I många situationer påminner juridiken i förskolan om juridiken i grundskolan – lagarna är i princip samma och många av lagrummen är desamma. Det handlar om lärande, det handlar om barn och det handlar om relationen till vårdnadshavarna. Men förskolans personal möter flera unika juridiska scenarier som inte aktualiseras på samma sätt när barnen blivit äldre. Att arbeta med små barn innebär juridiska utmaningar som är relaterade till att lyssna in önskemål när det kanske ännu inte finns ett språk, att beakta små barns rättigheter och att balansera den lilla individens behov med vårdnadshavares olika krav och önskemål. Speciella juridiska utmaningar kan även uppstå som relaterar till personalens arbetsmiljö, där för höga bullernivåer, tunga lyft, ergonomi och stress är faktorer som arbetsgivaren har en skyldighet att beakta och förhindra enligt arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter.   

Juridiken i förskolan är alltså speciell, men varför ska en förskollärare eller barnskötare behöva lära sig om lagar, paragrafer, rättspraxis och juridisk doktrin? Har inte förskolans personal fullt upp med annat? En förskollärare förväntas ju utöver sitt uppdrag även sköta en ökande administrativ börda i form av rapportering och dokumentering. Sanningen är att förskolan i dag är en juridiskt influerad plats där rättsliga dokument i princip styr hela verksamheten. Ibland existerar lagar och regler i vår vardag utan att vi tänker på dem. Det händer att vi tillämpar normer utan att känna till att de grundar sig på rättskällor. Ibland tillämpar vi dem även indirekt då de stämmer överens med vår moraliska uppfattning om vad som är rätt och fel i olika situationer. Att följa vår inbyggda, moraliska kompass över rätt och fel fungerar däremot inte alltid. Ibland kan en handling som känns moraliskt rätt vara juridiskt fel. Ibland ställer lagarna till och med sådana krav på oss att vi inte klarar av att leva upp till dem.

Under arbetet med min bok om juridik i förskolan intervjuade jag flera pedagoger som berättade om sitt arbete och juridiska dilemman de stött på i egenskap av förskollärare och barnskötare. Många av frågorna rörde arbetsmiljön i förskolan och vilka krav de kunde ställa på sin rektor och på sin arbetsgivare. Det gällde bland annat bristen på vuxenanpassade möbler, obefintliga personalutrymmen och stora barngrupper. När det gäller arbetsmiljörelaterade frågor har arbetsgivaren ett stort ansvar för sina anställda. Enligt arbetsmiljölagen är det arbetsgivaren, det vill säga huvudmannen, som ansvarar för arbetsmiljön på arbetsplatsen. Arbetsgivaren ska enligt arbetsmiljölagstiftningen arbeta systematiskt med arbetsmiljön för att förebygga arbetsmiljöskador. Detta systematiska arbetsmiljöarbete inkluderar en skyldighet för arbetsgivaren att bedöma risker, vidta åtgärder och följa upp verksamheten så att ohälsa och olycksfall kan förebyggas. Det finns många skilda faktorer i arbetet som påverkar förskolepersonalen fysiskt och psykiskt. Tillsammans är de pedagogernas totala arbetsmiljö. Som exempel kan nämnas buller, luftkvalitet, kemiska hälsorisker samt organisatoriska förhållanden såsom arbetsbelastning, arbetstider och möjlighet till återhämtning. Arbetsgivaren behöver ta hänsyn till alla faktorer som kan inverka på pedagogernas arbetssituation. Det gäller inte bara sådant som kan påverka förskollärarnas och barnskötarnas hälsa och säkerhet negativt. En bra arbetsmiljö ska även kunna bidra till en god hälsa och detta betyder alltså mer än att det finns en ”frånvaro” av sjukdom och olycksfall. 

