– Kolla! utbrister Amiira spontant och sträcker ut handen för att titta närmare på ”halsbandet” av små känslofigurer som hänger runt förskolläraren Helens Värms hals.

Det är tisdagsförmiddag och dags för känslosamling i Förskolan Tulpanen, i Gottsunda utanför Uppsala. Helen har precis välkomnat fyra- och femårskompisarna Yusef Shurbat, Maida Sufi, Safwan Osman och Amiira Mumin att slå sig ner i den färgglada soffan i förskolans språkrum.

Rummet är inte stort, men ändå välfyllt av böcker och färgglada bokstäver. Själv sätter sig Helen på en liten stol mitt emot barnen.

– Ja titta, hur känner jag mig i dag? frågar hon barnen och pekar på ansiktet längst fram på halsbandet som hon har hängande runt halsen.

– Du är glad! blir det unisona svaret.

Ja, Helen är glad. Men hur mår barnen? Det kollar gruppen av genom att trumma på en liten trumma och sjunga ”Goddag, hur mår du i dag?”-sången laget runt. Sången och trumman börjar hos Safwan i ena hörnet av soffan och slutar hos Yusef i andra ändan. När så kompisarna känt av att i dag mår alla bra och är glada, tar Helen fram boken Jag & vi.

Förskolans värdegrund är något som Tulpanen arbetar med på flera olika sätt och på alla avdelningar. Bland annat använder man sig av material med utgångspunkt i barnkonventionen, som Kompisböcker från Natur & Kultur. I böckerna möter barnen Kanin och Igelkott i olika berättelser med fokus på värdegrunden och barnkonventionen.

Just Jag & vi, från Gothia Kompetens, har Helen och förskolans tidigare fyra- och femårsgrupp arbetat med under ett år. Materialet är konkret, tydligt och lätt att använda, menar både Helen och förskollärarkollegan Filip Norell.

– Materialet är väldigt enkelt att ta till sig både för barn och pedagoger, med mycket bilder. Något som passar våra barn speciellt bra, då de ofta inte har ett fullt utvecklat svenskt språk, säger Filip.

Känslosamlingarna äger rum en eller två gånger i veckan och alltid i små grupper med samma pedagog, antingen Filip eller Helen. Tanken med de små grupperna är att pedagogerna ska bygga upp en trygg relation till barnen, samtidigt som det ofta är lättare för barnen att uttrycka sig i en mindre konstellation.

Varje samling har ett bestämt tema som gruppen arbetar med flera gånger. Inledningsvis går man igenom en känsla i taget för att stegvis övergå till frågor som rör empati, social förståelse och färdigheter för samspel.

I dag är det enbart Filip och Helen som håller i känslosamlingarna, men hela arbetslaget är insatta i materialet och tanken är att successivt involvera övrig personal ännu mer.

– Jag ser det lite som om vi ger barnen en slags ”grundutbildning” i att lära känna sina egna och andras känslor, berättar Helen när hon och Filip samtalar i personalrummet efter samlingen.

När barnen förstår sina känslor och lär sig att uttrycka dem, blir det färre konflikter och mindre bråk. Och när sådana ändå uppstår kan pedagogerna hjälpa barnen med strategier för att lösa dem, menar de båda pedagogerna. Helen berättar:

– Känslosamlingarna, och det vi talar om där, är något vi sedan kan referera till när en konflikt uppstår i den stora barngruppen. Det är ju i vardags­arbetet det stora arbetet ligger.

Temat för dagens känslosamling är ilska. Med inlevelse läser Helen ur boken Jag & vi. Det visar sig att kompisarna Erika och Maya är arga. Men varför är de arga? Hur ser barnen det? Och vad kan man gör åt sin ”arghet”? frågar Helen.

– Hon är röd i ansiktet, säger Maida ivrigt och pekar på ett av barnen i boken.

Flera av kompisarna reser sig ur soffan för att titta närmare på bilderna.

