”Litteraturen räddade mig”

Programledare, barnboksförfattare, popbandsmedlem samt chef för bland annat Stadsbiblioteket i Stockholm – Katti Hoflin är en person med många strängar på sin lyra. Mellan 2016 och fram till i juni i år var hon också ordförande i den statligt tillsatta Läsdelegationen.

– Hej, säger Katti Hoflin, och hälsar med ett fast handslag, när vi träffas i lobbyn till ett hotell i Örebro.

Sedan februari i år är Katti Hoflin kulturchef för Västra Götalandsregionen, en region som satsar stort på kulturen och som har Sveriges största regionala kulturbudget. Idag är hon i Örebro på konferens med delar av sin personal.

– Att som ordförande för Läsdelegationen få möjlighet att ta reda på hur det verkligen ser ut i Sverige med barns tillgång till ett rikt och levande språk har varit fantastiskt spännande. Det sorgliga är ju själva resultatet, för det finns helt enkelt ingen likvärdig tillgång. Efter att ha arbetat så länge som jag har gjort med barnkultur i olika former anade jag att det skulle se ut som det gör. Men att skillnaderna skulle vara så stora förvånade mig ändå.

Anledningarna till de stora skillnaderna är flera, menar Katti Hoflin. Det kommunala självstyret och fria skolvalet är exempel på strukturer som motverkar en likvärdighet. Dessutom finns sekretessregler inom BVC-verksamheten som gör att tidig information om barn som löper ökad risk för språkstörning inte förs vidare till förskola. Läsdelegationens förslag till åtgärder innebär bland annat att man vill skapa en röd tråd genom varje barns uppväxt, som gör det möjligt att fånga upp barn med risk för en språkstörning betydligt tidigare än idag.

– Hela 20 procent av alla barn går idag ut skolan utan att förstå vad de läser. Det är för jäkligt! Inte bara är det en jätteförlust för det individuella barnet, utan lika mycket för hela samhället. Nu hoppas jag bara att regeringen ska godta Läsdelegationens förslag i sin helhet.

Trots att Katti Hoflin precis deltagit i flera timmar av ”konferensande”, verkar hon inte trött, utan berättar engagerat om sin relation till läsning, böcker och språk. Dessutom har hon nära till både skratt och indignation.

Med en mamma som var förskolechef fick Katti Hoflin tidigt lära sig vikten av en bra start i livet och vilken stor roll institutioner som förskola och skola spelar. Från sin mamma har hon också ärvt modet att gå sin egen väg och att våga säga vad hon tycker. I sann sjuttiotalsanda slängde modern behån, lämnade familjen och skulle ”finna sig själv”.

– Kvar hemma fanns jag. En liten unge som kände sig ensam, mörk inombords och övergiven, säger Katti Hoflin med varm röst.

– Som tur var hittade jag till biblioteket. Där mötte jag en bibliotekarie som verkligen såg mig och mina behov. Hon satte Barbro Lindgrens bok Jättehemligt i händerna på mig, och plötsligt kändes inte den där knäppa vuxenvärlden lika ohanterlig längre. Dessutom gav hon mig en hög med blanka papper och en penna. För mig blev skrivandet en uttrycksform som var väldigt läkande. Hon räddade livet på mig helt enkelt.

"Vi ska överskatta våra barn för att som alltför ofta underskatta dem."

Om Jättehemligt och de mörka känslorna var det som gjorde Katti Hoflin till en läsare, är läsningen numera som en livslång relation som aldrig tar slut. Det obehagliga är bara insikten av att inte hinna läsa alla fantastiska böcker.

– Det underbara med läsning är ju bland annat att litteratur kan förmedla en känsla av att man inte är ensam och att livet kan se ut på många olika sätt. Litteraturen öppnar dörrar till fantasi och drömmar. För barn i förskoleåldern, som ofta inte läser själva, blir lässtunden samtidigt ett tillfälle för samtal och reflektion. I ”läsebubblan” kan man tala om mycket, även om sådant som annars kan kännas svårt eller skrämmande.

Att språket är en maktfaktor är något Katti Hoflin håller med om. Dels tenderar vi att värdera människor utifrån vilket språk de använder, dels kan bristen på språk göra att man tar till andra sätt, exempelvis våld, för att uttrycka sig. Språk är också viktigt som identifikation.

– Genom att bejaka barnens lust att hitta på egna ord och inte agera språkpolis utvecklar vi lusten att lära och använda språket.

– Vuxna borde ställa öppna frågor, våga samtala med barn på riktigt. Förstår inte barnen dig kommer de att fråga. Vi ska överskatta våra barn istället för att som alltför ofta underskatta dem.

Det är tufft att vara barn idag, menar Katti Hoflin. Samhället är generellt ofta hårt och dömande, och sociala medier har gjort oss alla mer utsatta.

– Just därför blir tillfällena då vi vuxna möter våra barn så viktiga. Förskoleåren är ju de viktigaste åren i ett barns liv och jag önskar verkligen att alla inom förskolan skrek både mer och högre när det sparas in på kvaliteten i förskolan.

Nej, att hålla tyst när hon tycker att det behöver skrikas är inte Katti Hoflins melodi. Folk får tycka vad de vill, och kanske kommer hennes frispråkighet att leda till att hon någon gång också blir tvungen att byta arbetsuppgift. Något hon gjort flera gånger i livet och inte har några problem med.

– Det är mitt liv som går och jag måste vara på den plats som jag tycker att jag gör mest nytta på. Just nu ser jag fram emot mitt nya uppdrag som kulturchef för Västra Götalandsregionen. Erfarenheterna från Läsdelegationen är absolut något jag kommer att ta med mig. Barns rättigheter är något jag alltid kommer att arbeta för, oavsett vilket yrke jag har.

Katti Hoflin

Ålder: 53 år.

Gör: Kulturchef i Västra Götalandsregionen.

Bakgrund: Brokig.

Familj: Två vuxna söner, en häst och en kärlek.

Bor: Vid havet.

Fritid: Fördjupar mig i ridkonsten.

Läser: Mannen utan ansikte av Masha Gessen.

Lyssnar på: Naturen, Aretha Franklin och strupsång.

Inspireras av: Mina (stora) barn.

Motto: Hur svårt kan det vara?

Läsdelegationen

Betänkandet Barns och ungas läsning – ett ansvar för hela samhället lämnades över till regeringen i juni 2018. Läsdelegationen har haft i uppdrag att samla aktörer runt insatser för barns och ungas läsning med syfte att skapa mer likvärdiga förutsättningar för att nå en fullgod läsförmåga och lustfyllda läsupplevelser. Några av delegationens förslag:

• Det ska framgå av läroplanen att förskolan ska sträva efter att utveckla barnens intresse för litteratur.

• Personal i förskolan ska i högre utsträckning än idag ges möjlighet att delta i Läslyftet.

• Huvudmännen bör verka för att stärka samverkan mellan förskolor och folkbibliotek för att öka barns tillgång till språk och litteratur.

Läs fler

Åsa Fridman

Åsa Fridman

Frilansjournalist

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant