– Ska vi titta till ”vulkanen”? Douglas Rudd Vilá, kock i förskolan Blomsterkungen i Hässelby, har precis fått hjälp att riva morötter i rivmaskinen av Charbel, fem år, och Izabelle, sex år, från avdelningen Ignis. Nu är det dags att kolla hur degen – ”vulkanen” – de satte för en stund sedan har jäst. De konstaterar tillsammans att det inte hänt så mycket ännu och att de får avvakta lite innan de häller i fler ingredienser.

– Minns ni vad vi hade i degen?

Charbel – som egentligen heter Charbel-Elias men som kallas Charbel – och Izabelle minns ingredienserna med lite hjälp: ”det magiska pulvret” – jäst – vatten och ljus sirap.

När barnen kom till dagens kökspass låg kockkläder och mössor fint upplagda på köksbänken och väntade på dem. Douglas Rudd Vilá har specialbeställt dem för att barnen ska få känna sig som riktiga kockar. Det är kö till kökstjänsten och varje vecka är två av förskolans äldre barn med i köket. Pedagogerna parar ihop barnen för att de ska fungera bra tillsammans. Även om det innebär extra arbete är det värt det, menar Douglas Rudd Vilá.

– Det är kul och skapar en otroligt härlig miljö i hela förskolan.

När han började som kock i Blomsterkungens förskola uppmanades han av sin chef att läsa förskolans läroplan.

– ”Läs den och försök ta med den in i köket. Du har så mycket i köket – former, figurer, matematik, du kan göra allt”, sade hon till mig. Köket har en pedagogisk funktion och det finns ofta en pedagogisk tanke med maten här, säger Douglas Rudd Vilá och hjälper barnen att tömma yoghurtresterna från gårdagens mellis i en silduk för att den ska rinna av till basen i en coleslaw. Det blir pruttkalas när yoghurtkartongerna töms och barnen skrattar.

– Jag försöker ha kul med barnen. De måste ha roligt i köket.

Han skojar och busar mycket med barnen, vänder på orden, dansar salsa ibland. Han frågar Zahra Elias, som är köksbiträde och kommer från Syrien, vad råvarorna heter på arabiska och översätter dem till spanska, hans eget modersmål.

Så får yoghurten vila och en säck ris och konserver med bönor hämtas i skafferiet. Fem kilo ris behövs till de hundra portioner som ska lagas och flera stora burkar med bönor. Det är tungt att bära, men barnen är starka.

– Nu får ni jobba lite mer, säger Douglas Rudd Vilá och räcker barnen varsin visp. Riset ska sköljas och barnen vispar runt i den stora rostfria kantinen.

Under tiden pratar han med barnen om var riset kommer ifrån och konstaterar att det kommer från samma land som en av pedagogerna i förskolan – Indien.

– Jag försöker koppla ihop matlagningen med geografi, matematik, former och färger, berättar Douglas Rudd Vilá. När barnen hade tema om Bamse och hans vänner skar han morötter i olika geometriska former. Och när de gjorde tzatsiki visade han hur mycket vatten en gurka innehåller. När det var tema om rymden gjorde han rymdinspirerade matlådor till barnen.

Riset ska kryddas och barnen får först lukta på de torra lagerbladen.

– Lukta lugnt och försiktigt, uppmanar Douglas Rudd Vilá. Charbel rynkar först på näsan åt den ovana lukten.

"Skulle jag kasta min karriär som kock för att bli 'mattant'?"

När riset ska in i ugnen passar Douglas Rudd Vilá på att fråga Izabelle vad 1+ 0 + 0 blir för tal. 100 svarar hon säkert och får ställa in temperaturen på ugnen.

Äntligen har ”vulkanen” spruckit upp och är redo. Barnen häller ner brödkryddor, salt, rapsolja, rivna morötter och till slut vetemjöl – tre kilo blir det idag – i assistenten. Degkroken kopplas på och degen arbetas. Barnen älskar att styra maskinerna, berättar Douglas Rudd Vilá.

– De vill gärna visa att de kan, men när de blir för ivriga kan jag behöva bromsa dem, men med glädje.

– Kolla Izabelle, det blir som lava! Charbel pekar förtjust på degen innan han och Izabelle får fundera på om man ska ha varmt, kallt eller ljummet vatten till degen.