– Det finns många nallar, utbrister Yusef och Amiira inflikar:

– De kan dela!

Barnen kommer snabbt på flera olika lösningar på konflikten om nallarna. Att leka tillsammans och att säga till fröken är några av förslagen. Barnen är också tydligt eniga om att man inte får slåss, även om man är arg.

– Nej, man får inte slåss. Men får man vara arg? Och vad gör man om någon ändå vill slåss? undrar Helen.

– Stopp! Man säger stopp, svarar fyra munnar ivrigt från soffan samtidigt som de viftar med handflatorna och göra tydliga stopptecken i luften.

Ju mer känslointelligenta barnen blir, ju enklare blir det för barnen att vara en bra kompis och se bortom sig själva, menar Helen Värm och Filip Norell.

– Jag tänker att mycket av det våld vi ser runt omkring oss i dag handlar om att människor så lätt känner sig kränkta. I stället vill vi lära barnen att ta ansvar för sina känslor och att förstå andras. Man behöver inte reagera med ilska eller våld, fastän man upplever att någon säger eller gör något dumt, men det är viktigt att säga ifrån, säger Helen.

Filip nickar medhållande, småskrattar och säger att detta med att vara trygg med sina känslor är något många vuxna också borde öva på.

I Gottsunda, där förskolan Tulpanen ligger, har många boende andra bakgrunder än den svenska. I barngruppen Blåklockan har till exempel inga av barnen svenskfödda föräldrar, berättar Helen.

– Jag tänker att det kan vara svårt att hitta sin plats i samhället i ett område där så många olika bakgrunder ska samsas på en och samma plats. Så att vara trygg i sig själv och med vem man är, är nog extra viktigt i ett område som vårt, där barnen är extra sårbara.

Precis som det är viktigt att vara trygg i sina egna känslor, är det viktigt att lära sig läsa av och tolka andras. Det är också något barnen får öva på under dagens ”känslosamling”.

– Hur ser du ut när du är arg? frågar Helen Safwan och plockar fram en liten spegel.

Till en början är Safwan inte så sugen på att spegla sig, men när en kompis börjar göra grimaser och knipa ihop ögonbrynen tänker han om.

– Grrrr, så här, morrar han inlevelsefullt och får till ett riktigt argt ansikte i spegeln.

Känslosamlingens avslutande övning är en sorts gissningslek. Med händerna framför ansiktena, lite som ett draperi, ska barnen låta de andra kompisarna gissa vilken känsla de döljer. Maida gör en ledsen känsla. Det ser de andra barnen på att munnen ”har åkt ner”.

– Arg! Du är arg, konstaterar Amiina när Yusef rynkar på ögonbrynen och stirrar med ögonen.

Helen som har arbetat med Jag & vi med en tidigare barngrupp tycker att hon märkte tydliga skillnader på hur barnen allt eftersom arbetet fortgick hanterade sina känslor annorlunda, och hur det påverkade hela gruppen. Bland annat upplevde hon att de traditionella könsrollerna minskade. Pojkarna i gruppen utvecklade sin sårbarhet och ”rätt” att vara ledsna, samtidigt som flickorna fick lättare att uttrycka sin ilska.

– När barnen ser att vi pedagoger tar emot alla deras känslor och inte blir arga när de är arga, utan är lugna och trygga, så avspeglar det sig hos barnen. Trygga barn hamnar mer sällan i konflikt – förhoppningsvis kan vårt arbete fungera som ett vaccin för att förebygga hot och våld högre upp i åldrarna. 

Förskolläraren Filip Norell arbetar på Tulpanen.

Vad kan man göra åt sin ”arghet”? frågar Helen Värm.

Rött, gult och grönt. Trafikljussystemet är ett tydligt verktyg för att lära barnen hantera sina känslor.

Hur ser känslorna ut? Yusef Sherbet testar ansiktsuttryck i spegeln.

Prev

Next