Vilket budskap vill jag stå för? Hon är nämligen en skicklig argumentatör och har genom åren satt både mig och min egen förmåga på prov. Jag har förlorat fler diskussioner än jag vunnit. Att kunna argumentera för sin sak, att våga uttrycka sina tankar och stå för dem är en förmåga vi alla har nytta av. Därför gläds jag åt hennes driv. Samtidigt har hon lärt mig något minst lika viktigt: att den som är duktig på att argumentera också måste vara duktig på att lyssna.
I dagens samhälle, med ett ständigt informationsflöde och höga krav på att formulera åsikter och behov, behöver barn tidigt få öva på att resonera, ta ställning och möta andras perspektiv. När vi i förskolan ger barn utrymme att argumentera i vardagen – i leken, vid matbordet eller i konflikter – tränar de inte bara språk utan också
demokratiska färdigheter. Forskning visar att dialogiska lärmiljöer, där barn uppmuntras att fundera över orsaker, alternativ och konsekvenser, stärker både språkutveckling och social förståelse. Frågor som ”Varför tror du att …?”, ”Hur tänker du?” och ”Hur kan vi göra?” öppnar för delaktighet och respekt. Det är i de små, återkommande samtalen som barn utvecklar modet att tala, förmågan att lyssna och grunden för att vara en del av ett demokratiskt samhälle.
Avslutningsvis vill jag lyfta fram det inspirerande reportaget från Falun, där barnen på Toppstugans och Dalskidans förskolor tillbringar tisdagarna i skidbacken under skidsäsongen. Där tar undervisning, rörelseglädje och mod konkret form med pjäxor på fötterna. Förskolans lärmiljöer rymmer både samtalet vid matbordet och svängen i backen. Det säger något viktigt om förskolans möjligheter.