Delilah Naffas, 2 år, och Kingsley Gillström, 1,5 år, smyger försiktigt in i musiksalen. Rummet är stort när man är liten och det är två främmande människor där. Förskolläraren Mariette Ferngren försöker få barnen att slappna av genom att uppmuntra dem att spela på pianot tillsammans med henne, men det är lönlöst. Reportern och fotografen är alldeles för skrämmande. Som tur är finns hjälpen nära. 

Ett litet blont huvud kikar in genom fönstret bredvid dörren och strax stegar Leon Micevski, 2 år, in i rummet. Han går direkt fram till pianot och börjar spela. När sedan även Elliot Torstensson, 1,5 år, och förskolläraren Jeanette Drotz ansluter och de välbekanta tonrören i klara färger plockas fram ur en låda är isen strax bruten. 

Efter att barnen har spelat en stund med rören gör Mariette dem uppmärksamma på något nytt som ligger på en bricka. Det är gula lökklyftor med elektroder i olika färger nerpetade i sig. Elektroderna är kopplade till en dator via ett kretskort och när en person sluter kretsen genom att hålla i en av elektroderna går det att ”spela” på lökarna som vore de tangenter på en keyboard.

– Vill du prova, Delilah, frågar Mariette.

Delilah petar på löken och javisst låter den. Märkligt! Hon testar att röra vid de andra lökbitarna och konstaterar att även de låter innan hon lämnar plats åt nästa barn. 

Stallbackens förskola har fyra inriktningar som pedagogerna bygger verksamheten kring – musik, media, måltidspedagogik och mänskliga rättigheter – och i lökklyftorna möts tre av dem: musik, media och måltidspedagogik – som just nu har tema lök.

– För de yngsta blir lökklyftorna en del av vårt arbete för att de ska få uppleva nya saker, som till exempel hur man kan spela och hur det kan låta, så att de får en förförståelse som vi kan utveckla under åren framöver, kommenterar Mariette Ferngren.

För de äldre barnen går lökklyftorna att använda till mycket mer.

– Man kan till exempel få in naturvetenskap genom att prata om varför det låter och ellära genom att prata om varför det bara fungerar om en person håller i en av elektroderna, fortsätter Mariette.

När Delilah, Kingsley, Leon och Elliot alla har fått prova att spela på en lök är det dags att överge förskolans stora gemensamma musiksal och gå tillbaka in till den egna avdelningens lite mindre musikrum. På väggarna sitter bilder som illustrerar olika sånger. Överallt i lådor och på hyllor finns olika instrument. Jeanette Drotz tar ner en brun vuxenukulele som hänger på väggen i ett fodral och börjar spela Imse, vimse spindel. Barnen är direkt med på noterna, både bokstavligt och bildligt, och börjar sjunga med och göra rörelser till. 

– Elliot, vill du välja vilken sång som vi ska spela nu, frågar Jeanette när spindeln klättrat klart.

Elliot svarar genom att gå fram till bilderna på väggen och pekar på den med en grön drake. 

– Draken, så klart du vill sjunga draken, säger Jeanette och börjar direkt sjunga: ”Så häng nu med i drakens dans, skaka rumpan och vifta på din svans …”

Hon står upp och spelar och skakar på rumpan medan hon sjunger och runt omkring henne skakas det på små rumpor och snurras runt efter var och ens förmåga. När sången tystnat och dansen stillnat tar Mariette Ferngren fram en gul ask med en vit stjärna på. Ur den plockar hon glittriga stjärnor av olika slag som hon delar ut till barnen innan hon börjar sjunga Blinka, lilla stjärna där samtidigt som hon spelar på en gitarr. Barnen viftar med sina stjärnor och testar att hålla dem högt, högt medan de sjunger med.

Därefter avlöser sångerna varandra i högt tempo allteftersom barnen pekar på olika bilder på väggen. Fler och fler instrument kommer fram, röda barnukuleler tas ner från en hylla – ”vi försökte ha dem framme hela tiden men då gick strängarna sönder så nu har vi dem liggande på en hylla där barnen kan se dem och så tar vi ner dem när de ber om dem”– och maracas, trianglar, tamburiner och en xylofon plockas upp ur en låda. Delilah går och hämtar två trummor som hon börjar spela på. Hela rummet sjuder av ljud och aktivitet. Men underbart är kort på en avdelning för de allra yngsta och efter en stund börjar barnens fokus skifta. Det är dags att göra musikpaus och äta en frukt.

