Tänk igenom vad ni vill förmedla

Hur vi kommunicerar med vårdnadshavarna påverkar yrkets status. Vi kan bedriva en verksamhet med hur hög kvalitet som helst, men det krävs också att andra ser och förstår vad vi egentligen gör, skriver Linn Eckeskog.

”Det var Melinda som ringde, såklart. Hon är sen att hämta som vanligt. Tänk att det alltid blir så här.” Förskolläraren riktar sig till kollegan i rummet, omedveten om att telefonsamtalet fortfarande är i gång. Kvar i luren finns den mamma som just ringt för att meddela att hon blir sen att hämta dottern. Personalens ton är ny och främmande för henne – liksom frustrerad och anklagande. Skammen rusar genom mammans kropp. När hon lägger på telefonen har skammen bytts mot ilska och besvikelse. Hon letar upp rektorns telefonnummer.

Olika varianter av exemplet kan spåras i förskolor runt om i landet. Ibland är misstagen harmlösa, andra gånger handlar det om oåterkalleliga övertramp. Tillit, respekt och förtroende är begrepp som återkommer i styrdokumentens formuleringar om föräldrasamverkan. Dessa kan ta år att grundlägga, men bara sekunder att rasera. 

Allt är kommunikation. Allt kommunicerar – även hur vi talar om föräldrar när de inte är där. Redan innan du började läsa den här texten gav formgivningen, typsnitten och illustrationerna en känsla för vilken typ av text du skulle stiga in i. Även om vi i dag vet en del om betydelsen av korrektur, passande typsnitt, övervägda ordval och emojis finns dock inga universella sanningar om vad som är ”professionellt” i kommunikationssammanhang. Vi behöver alla hitta vår egen definition.

Vårdnadshavarnas tillit till personalen är över lag stor. Förskolan uppfattas som en trygg uppväxtmiljö, befolkad av vuxna som tillgodoser barnens grundläggande behov. Men personalen vill att förskolan ska förstås som något ytterligare. Om omsorgen är förskolans grund, utgör utbildningsuppdraget huskroppen. Sedan läroplanen infördes 1998 har utbildningsuppdraget fått en allt större plats och blivit viktigt för att stärka förskolans samhällsställning. Vi kan bedriva en verksamhet med hur hög kvalitet som helst, men för att yrkets status ska påverkas krävs också att andra ser och förstår vad vi egentligen gör. Här blir kommunikationen ett verktyg för att utmana förlegade föreställningar om förskolan. 

En framgångsfaktor för att definiera och komma underfund med hur professionaliteten tar sig uttryck i just er kommunikation är kollegiala samtal. I bästa fall fungerar ett arbetslag som snöskor: gemenskapen fördelar tyngden av krävande kontakter med vårdnadshavare över en större yta, och minskar risken att fastna i låsta positioner.

En fråga att lyfta upp är hur ni ser på läroplanens plats och betydelse i kommunikationen med omvärlden. Jag ser läroplanen som något av en ryggrad i förskolans annars lite oformliga kropp. Den ger stadga åt en organisation som fyller flera funktioner och som står inför många – ofta motstridiga – krav. Likt kroppen är förskolan ständigt föremål för debatter och attacker, hur vi än bär oss åt kan vi aldrig fullt ut leva upp till förväntningar och ideal.

I kommunikationen med omgivningen används läroplanen i många fall som ett sätt att bygga legitimitet och ge tyngd åt situationer och aktiviteter som annars kan verka simpla och ogenomtänkta. Det är inte ovanligt att personalen visar fotografier från verksamheten tillsammans med citat ur läroplanen. Men lösryckta citat, utan personalens egna beskrivningar och tolkningar av dem, lämnar vårdnadshavaren med ett stort tolkningsansvar. De ska själva förstå hur läroplanscitatet egentligen hänger ihop med aktiviteten som skildras i fotografiet.

Läroplanens mål är inte heller skrivna för att väcka vårdnadshavarnas nyfikenhet. Snarare är formuleringarna interna arbetsverktyg för att ge riktning och stadga åt verksamheten. Om målet med brevet eller dokumentationen är att öka vårdnadshavarnas förståelse för era arbetssätt och barnens upplevelser finns anledning att diskutera varför man ska citera läroplanen. Vilken roll fyller den egentligen när vi vägleder vårdnadshavarna i vår verksamhet? Vad skulle hända om vi såg på läroplanen med en sådan självklarhet att den inte kräver ständiga påminnelser?

