Genom att läsa högt med barnen får vi ett gemensamt innehåll och gemensamma referensramar till våra samtal. Högläsning berikar också barns ordförråd. Undersökningar och studier visar att barn som ingår i en språkgemenskap med högläsning och samtal med utgångspunkt från det lästa har ett större och rikare ordförråd än barn som inte får möjlighet till det (Heath, 1983; Liberg, 2003).

Ett stort ordförråd är en av de faktorer som starkast kan kopplas till god läsförståelse senare i läsutvecklingen. Långt ifrån alla barn blir lästa med i hemmen (Statens Medieråd, 2019; LegiLexi, 2019). För att kunna verka i ett demokratiskt samhälle är det viktigt att ha ett rikt språk, förstå vad man läser och kunna uttrycka sig. Förskolan har därför ett ytterst viktigt uppdrag att kompensera barns språkliga förutsättningar genom att använda högläsning i demokratiarbetet.

För att gynna barnens språk- och kunskapsutveckling bör högläsning integreras i ett sammanhang som är meningsfullt för barnen och ha en central roll i ett temaarbete (Damber, Nilsson & Ohlsson, 2013). När barnen får arbeta med ett tema som genomsyrar verksamheten har vi möjlighet att skapa en röd tråd, det vill säga en samlad kunskapskontext, där samma ord och begrepp ständigt dyker upp och där barnen får tänka och samtala kring en sak i taget utan ständiga uppehåll.

I demokratiuppdraget ska barnen, samtidigt som de ges möjlighet att utvecklas så långt det är möjligt, även få möjlighet att komma med idéer. Vår uppgift är att uppskatta och ta tillvara barnens initiativ och samtala med dem om hur de olika initiativen ska kunna samsas och genomföras.

Läroplanen har reviderats utifrån den nationella digitaliseringsstrategin från 2017. I läroplanen nämns adekvat digital kompetens. Digital kompetens behöver alla ha för att kunna delta på lika villkor i ett digitalt samhälle. Den digitala utvecklingen går fort och vad som är adekvat kompetens kan förändras snabbt. För att kunna ge barnen möjligheter att utveckla adekvat kompetens krävs att vi vuxna är nyfikna på digital utveckling och följer med i den. Det krävs också att vi är trygga vuxna som låter barnen tillsammans med oss få bekanta sig med olika medier och verktyg, få samtala om sina medieaktiviteter samt få söka ny kunskap och grundlägga ett källkritiskt förhållningssätt. Barn ska inte tvingas lära sig på egen hand med osäkra resultat.

Arbetet med digital kompetens bör ingå i ett övergripande tema, gärna med högläsning som central roll. Några böcker som skapar gemensamma referensramar och som vi kan samtala utifrån är Min hemliga farbror av Kenneth Andersson och Vem kan räkna alla stjärnorna? av Anna-Clara Tidholm. Böckerna handlar om att bilder är ett utsnitt av verkligheten, och vad som är verkligt och fantasi i surfplattan. Utifrån Tidholms bok kan vi till exempel samtala om vad man kan göra på en surfplatta, vad barnen brukar göra och vad de kan göra om de ser något som de tycker är otäckt.

När barn använder digitala verktyg i hemmen ägnar de sig oftast åt sådant som andra producerat. När vi använder digitala verktyg är det viktigt att barnen får vara producenter och att det finns en medveten tanke bakom val av verktyg.

Fokus ska alltid vara barns rätt att komma till tals i alla frågor som berör dem. Varje barn ska ges förutsättningar att utveckla sitt inflytande. De som ännu inte utvecklat ett verbalt språk och därför inte kan komma till tals i samtal, måste vi lyssna in på andra sätt för att försöka förstå vad de uttrycker.

Referenser

Andersson, Kenneth (2017). Min hemliga farbror. Stockholm: Alfabeta Bokförlag. 

Damber, Ulla, Nilsson, Jan m.fl. (2013). Litteraturläsning i förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Heath, Shirley Brice (1983). Ways with words. Language, life, and work in community and
classrooms
. Cambridge: Cambridge University Press.

LegiLexi (2019). Högläsning för barn,https://legilexi.org/inspirationsbibliotek/forskning-rapporter/hoglasni…
Studentlitteratur.

Liberg, Caroline (2003). Möten i skriftspråket. I: Louise Bjar & Caroline Liberg (red.) Barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur, s. 79–102.

Nilsson, Mia (2013). Hugo – elak, blodtörstig och jättefarlig? Stockholm: Bonnier Carlsen.

Sandvik, Margareth & Spurkland, Marit (2011). Språkstimulera och dokumentera i den flerspråkiga förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Tidholm, Anna-Clara (2016). Vem kan räkna alla stjärnorna? Stockholm: Alfabeta Bokförlag. 

Skolverket (2013). Förskolans och skolans värdegrund – förhållningssätt, verktyg och metoder,https://www.skolverket.se/publikationsserier/stodmaterial/2013/forskola…

Statens Medieråd (2019). Småungar & medier, https://statensmedierad.se/publikationer/ungarochmedier/smaungarochmedi…

Unicef (2020). Barnkonventionen, https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten#hela-texten

Stötta för språkligt utrymme
  • Var uppmärksam på hur talutrymmet är fördelat i barngruppen. Markera vid flera tillfällen med till exempel streck för varje gång ett barn får talutrymme. Lägg sedan upp en plan för hur talutrymmet ska kunna bli likvärdigt.
  • Värna om ett gott samtalsklimat så att barnen känner att de blir lyssnade på genom att till exempel säga: Tänk på att lyssna på varandra när någon annan pratar, så att ni inte missar några intressanta tankar.
  • Ge barnen tid att tänka och ge dem din uppmärksamhet under tiden. För en del barn kan det ta lång tid att formulera sig. Kanske behöver de också stöd i att uttrycka sig. 
  • Modellera, det vill säga visa barnen hur du tänker, när ni till exempel samtalar om litteratur. Då kan barnen till en början imitera dig för att sedan utveckla sin förmåga att samtala. Att imitera minskar glappet mellan vad man kan själv och vad man kan göra tillsammans.
  • Låt barn som inte har ett verbalt språk göra sin röst hörd genom till exempel tecken, bilder eller kroppsspråk. 
  • Ge barnen en röd tråd genom att koppla lekar och andra aktiviteter till ett tema där ord och begrepp dyker upp om och om igen. Komplettera gärna orden med bilder och tecken (TAKK). 
     

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant