Förskolans uppdrag har utvecklats och förtydligats i både skollagen och i läroplanen och vikten av en kvalitativ förskoleverksamhet lyfts fram. I dagens samhälle är det i det närmaste en självklarhet att barn deltar i förskolans verksamhet redan från tidig ålder, vilket ställer mycket höga krav både på förskollärare och övrig personal i arbetslaget. Förskolechefens uppdrag är, menar Eriksson, Beach och Svensson (2015), att ha ett övergripande ansvar för den pedagogiska verksamhetens kvalitet, samt för ekonomi, administration och personalfrågor på ett antal förskolor. De hävdar vidare att uppdraget har utökats över tid och oftast innefattar ansvar för flera förskolor där förskolechefen enligt skollagen ska leda och samordna det pedagogiska arbetet samt det övergripande ansvaret för att verksamheten bedrivs i enlighet mot målen. Det lärande som ska ske i förskolan är kopplat till barnets egen aktivitet och kunskapande som ska lägga grunden till ett livslångt lärande där kommunikation och interaktion har stor betydelse.

”Förskollärare, arbetslag och studerande behöver kontinuerligt samtala och reflektera.”

Att komma som ny barnskötare eller förskollärare till förskolan ställer stora krav på båda yrkeskategorierna. Förskolläraren fick i den reviderade läroplanen (2011) det övergripande ansvaret för barns lärande och utveckling. Som grund för yrkesrollen har förskollärare genomgått en högskoleutbildning. Utbildningen bygger på beprövad erfarenhet och en vetenskaplig grund och den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) är en viktig del. Syftet med den verksamhetsförlagda utbildningen är att blivande förskollärare successivt ska utveckla handlingsförmågor som är relevanta för den kommande yrkesrollen, såsom att problematisera, reflektera och interagera över den komplexitet som hantverket består av.

Barnskötaren har en yrkesutbildning på gymnasial nivå med uppgift att tillsammans med förskolläraren ge barnen en trygg, stimulerande och lärorik tid i förskolan.

Den verksamhetsförlagda utbildningen är en viktig pusselbit i utbildningen för både barnskötare och förskollärare, eftersom det teoretiska innehållet synliggörs i det praktiska arbetet i förskolan. Den blivande förskolläraren eller barnskötaren ska här utveckla förmågan till praktisk handling och få en grund för att kunna agera självständigt och ta eget ansvar.

Redan under 1930-talet började förskollärarens ansvar komma till uttryck i statliga dokument i syfte att öka kvaliteten i förskolan. Förskollärarnas specifika yrkeskunskaper efterfrågades för att utveckla barnens gruppkänsla och ansvarstagande, samt att verka för demokratiska arbetssätt. På så sätt synliggör Eriksson(2015)den utvecklingsprocess som skett när det gäller förskollärarens ansvar över tid.

Under 2000-talet lyftes förskollärarens ansvar fram som ett sätt att öka förskoleverksamhetens kvalitet och på så sätt bidra till bättre resultat i skolan och i 2010 års skollag beslutas det om krav på legitimation för att få bedriva undervisning i förskolan med fokus på förskollärarens ansvar för området uppföljning, utvärdering och utveckling.

Verksamheten som helhet ska följas upp i förhållande till läroplansmålen och arbetslaget har också ansvar för att kontinuerligt och systematiskt dokumentera, följa upp och analysera varje barns utveckling och lärande samt utvärdera hur förskolan tillgodoser varje barns utveckling och lärande i relation till läroplanens mål och intentioner. Barnskötare har i sin tur ett viktigt ansvar för att genomföra det uppdrag som tydligt anges i läroplanen som arbetslagets ansvar.

Förändringar har skett när det gäller ansvarsfrågan i förskolan och staten kontrollerar genom Skolinspektionens granskningar de professionellas expertis. Tidigare studier (Eriksson, 2014; Gustafsson & Mellgren, 2008) visar att arbetslagets arbete i mindre utsträckning fördelas utifrån en kunskaps- och professionsbaserad princip. Förskollärare och barnskötare har en utvecklad kultur att fördela arbetsuppgifter mer utifrån vad arbetslagets medlemmar har för intressen och vad de är bra på istället för utifrån kompetens. Detta kan bero på att förskollärare inte medvetet har tagit ett aktivt ledarskap i sin yrkesroll eftersom förskolans kultur har lyft förskollärares och barnskötares likheter när det gäller arbetsuppgifter.

