Förskolan har i uppdrag att lägga grunden för barnens förståelse för olika språk och kulturer, däribland de nationella minoriteterna. Även om vi inte har barn i vår utbildning som tillhör en nationell minoritet, så behöver vi uppmärksamma dessa på olika sätt. Har vi barn som tillhör denna grupp blir uppdraget ännu tydligare. Syftet är att skydda och främja de nationella minoriteternas språk och kulturer.

I detta temanummer har vi valt att fokusera på förskolans viktiga arbete med Sveriges nationella minoriteter. Om du skulle ha frågat mig för några år sedan om ett exempel på en minoritetsgrupp, så hade jag svarat aboriginerna i Australien. Dessa urinvånare som för 200 år sedan trängdes bort av brittiska nybyggare och som i dag endast är tre procent av Australiens befolkning. Det var först 1967 som aboriginerna fick samma sociala rättigheter och trygghet som övriga australiensare. Jag har alltid fascinerats av Australien, ett land på andra sidan jordklotet med spännande djur och natur och förfasats över behandlingen av dess urinvånare.

Men varför hade jag inte direkt tänkt på samerna, som också är en minoritet och Sveriges urinvånare? Kanske är svaret så enkelt som okunskap om vårt lands historia. Det var inte förrän min son läste om samer i skolan som jag faktiskt reagerade på att vi i Sverige har behandlat vårt urfolk på liknande sätt som aboriginerna behandlades. Långt in på 1900-talet tvingade vi skolbarn som talade andra språk som finska, meänkieli eller samiska att överge sina språk till förmån för svenskan. Följden blev att flera generationer förlorade kunskaperna i sina modersmål. I dag är det lagstadgat att minoriteternas språk och kultur är en del av den svenska kulturen och kulturarvet och det är viktigt att språken lever kvar. 

Men en minoritet är mer än sitt språk, det är också en kultur som tillsammans med språket skapar en identitet. Som vanligt är det betydelsefullt att fundera över vilka värderingar, förväntningar och föreställningar vi själva har som pedagoger kring minoriteters språk och kultur. Vilken kunskap besitter du och dina kollegor om de nationella minoriteterna? Hur ser du på dem och vilka eventuella fördomar bär du med dig? 

Jag hoppas att du genom att läsa och jobba med artiklarna kan främja att en ny generation får mer kunskap. Att det blir en generation som växer upp med en större ödmjukhet inför att vi alla är olika och självklart ska ha samma förutsättningar till ett gott liv.