Den stora villan med gul puts är väl synlig på Konradsbergsområdet på Kungsholmen i Stockholm. Här leder Greger Rösnes Reggio Emilia Institutet, som anordnar utbildningar för pedagoger som vill lära sig mer om ateljékultur, hundraspråklighet och hur lärmiljön kan användas.

– Att se miljön som en tredje pedagog betydde otroligt mycket för mig. Och det innebar en enorm utveckling av förskolans verksamhet, säger Greger Rösnes, som arbetade många år i förskolan innan han blev fortbildare och vd.

Denne södermalmsbo är uppvuxen i Örnsköldsvik. Han har en distinkt stil som lätt skulle kunna uppfattas som kaxig eller lite märkvärdig – ingen kan undgå att lägga märke till hans långa, vaxade mustascher, orangefärgade glasögonbågar och framträdande silversmycken. Och visst står han upp för sina åsikter, men när han pratar om den verksamhet han leder är det en mer ödmjuk personlighet som kommer fram.

– Vi är ett nätverkande institut, där vi jobbar tillsammans. Jag pratar hellre om ”vi” än om ”jag”.

Den stora ateljén är husets hjärta. Lokalen är fylld med pennor, kavlar, färgblock, garn och metalltråd i olika färger och former och på väggarna hänger kursdeltagarnas alster. Allt material är välordnat i olika hyllor men samtidigt tillgängligt – precis som det är tänkt att vara i en Reggio Emilia-inspirerad förskola, även för de yngsta barnen.

– Vi utbildar pedagoger i att arbeta med estetiska verktyg för att barnen ska få lära sig använda olika material. En fyraåring ska inte behöva forska fram att en tunn pilotpenna är bra för att rita ögonfransar.

Institutets mål är att bidra till att världen blir en bättre plats att leva på. Pedagogiken, som betonar kreativitet och lust, startade i den italienska kommunen Reggio Emilia som en motreaktion mot fascismen efter andra världskriget. Syftet var att framtida generationer inte skulle falla för antidemokratiska idéer.

”En certifiering skulle nog döda hela förhållningssättet.”

För Greger Rösnes är visionen högst levande. Det är ett arbete som börjar med barnen, med deras subjektivitet i fokus.

– Vi verkar för att barnen ska vara subjekt, inte objekt, i sitt eget lärande. De behöver bli trygga i att de har något att bidra med, säger Greger Rösnes.

Det var rockmusiken som förde honom till Stockholm i slutet av 1980-talet. För att få flyttbidrag tog han första bästa jobb på en förskola, helt outbildad, och för att få högre lön började han läsa in barnskötarkompetens. Redan under utbildningen bestämde Greger Rösnes sig för att bli förskollärare.

Som nyexaminerad var han med och startade en förskola i Hammarbyhöjden 1992. Den ingick i ett projekt som skulle utforska svenska förskolors möte med Reggio Emilia. Han gick då en fortbildning på ett utbildningsföretag knutet till Lärarförbundet och blev sedan konsult där, parallellt med sin tjänst på förskolan.

Efter att ha arbetat ”reggioinspirerat” några år slogs områdets förskolor ihop och Greger Rösnes blev biträdande förskolechef. Runt millennieskiftet dök det upp en ny chans att förkovra sig – en pilotutbildning till pedagogista på Reggio Emilia Institutet.

– Vi utformade utbildningen medan vi gick den! Efteråt kunde jag kalla mig pedagogista på Hammarby förskolor, säger han och skiner upp.

Stoltheten lever kvar än i dag.

2004 hade efterfrågan på institutets fortbildningar blivit så stor att ett aktiebolag bildades för att styra upp organisationen. Greger Rösnes tackade ja till rollen som vd på ett villkor: att han fick fortsätta arbeta som pedagogista på deltid. Det fungerade i tre år, sedan behövdes han på heltid.

Rockscenen fick alltså stå tillbaka för jobb och familjeliv. Numera delar han musikintresset med sin yngste son och de går på konserter ihop. Men det har också haft betydelse för hans yrkesbana.

– Om man trivs med att stå på scen tror jag att man blir en bättre föreläsare!

Greger Rösnes håller helst isär sina olika roller som vd/kursledare och privatperson.

Men två saker som kännetecknar honom oavsett roll är struktur och lust. Balansen är viktig, menar han, och det märks när han visar sitt arbetsrum. Där står tidskriftsställen prydligt uppradade, men ett par av dem är leopardmönstrade.

Även rollen som pedagog innebär en balansgång.

– Det handlar om att vara en medforskande pedagog som följer barnen samtidigt som man leder gruppen.

Greger Rösnes drar sig till minnes en situation från sin egen tid som förskollärare, då han insåg vikten av att ibland vara observatör. Två barn ritade kartor över ett ställe i skogen, men blev oense om var ”stora stenen” skulle placeras. Efter att ha skrikit åt varandra en stund sa en av dem ”Man kommer ju in här” och då svarade den andra ”Nej, man kommer in här”. Först då kunde de börja lyssna på varandra.

– Här var det flera subjekt i en grupp som behövde ta hänsyn till varandra. Att jag höll tyst en stund gjorde att de blev nyfikna på varandras synsätt, berättar han.

Som ledare för ett utbildningsinstitut är en av Greger Rösnes uppgifter att väcka en nyfikenhet på Reggio Emilias pedagogik. En annan är att fördjupa kunskaperna om innehållet.

– Miljö, hundraspråklighet och pedagogisk dokumentation är olika sätt att undersöka och lära sig, det handlar inte om att dekorera eller fylla i formulär, säger han med en lätt suck.

Även om det finns en gemensam värdegrund är inte Reggio Emilia ett koncept som ser likadant ut överallt.

– Vi implementerar inte, vi inspirerar och utmanar. Det måste se olika ut i en förort som Jordbro och i ett villaområde i Sollentuna. Därför visar vi alltid två olika förskolor när någon bokar studiebesök, säger Greger Rösnes.

Samtidigt kan bredden inom det som kallas Reggio Emilia-inspirerat innebära en utmaning. I den ena änden finns förskolor som tolkar ”Vi följer barnen” bokstavligt.

– Där finns det stor frihet i materialen, barnen får utforska kolkritorna. Men de får inte lära sig att använda dem.

Den andra ytterligheten beskriver Greger Rösnes som ”överseriösa” förskolor. De jobbar så hårt med ett projekt att barnen, som ska vara subjekt, i stället blir objekt som ska åstadkomma projektet. Då tappar de lusten.

– Å andra sidan älskar jag att det inte finns en ”godkänd”-stämpel. En certifiering skulle nog döda hela förhållningssättet, menar han.

Just nu jobbar Greger Rösnes hårt med att sälja in Reggio Emilias filosofi i en hårdare tid, när många politiker söker snabba svar på svåra problem.

– Vi har blivit ett alltmer segregerat samhälle. Vad vi som institut kan göra är att utbilda förskolorna oavsett var de befinner sig. Men om jag var politiker skulle jag fördela resurser på ett annat sätt för att motverka segregation, säger han.

Så vad tycker Greger Rösnes att förskolan kan göra för att forma nästa generations medborgare?

– Vi vet väldigt lite om vilken värld barnen kommer att växa upp till. Då blir det viktigt att ha en nyfikenhet på framtiden och en respekt för olikheter. Det är bättre att vara lyhörd än att vara lydig.