När det gäller den specifika frågan om vuxenanpassade möbler i förskolorna, så händer det att pedagogernas krav på möbler och arbetsredskap kommer i konflikt med den pedagogiska hänsyn som behöver tas till barnen. Exempelvis kan rektorer och arbetsgivare hävda att personalen måste äta sin lunch med barnen på stolar och vid bord som är anpassade för barn, eftersom barnen behöver hjälp och stöd vid matsituationer. Pedagogisk hänsyn har dock ingen betydelse för den arbetsmiljörättsliga bedömningen. Det finns exempelvis inget som indikerar att Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsplatsens utformning ska ge vika för pedagogiska intressen. I ett tämligen nytt beslut från Arbetsmiljöverket beaktade myndigheten exempelvis inte kommunens invändning om pedagogisk hänsyn i sin bedömning. Frågan gällde om huvudmannen hade haft rätt att såga av benen på ett bord i syfte att tvinga personalen att äta lunch vid de barnanpassade borden. Huvudmannen blev i det aktuella fallet tvungen att se till att det fanns möbler som var anpassade för vuxna i verksamheten.

Relationen till vårdnadshavarna är ett annat område där juridiken kan bidra med lösningar och stöd för förskolans personal. Ett exempel som jag berör i min bok är när vårdnadshavarnas relation till varandra får effekter på pedagogernas arbete och arbetsbörda. Säg att två vårdnadshavare är väldigt osams efter en skilsmässa. De vill att pedagogerna ska anordna två utvecklingssamtal och skicka ut information i dubbla uppsättningar eftersom de inte pratar med varandra. Har vårdnadshavarna rätt att kräva det av förskolan? I grund och botten handlar denna fråga om vårdnadshavarnas rätt att bli informerade om sitt gemensamma barns utveckling och situation i förskolan. 

När ett barns vårdnadshavare lever tillsammans är det naturligt att utgå från att den information som förmedlas till en vårdnadshavare vid hämtning och lämning eller genom veckobrev och mejlkontakt också når den andra vårdnadshavaren. Samma sak gäller faktiskt även om barnets vårdnadshavare separerat. I föräldrabalken framgår det att en vårdnadshavare ska informera om sådant som kan främja umgänget mellan barnet och den andra vårdnadshavaren. Huvudansvaret för att informationen från förskolan når ett barns båda vårdnadshavare ligger med andra ord på vårdnadshavarna själva efter att informationen har nått en av dem, antingen muntligt eller skriftligt. En förskola har ingen skyldighet att hålla två utvecklingssamtal bara för att ett barns vårdnadshavare inte vill träffas, om detta skulle ta för mycket tid i anspråk. 

De två ovanstående scenarierna är bara två av flera exempel på när juridiken blir aktuell i förskolan. Men i praktiken berör juridiken i princip allt som händer i verksamheten på ett mer eller mindre konkret sätt. I förskolans värld styr rättsliga dokument det mesta som en förskollärare eller barnskötare företar sig eller borde företa sig. I verksamheten måste personalen primärt förhålla sig till skollagen men även till förvaltningslagen som gäller för alla förvaltningsmyndigheter. Förskolan är inte unik i att den är styrd av lagar och andra rättsliga dokument. Till skillnad från många andra verksamheter granskas dock förskolan och skolan på ett sätt som få andra arbetsplatser, vilket innebär att reglerna blir mer påträngande. 

Att förskolan granskas, vägleds och utvärderas på ett så genomgripande sätt innebär att även enskilda pedagoger utsätts för en detaljerad granskning. Detta betyder att om man inte har kunskap om de rättsliga styrdokumenten riskerar det att få faktiska och ibland påtagliga konsekvenser. 

Mer kunskap om förskolejuridik kommer inte att minska kraven från vårdnadshavarna eller innebära att all arbetsrelaterad stress försvinner. Däremot är jag övertygad om att en ökad kunskap kan hjälpa personalen i förskolan att göra en rimlig bedömning av de rättsliga situationer de kan hamna i under en arbetsdag och agera därefter. Det är en kliché i sammanhanget, men kunskap är makt. Sällan är detta mer sant än när det gäller juridik.

Maria Refors Leggeär jurist och doktor i offentlig rätt med inriktning mot utbildningsrätt. Hon har skrivit boken Juridik i förskolan – en handbok för pedagoger (Gothia Kompetens 2022).