Börja med att observera. Är barnet nyfiket men osäkert? Söker hen kontakt men hamnar utanför? Eller är det språket, samspelet eller självförtroendet som står i vägen? Att veta varför barnet fastnar hjälper oss att hitta rätt stöd.

Var en ”lekbro”. Ibland behöver barnet en följeslagare in i leken. Gå in tillsammans, visa hur man kan fråga, föreslå och haka på andras idéer. Var barnens sportkommentator och tala om vad som händer i leken. Hjälp barnet med enkla fraser som ”Kan jag vara doktorn?” eller ”Jag vill bygga här”. Föreslå roller som gör det lätt att komma in. Se också till att delta i leken – att som vuxen vara medlekare tillför språk, idéer, struktur och trygghet.

Lekkartor med bildstöd. Lekkartor med bilder visar ord och begrepp som kan tillhöra leken. I billek kan det vara svänga, backa, styra, bromsa och krocka. Man kan också ha bilder på hur leken går till, till exempel hur det går till att handla. För barn som saknar orden eller begreppen blir lekkartan ett stöd i leken och en inspiration att utveckla den.

Små, trygga lekstunder. Planera korta, vuxenledda lekgrupper där regler och roller är tydliga. Perfekt för barn som behöver träna turtagning, samarbete och förståelse för andras idéer.

Miljöer som bjuder in. Ordning och överskådlighet gör det lättare att leka. Lägg gärna fram ”lekstartare” som en halvbyggd tågbana eller ett påbörjat bygge. Det lockar både fantasin och gemenskapen.

Följ upp och bekräfta. Efter leken, lyft fram det barnet gjorde som hjälpte leken framåt. Till exempel: ”Du väntade på din tur. Det gjorde att affären fungerade hela tiden!” När barnet ser sin egen betydelse växer modet att prova igen.