Degen får vila igen och turen har kommit till dagens huvudrätt – den vegetariska chiligrytan. Douglas Rudd Vilá har förberett lite och i den stora kastrullen ligger finhackade champinjoner. I med bönor och persilja. Barnen får turas om att röra i grytan.

– Jag har lite Råttatouillefilosofi* – alla kan laga mat, berättar Douglas Rudd Vilá, som ursprungligen kommer från Kuba där han jobbade som ljussättare för klassisk balett. I mitten av 1990-talet besökte han Sverige i sitt arbete och fick så småningom politisk asyl. Efter några år utbildade han sig till kock och så småningom kom han att arbeta på finkrogar i Sverige, Frankrike och Spanien. När han hade bildat familj föreslog hans fru att han skulle testa att jobba inom förskola eller skola för att slippa de sena tiderna. Han var tveksam.

– Skulle jag kasta min karriär som kock för att bli ”mattant”?

Men han bestämde sig för att testa. Första dagen hände något som aldrig hänt förut.

– En pojke kom ut i köket och sa till mig: maten var inte god idag. Det hade aldrig hänt tidigare! 

Han tog det som en utmaning. Idag trivs han med barnen och den pedagogiska process som skapas när de är med i köket. Men han kan fortfarande sakna krogen, med finmatlagningen. Ibland tar han fram sifonen och kuljärnet för att göra maten lite elegantare. Samtidigt har han en stor respekt för den svenska husmanskosten och vill lära barnen om matarvet.

– Det är ett pedagogiskt uppdrag att visa den svenska maten.

Nu ska vitkålen skäras till coleslawen. Först får barnen hjälpa till att dela de stora huvudena med den stora kniven, därefter plocka bort fula blad innan kålen körs i rivmaskinen.

Yoghurten har runnit av och åker ner i vitkåls- och morotsblandningen. Barnen mixar vitlöken med olivoljan med en stavmixer och sedan får Izabelle hjälp av Zahra Elias att röra ihop coleslawen.

Barnen smakar av den vegetariska chilin med salt och ”rock´n´roll”– svartpeppar. Douglas Rudd Vilá häller först saltet i barnens händer innan det åker ner i den stora grytan och berättar för dem om hur saltet lyfter smakerna, men att man inte får ta för mycket.

Izabella och Charbel vill smaka av igen. Och igen. Så tittar de till det jäsande brödet en sista gång innan de går ut till kompisarna i matsalen och berättar vad som står på dagens meny, med Douglas Rudd Vilá som sufflör.

Belysningen i matsalen är dämpad och borden är påskdukade med dukar och små krukor med penséer och dunkycklingar. Matsalen dekoreras efter årstid och högtider. Ibland står det färska kryddor på bordet. På en vikskärm sitter foton på när barnen lagar mat och på väggen hänger ett diplom från tävlingen Arla Guldko. Blomsterkungen tog sig som enda Stockholmsförskola till semifinal.

– Jag kommer inte att ge mig förrän vi vinner, säger Douglas Rudd Vilá och skrattar.

Barnens arbetspass är slut och de tar av sig kockkläderna innan de går tillbaka till gruppen för att äta. För Douglas Rudd Vilá och Zahra Elias återstår disk och planering inför morgondagen. Nästa vecka är det två nya minikockars tur att hjälpa till.

* Animerad film om råttan Remy som bor i Paris och vars stora dröm är att bli mästerkock.

Charbel och Izabelle gillar att hjälpa till i köket.

Izabelle hjälper köksbiträdet Zahra Elias att ta fram grönsaker till salladen

Salladen dekoreras med egenodlade penséer.

Riset ska kryddas och barnen får först lukta på de torra lagerbladen.

Lagerbladen läggs på riset och när vatten och olja hälls i trågen konstaterar Charbel förtjust att de flyter.

Vitkålen ska rensas innan Charbel och Izabelle lägger den i rivmaskinen.

Douglas Rudd Vilá skojar och busar mycket med barnen. 

Douglas Rudd Vilá smälter när barnen berömmer maten. Eller när han får en kram.

Charbel rör om i den stora böngrytan.

Med Douglas Rudd Vilá som sufflör berättar barnen för kompisarna om vad som står på menyn.  

Prev

Next