– Så här är det ofta. Vi sätter i gång något som vi har planerat och efter fem–tio minuter mynnar det ut i något annat som barnen har lust med den dagen. Det är viktigt att vi som pedagoger följer barnens intentioner i de lägena och är närvarande. Det leder ofta till ett lustfyllt lärande och stärker vår gemenskap, säger Mariette Ferngren.

– I dag blev det visst ”visa upp alla instrument som vi har”, skrattar Jeanette Drotz.

Hon slår sig ner med barnen och äter frukt medan Mariette, som inte bara är förskollärare utan även utbildad musiklärare, letar rätt på ett lite lugnare rum för att berätta mer om hur Stallbackens förskola jobbar med musik.

– För de yngsta handlar det som sagt mycket om att ge dem en förförståelse genom att presentera nya saker för dem, som nya sånger och nya instrument och använda dem tillsammans. Vi brukar ta ett instrument åt gången och visa hur man spelar på det. Samtidigt benämner vi musikaliska begrepp som tempo och puls.

Arbetet med att lära sig spela på olika instrument kulminerar under barnens sista läsår på förskolan i något som kallas ministråk. Det är ett projekt som bland annat finansieras med pengar från Allmänna arvsfonden. Projektet innebär att två lärare från Kulturskolan en gång i veckan kommer till förskolan och lär 5–6-åringarna spela minifiol.

Som hjälp för att få till en medveten progression i undervisning har Stallbackens förskola två knep. Ett är de tre lärgrupperna, en för varje inriktning, förutom mänskliga rättigheter som alltid ska vara en del av de andra tre inriktningarna. Det andra är de tre årshjulen för musik, media respektive måltidspedagogik som är en del av Stallbackens systematiska kvalitetsarbete. 

Lärgrupperna består av en pedagog från varje avdelning. Grupperna träffas var fjärde vecka och har som uppgift att planera – och sedan utvärdera – arbetet inom varje inriktning utifrån årshjulet. De ska också sprida kunskap, idéer och tips till kollegorna på respektive avdelning så att alla pedagoger, oavsett tidigare förkunskaper, känner sig lika bekväma med att arbeta med alla fyra inriktningar.

– I musikårshjulet står det att vi just nu ska arbeta med fokus på puls och instrument, säger Mariette och pekar på det runda hjulet som sitter uppsatt i mötesrummet där vi nu befinner oss.

För de yngsta barnen innebär det bland annat att förskollärarna klappar pulsen med händerna eller på trumman medan de sjunger och är förebilder. För de lite äldre kan det vara att de får i uppgift att försöka hitta pulsen i olika låtar och för de äldsta barnen att en grupp spelar pulsen i en låt medan en annan koncentrerar sig på rytmen.

Under perioden januari–mars står det ”känslor” i musikårshjulet.

– Det är det jättekul att jobba med för barnen tar det till sig direkt och tycker att det är så roligt, säger Mariette Ferngren entusiastiskt.

Under den perioden handlar progressionen mycket om hur många och vilka känslor man gestaltar i sången, musiken och dansen. För 1–2-åringar är det ”arg”, ”glad” och ”ledsen” som får färga rösten, uttrycket, spelet och rörelserna medan de äldre barnen även får prova att uttrycka andra och fler känslor som till exempel ”förvåning” och ”trötthet”. 

– Att våga uttrycka sig och våga använda sin röst är en mänsklig rättighet, säger Mariette Ferngren och ger därmed ett exempel på hur förskolans fjärde inriktning kommer in i musikundervisningen.

För musik, särskilt på en förskoleavdelning för de yngsta, handlar också mycket om kommunikation.

– Musiken ger barnen fler sätt att uttrycka sig på. Genom musiken kan vi även nå de barn som ännu inte har ett talat språk eller ännu inte talar svenska, säger Mariette Ferngren och tillägger: 

– Musiken utvecklar språket. Genom sångerna får barnen ett stort ordförråd, känsla för språkets melodi samt för fraser. Även barn som inte pratar svenska kan sjunga sånger på svenska.

Tar det piano. Delilah Naffas och Kingsley Gillström är först lite försiktiga.

Trumglädje! Delilah Naffas vet hur man spelar på trummor. 

Jeanette Drotz (t h) visar Kingsley Gillström och Elliot Torstensson hur man viftar med stjärnan till sången Blinka, lilla stjärna där.

Först testar Delilah Naffas och Jeanette Drotz de välbekanta tonrören – sedan ger de sig på  ett mer ovanligt instrument.

Går det att spela på en lök? Delilah Naffas testar.

Prev

Next