Innan pandemin kom smygande hade förskolan länge doppat fötterna i digitaliseringens vatten, men då puttades vi i med kläderna på. Vi behövde alla lära oss simma – och det snabbt. Från en dag till en annan försvann förskolans viktigaste kommunikationsform – det fysiska mötet i hallen. Till skillnad från det ger digital kommunikation små möjligheter att bedöma hur ett meddelande tas emot. Det kan skapa osäkerhet hos den som vanligtvis står trygg i det fysiska mötet. Här spelar både mediet och kommunikationen roll. I vilken mån uppmuntrar lärplattformen till interaktivitet? Och på vilka sätt signalerar vi i vår digitala kommunikation att vårdnadshavarnas återkoppling är viktig och efterfrågad?

En ofta förbisedd form av kommunikation är kläderna. Inte bara i dag utan också historiskt sett har kläder använts för att utmärka yrkesgrupper och markera status. Den vita läkarrocken, den lagom hårt knutna slipsen och den brittiska juristens spektakulära peruk är några tydliga exempel. En förskollärare jag intervjuade i arbetet med min avhandling var propert klädd, men med generöst utrymme för rörelse och lyft. Hen sa:

”Vi har pratat mycket om vad professionalism är. Är det professionellt att gå i mjukisbyxor? Jag skulle aldrig gå runt i mjukisbyxor på jobbet.” Som ung och nyexaminerad förskollärare fick hen också förfrågningar om att sitta barnvakt åt förskolebarnen om helgerna, en fråga som utmanade den professionella identitet som var under utveckling. För denna förskollärare blev klädseln tillsammans med veckobreven och språkbruket ett sätt att markera den egna professionaliteten och förskolans roll. Ett liknande resonemang ligger till grund för den intervjuade rektorns beslut att avråda medarbetare från att skriva ”kram” i veckobreven: ”Vi kramar ju inte föräldrarna när de kommer och lämnar och hämtar sina barn.”

Andra förskollärare och förskolor gör andra val. Samma dag som jag intervjuade den sällsynt välklädda förskolläraren satt jag mittemot en annan förskollärare, vars grå mjukbyxor sträckte sig över benen när hen med stor trygghet formulerade sina insikter om förskolans plats i samhället. 

Mamman i textens inledning råkade titta in bakom kulisserna i en verksamhet hon trodde sig känna, men som plötsligt blev främmande för henne. Att man som pedagog frustreras är mänskligt. Särskilt när samma mönster återkommer månad efter månad, år efter år. Men oavsett om vi arbetar som förskollärare, barnskötare, advokater eller butiksbiträden kommer den professionella rollen med en förväntan om självbehärskning. Vi förväntas låta förnuftet segra över känslor och impuls. Vi förväntas uttrycka oss som om alla lyssnar, alltid. 

Händelsen gav personalen tillfälle till självrannsakan. Vilken föräldrasyn odlar vi i vårt arbetslag? Hur vet vi att vår föräldrasyn inte läcker ut i vardagens mellanrum? I vilken mån förmår vi skaka av oss våra egna ideal och normer – som vi lyckas med i mötet med barnen – när det kommer till att försöka förstå och förlåta vårdnadshavarnas beteenden, ansträngningar och tillkortakommanden?

Tips!
  • Markera det viktigaste i texten – och skriv det tidigt. Tänk inte att vårdnadshavarna borde läsa allt, utan räkna realistiskt med att de skummar. Vad får de absolut inte missa?
  • Skriv inte i affekt. Det är oundvikligt att frustreras över andra i sin omgivning – särskilt dem man inte längre träffar i vardagen – men tygla om möjligt din frustration. En frustrerad text ger en kortsiktig tillfredsställelse men leder sällan dit man vill. Däremot kan den skada tilliten.
  • Vig fysiska möten åt sådant som ni bara kan göra när ni ses. Informera inte ensidigt om frågor som ni lika gärna skulle kunna skriva om, utan engagera vårdnadshavarna och deras olika sinnen. Lär känna dem och låt dem lära känna varandra. Bygg tillit och nyfikenhet som ni sedan kan dra nytta av i den digitala kommunikationen.
Lästips

Eckeskog, Linn: Kommunikation med vårdnadshavare: en professionell kompetens i förskolan (Studentlitteratur 2020)

Eckeskog, Linn: Kommunikation i förskolan: förskollärares och barnskötares kommunikation med föräldrar i ett digitaliserat medielandskap. (Doktorsavhandling, Umeå universitet 2019)

 

Linn Eckeskog

Linn Eckeskog

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant