Förskolemiljön är komplex – många saker sker ofta samtidigt. I den dagliga praktiken vävs olika delar samman och bildar en mångfacetterad helhet som pedagogen navigerar i: Hen genomför aktiviteter i barngruppen, uppmuntrar varje barn till lärande och skapar samtidigt trygghet i gruppen.

En god undervisning är sällan fråga om att använda enkla och snabba metodtips eller vissa läromedel. En sak vet vi säkert från forskning: Du som pedagog är den allra viktigaste lärresursen. I den här artikeln pekar jag på sju viktiga områden  du kan tänka på i din undervisning.

1. En kunnig medlekare

Det är viktigt att barnen görs delaktiga om de ska intressera sig för fortsatt lärande. Då behöver pedagogen vara aktivt deltagande, exempelvis i barnens lek, både för att skaffa sig insikter om vilka intressen och behov som finns i barngruppen och för att uppmuntra barnens olika initiativ.

I leken kan pedagogen fungera som en lärande förebild genom att visa barnen hur de kan kommunicera och samarbeta för att lösa problem.

Skickliga pedagoger agerar som kunniga medlekare – de interagerar med barnen och har samtidigt fokus på sådant som kan öppna dörrarna till ny kunskap. Det räcker alltså inte att enbart följa barnen och deras intressen i sin undervisning, pedagogen behöver samtidigt agera så att barnens kunnande vidgas.

2. Ställ öppna frågor

Språket är pedagogens främsta verktyg. Genom blickar och kroppsspråk förmedlas intresse och nyfikenhet. I det kommunikativa samspelet bjuds barnen in att delta med tankar och idéer.

Språket ger också pedagogen möjlighet att fungera som ställföreträdande talare och tänkare när barnet ännu inte har ett utvecklat språk – genom att fånga upp barnets gester, blickar och ljud kan pedagogen sätta ord på det barnet vill uttrycka. Genom att ställa öppna och utforskande frågor bjuder pedagogen också in barnen till utforskande och problemlösning.

Öppna frågor utmärks av att de kan ha flera svar. Slutna frågor innebär i stället att svaret redan är givet. Frågor som ”Vad är två plus två?” och ”Är den här bilen röd eller blå?” kräver inte så mycket eftertanke. Antingen vet man att svaret är ”fyra” och ”röd” eller så vet man det inte. Om frågan i stället är öppen och lyder ”Hur kan vi veta svaret?” kommer alla att behöva fundera och frågan kan ge upphov till dialog. Sättet att ställa frågor har alltså stor betydelse för om det blir ett lärande tillfälle eller inte.

”Om barn ska våga lära sig behöver de känna trygghet med pedagogen och i barngruppen.”

3. Skapa en lärgemenskap

Om barn ska våga lära sig nya saker behöver de känna trygghet med pedagogen och i barngruppen. Förskolan är en lärgemenskap – alla ska vara trygga nog för att kunna utvecklas tillsammans. Lärgemenskapen byggs upp genom att pedagogen använder arbetsformer som skapar relationer mellan barnen. Det är inte fråga om arbetsformer som har som mål att lära barnen att rabbla upp hur en bra kamrat bör vara eller vad som är rätt eller fel. Sådana metoder är sällan verksamma.

I stället handlar det om arbetsformer där alla kommer till tals och där man uppmuntras till samarbete. När barnen arbetar med naturvetenskap kan det handla om att tillsammans skapa en frågevägg, där allas frågor skrivs upp för att sedan besvaras, eller att använda EPA (enskilt, par, alla) där var och en först tänker själv kring ett problem och sedan samtalar i par och till sist i storgrupp.

4. Bygg rutiner

Ett annat viktigt område är de rutiner som pedagogen bygger upp, som exempelvis att undervisning sker under korta och engagerande stunder. Undervisningssituationerna bör inte störas av andra – sätt gärna upp en skylt där det står ”Undervisning pågår – stör ej!”

Ibland förekommer det att pedagoger säger ”barn lär sig hela tiden” eller ”hos oss pågår undervisning hela tiden”. Det är knappast sant. Visserligen finns det många möjligheter för barn att lära sig, men ingen orkar lära sig nya saker hela tiden. Hjärnan behöver inkubation, tillfälle att vila, bearbeta och lagra nytt kunnande. Det sker till exempel när barnet själv får välja sina lekar och aktiviteter. Det sker också när barnen kan vila i rutiner och trygghetsskapande närhet som pedagogen skapar.

5. Fokus på lärande

Forskning visar att skickliga pedagoger noga följer alla barns utveckling och lärande. De utvärderar hur undervisningen har fungerat, vad som kan göras annorlunda och vad man bör fortsätta göra.

Pedagogens främsta fokus är alltså lärande. Om fokus enbart ligger på att aktivera barnen eller på att alla ska vara lugna blir lärandet oftast begränsat.

På senare tid har jag observerat aktiviteter som oftast sker i väntan på något, exempelvis att alla ska gå ut, att lunchen ska serveras eller att vårdnadshavarna ska komma. Barnen spelar spel, klipper, klistrar, ritar eller färglägger olika förtryckta motiv. Aktiviteterna handlar varken om att barnen lär sig nya saker eller att hjärnan får möjlighet till inkubation. I stället tycks målet snarare vara att fördriva tiden.

Även traditionella förskoleaktiviteter, som inte fyller en funktion för lärande eller barns inflytande, kan alltså behöva ses över. I stället kan pedagogen planera stunden utifrån sådant som intresserar barnen för tillfället eller utifrån pågående tematiska projekt och skapa lärande aktiviteter som omfattar högläsning, skapande och dialog.

6. Utmana nästa steg

Lärande sker i progression – det bygger vidare på det barnet tidigare har tillägnat sig och nu kan på egen hand. En barngrupp som exempelvis aldrig har mött rim kommer inte att kunna spela rimmemory, eftersom det kommer att vara alltför svårt. Däremot kan de stöttas att förstå vad rimmande handlar om genom att lyssna på och fylla i rimsagor.

Ett område eller ett material som fungerar utmärkt i en grupp kanske alltså inte alls går att använda i en annan. Det gäller att som pedagog fundera på vilket kunnande som är nästa steg i gruppens utveckling och utmana barnen med detta.

7. Fortsätt utvecklas

Hur gör man då för att utveckla sig själv som lärverktyg? De skickliga pedagogerna som forskningen beskriver undervisar mycket, de provar nya sätt att undervisa och utvärderar sitt arbete i barngruppen.

De för också dialog med andra pedagoger för att fundera över vad som fungerar eller inte och varför, exempelvis om:

• hur man strukturerar och planerar för lärande

• hur man följer upp och utvärderar sin undervisning

• vilka rutiner som stöttar lärandet i barngruppen

• hur språk och samtal används för lärande

• hur barngrupp och pedagog tillsammans skapar en stark lärgemenskap

Barns lärande beror av de strategier som pedagogen väljer. Det ställer höga krav på pedagogens färdigheter och förståelse för de lärprocesser som pågår. Att utvecklas kräver tid och stöd av kollegor. Men det är värt arbetet – barn som möter skickliga pedagoger lär sig mer!