I Erikssons (2014) studie där förskollärarens förtydligade ansvar i arbetslaget för den pedagogiska verksamheten granskas framgår att det är känsligt att diskutera förändringar som skett när det gäller förskollärarens uttalade ansvar. Det är skillnad på förskollärarens och barnskötarens profession såtillvida att förskolläraren har till uppgift att säkerställa förskolans undervisning med särskilda ansvar genom att följa upp att undervisningen genomförs inom de teoribildningar som läroplanen vilar på. Barnskötare ska därmed ha förväntningar på att förskollärare har en kunskap och kompetens i förskolans teoribildning. Men förskollärare ska inte genomföra undervisningen själv, utan i samverkan med arbetslaget där barnskötare och annan personal ingår.

På uppdrag av Kommunal och Lärarförbundet genomfördes 2008 en studie om yrkesroller i förskolan som visar att förskollärare har en djupare förståelse för uppdraget i förskolan, vilket kan relateras till deras utbildning. Barnskötare som deltog i studien uppfattade inte att det var någon större skillnad mellan dem och förskollärare när det gäller yrkesrollen – det är den personliga lämpligheten och erfarenheterna som har betydelse. Förskollärarna, och även förskolecheferna, uttryckte däremot att det är skillnad på generell nivå, men att de som förskollärare är dåliga på att lyfta fram den.

Som ny i förskolan är det av stor betydelse att vara insatt i förskolans uppdrag både när det gäller barns utveckling och lärande. Det är av vikt att VFU-platser i förskolan väljs ut professionellt av högskola och huvudman i samverkan, men också att handledaren har kunskap och redskap att kommunicera konstruktivt kritiskt om förskolans uppdrag med den studerande. Pramling Samuelsson, Asplund Carlsson, Olsson, Pramling och Wallerstedt (2008) lyfter medvetet fram begreppet undervisning i förskolan och de nya krav som ställs på verksamheten och på förskolläraren som pedagogisk ledare i arbetslaget. Förskolläraren har i sin utbildning förvärvat en vetenskaplig grund och förväntas därmed leda arbetslaget att arbeta mot de mål som finns i läroplanen. Barnen ska bli inspirerade och intresserade och deras uppmärksamhet ska riktas mot det som de förväntas lära sig något om, och därmed också mot förskolans strävansmål.

Fostran har historiskt varit ett viktigt innehåll i förskolans verksamhet och Bigsten (2015) menar att både strukturella villkor och de vuxnas (in)direkta styrning kan ha betydelse för på vilket sätt som barn fostras. Det är viktigt att fundera över den verksamhetsförlagda utbildningens betydelse där studenter möter både barnskötare och förskollärare i sin praktik, vilket bidrar till hur de hanterar sin kommande yrkesroll. Förskollärare, arbetslag och studerande behöver kontinuerligt samtala och reflektera över vilken barnsyn och kunskapssyn som kommuniceras för att stödja och utmana barns omsorg, lärande och utveckling. Här har förskollärare ett särskilt ansvar att säkerställa kvaliteten i undervisningen.

Emilsson (2008) har i sina studier av yngre barn i förskolan riktat intresset mot hur förskollärare och övrig personal fostrar barn genom vardagliga kommunikationshandlingar. Ett ömsesidigt perspektivtagande – intersubjektivitet – skapar något mellan individer. När barn och pedagoger möts i kommunikation och samförstånd är det enligt Emilsson möjligt att dela verkligheten och fostran kan bli en kommunikativ process av meningsskapande. ​

Hon lyfter också fram paradigmskiftet som skett där barn ses som kompetenta att lära sig att hantera omgivningen på egen hand och menar vidare att barn enligt läroplanen ska lära sig vad det innebär att vara en demokratisk medborgare.  I förskolans demokratiuppdrag ingår att barn ska ges möjlighet att bli sedda, hörda och respekterade, vilket är i linje med FN:s konvention om barns rättigheter. Något som alla som arbetar i förskolan därmed är skyldiga att skapa förutsättningar för, oavsett om man har arbetat i många år eller är helt ny i sin yrkesroll.