Det viktigaste är att börja
Genom att prata om flaggorna, lyssna på sagor och musik, testa olika mat och bekanta sig med kändisar har barnen i Tröskans förskola i Malmö fått kunskap om Sveriges fem nationella minoriteter.
Vårt temaarbete med de nationella minoriteterna började i höstas med att vi hade en mångfaldskalender på väggen som vi ville använda oss av mer i undervisningen. I augusti–september firas fyra samiska flaggdagar: den internationella dagen för världens ursprungsfolk (9/8), samiska flaggans godkännande 1986 (15/8), samerådets grundade 1956 (18/8) och invigningen av sametinget i Sverige 1993 (26/9), vilket vi uppmärksammade. Därefter blev det naturligt för oss att fortsätta arbeta med romer, judar, sverigefinnar och tornedalingar.
De nationella minoritetsspråken är en viktig del av den svenska historien och en förutsättning för att kunna bevara de nationella minoriteternas kulturer, menar bland annat Skolverket. Även om det inte finns något krav på att undervisa om de nationella minoritetsspråken i förskolan ska barnen få förutsättningar att utveckla kunskap om och intresse för olika kulturer och förståelse för värdet av att leva i ett samhälle präglat av mångfald. Det är mot bakgrund av det som jag länge har haft en vilja att lyfta Sveriges fem nationella minoriteter i förskolan.
Frågan är om barnen verkligen förstårbarnen verkligen vad temat går ut på. Det är svårt att hitta material som är direkt anpassat för förskolan när det gäller de nationella minoriteterna. Här finns verkligen utvecklingsmöjligheter anser jag, med tanke på att det ligger i förskolans ansvar att undervisa om de olika minoriteternas kulturer. Därför gällde det att vara kreativ. Mycket gick ut på att vi själva läste på om minoriteterna för att sedan anpassa informationen till barnen. Ett gott exempel är Samiskt informationscentrum som både hade skapat ett bildspel riktad till barn, samiska sagor samt målarblad på samiska kåtor. Jag har också turen att ha en nära vän som är generalsekreterare för Sverigefinska ungdomsförbundet. Hon vägledde mig en del när det kom till sverigefinnarna. Det finns också exempel på olika barnböcker som lyfter fram de svenska minoriteterna. Exempelvis fick barnen lyssna på sagan Dansbus och kaktrubbel som handlar om en romsk flicka som ska dansa för sin skola på FN-dagen. På UR Play finns det dessutom sagor på de olika minoritetsspråken.
Under tiden vi arbetade med temat använde vi oss av olika metoder för att nå fram till barnen. Vi visade bildspel för barnen där vi kortfattat berättade om de olika minoriteterna, barnen fick uppleva kultur i form av musik och mat samt bekanta sig med olika kändisar från de olika minoriteterna. Bland annat visade vi ett klipp på när tornedalingen Charlotte Kalla spurtade hem Tour de ski. Barnen har också fått lyssna på jojk från Jon Henrik Fjällgren som är ett känt ansikte i Melodifestivalen.
På en samling fick barnen smaka på en specialitet från tornedalingarna, nämligen dopp i kopp. Dopp i kopp är smält smör med gräslök som man doppar potatisen i. Barnen ville prova både en och två gånger. På så sätt fick barnen med sig en positiv upplevelse som kan kopplas till en annan kultur.
Något vi pratat mycket om är de olika flaggorna då det finns så mycket symbolik i dem. Både tornedalingarnas och sverigefinnarnas flaggor är en blandning av finska och svenska flaggan. Detta eftersom Sverige och Finland länge var samma land. Dessutom har färgerna i sig en betydelse. I tornedalingarnas flagga står den gula färgen för solen, den blåa för vattnet och den vita för snön. Barnen har därför också fått vara med och avbilda flaggorna på olika kreativa sätt. När vi gjorde flaggan använde barnen silkespapper i olika bitar som de sedan klistrade fast på ett stort A3-papper.
För mig är det ju så klart viktigt att inte klampa i klaveret när det handlar om att presentera dessa grupper på ett icke-stereotypiskt sätt. Det blev framför allt tydligt för mig efter att jag hade berättat om samerna på en samling. Ett barn sa till mig på den efterföljande lunchen ”Pontus, samer bor inte i vanliga lägenheter, de bor i tält!” Hur kan det bli så tokigt tänker ni? Jag hade till och med använt mig av Samiskt informationscentrums power point! I sådana lägen är det viktigt att snappa upp det barnet säger och problematisera bilden som barnet har fått om samer exempelvis. Det finns annars en risk att exotifiera andra människor på grund av deras tillhörighet. Därför har det varit viktigt för mig att alltid lyfta fram likvärdigheten.
- Hur uppmärksammar vi en minoritetskultur utan att exotifiera den?
- Vad är det som är viktigt att lyfta fram och varför?
- Vad behöver vi själva lära oss om de nationella minoriteterna innan vi lär ut det till barnen?
- Det viktigaste är att ni lyfter de nationella minoriteterna. En orsak till att så få arbetar med dem i utbildningen är nog för att de själva inte vet så mycket. Tänk vilken möjlighet vi ger barnen att redan i förskolan ha kunskap om minoriteterna.
- Läs på ordentligt om de olika minoriteterna innan. Hemsidan minoritet.se har mycket bra information.
- Sprid kunskapen i hela arbetslaget så att alla pedagoger känner sig delaktiga i processen, något jag känner att jag själv borde ha gjort mer som förskollärare.
- En övning man kan göra i arbetslaget är att kartlägga vilka språk som dominerar på avdelningen, vilka traditioner som firas och vilka människor som synliggörs i böcker och på väggarna. Här är ett tips att köpa in en mångfaldskalender för att uppmärksamma andra traditioner än den sekulära kristna.
- Gå igenom en minoritet varannan vecka med arbetslaget som en miniföreläsning så att alla har fått samma information innan de går ut i barngruppen.
- Ett sätt att utmana sig på är att exempelvis lära sig nya ord och siffror på de olika minoritetsspråken. Det är en aktivitet som du dessutom kan göra tillsammans med barnen.
