Upptäck möjligheterna ute

Utevistelsen ger bättre förutsättningar för lärande och ute skapas en hållbarhet i både lärande och hälsa. Anders Ohlsson berättar om fördelarna med utevistelse och ger tips på olika övningar och lekar att göra tillsammans med eleverna.

Jag passerade en skola där det var full aktivitet bland många av barnen men i ett hörn stod några barn och pratade. Jag stannade för att se vad de gjorde och efter ett tag positionerade de sig för att leka en lek. Jag förstod att samtalet de haft hade varit en planering för vad de skulle göra. De kom igång med leken och skrattet fanns nära till hands hela tiden. Leken var full med aktivitet och man skulle akta sig för att bli tagen. I den vilda jakten snubblade ett barn till och för ett tag tog leken stopp. Alla gick fram till den som ramlat för att se till att allt var okej. Sedan drog leken igång igen. Här rådde verkligen en omhändertagande anda.

Barnens rörelse drar igång många processer som innebär mycket positivt. Hjärnan utvecklas positivt och kopplingarna mellan hjärncellerna blir fler när man rör sig vilket gör att hjärnan tänker ”snabbare” – du blir smartare. Redan från tidiga år och upp till cirka tolv års ålder läggs grunden för en god hälsa. Forskning visar att om vi rör på oss, gärna ute, skapas ett bra immunförsvar för resten av livet. Givetvis påverkar ditt genetiska arv en del men oavsett det så mår du bra av utevistelsen i kombination med rörelse.

Innan barnen kom igång med sin lek krävdes ett socialt samspel där de tränade turtagande och att lyssna på varandra. Även den sociala utvecklingen stärks och tränas av utevistelsen. Barnen blir mer tillåtande och genom att byta miljöer att vistas i får man olika roller. Kombinationen av att vara ute och inne är viktig – utevistelsen gör innevistelsen mer koncentrerad för barnen. Genom att vistas ute stärks koncentrationsförmågan och vi klarar av stresshantering betydligt bättre.

”Rörelse ska inte vara något påtvingat utan något som man vet känns bra och är roligt. För att skapa den känslan hos barn är det viktigt att börja tidigt.”

Tillbaka till skolgården. Barnen lekte vidare och borta i ett annat hörn agerade en pedagog tillsammans med andra barn i en rollek. På ytterligare en plats av gården såg jag en lärare som tillsammans med en grupp barn undersökte vad som fanns inne bland några buskar. Barnen och läraren låg på knä med varsin lupp, troligtvis med uppdraget att upptäcka något spännande kryp som trivdes där, precis som barnen och läraren såg ut att trivas när de utforskade tillsammans. Att vara den där aktiva, delaktiga och tillgängliga pedagogen när man vistas ute är en förutsättning för att lära och ta tillvara naturens och utevistelsens potential.

Utevistelsen med dess inbjudande rörelserum ger bättre förutsättningar för lärande. Här finns mycket kunskap att upptäcka. Barnen mår och lär sig bättre och det skapas en hållbarhet i lärandet och hälsan. Idag är barn alltför stillasittande. Sverige är ett av de mest stillasittande länderna i världen. Bland 15-åringar är vi i topp.

Grunden för att vilja röra på sig läggs tidigt. När rörelsen är lustfylld vill man röra på sig ännu mer. Rörelse ska inte vara något påtvingat utan något som man vet känns bra och är roligt. För att skapa den känslan hos barn är det viktigt att börja tidigt. De behöver få med sig lusten att röra på sig redan från förskoleåldern, gärna tillsammans med jämnåriga men även med vuxna som rör sig tillsammans med barnen. Barn gör inte det vi säger utan det vi gör är vida känt och det krävs att vi vuxna är de där förebilderna som barnen behöver.

Hur gick det nu på skolgården som jag gick förbi? Jo, leken ville inte ta slut. Rolleken övergick till att barnen gick rörelsebanan som byggts inne bland träden i kanten av skolgården. Barnen som tillsammans med läraren befann sig inne i buskarna hittade en massa kryp som de tog med sig in för att lära sig mer om.

För att få barn att vilja röra på sig och lära utomhus krävs en stimulerande skolgård. Naturupplevelser ska inte bara ske när man går iväg på utflykt. En varierande gård med mycket natur ger plats för fantasi, kreativitet, vila, lärande och rörelse där leken är en viktig del i det lustfyllda lärandet. En kuperad gård med mycket grönt blir stimulerande och användbar både för lärandet och hälsan.

Amöborna

Amöban är ett encelligt blötdjur som förökar sig genom delning. För att kunna dela på sig behöver den få energi. Energin för lekens amöba kommer genom att amöban fångar de andra och när den blir fyra personer kan den dela sig i två amöbor. Leken tränar samarbete och ger kunskap om amöbans liv. Så här går leken till:

Två barn krokar arm och bildar den första amöban. Nu ska de två jaga övriga barn för att försöka få tag på någon. När de lyckats ska den som de fångat också kroka tag så att de blir tre stycken som nu fortsätter jakten. När de fångat en till och blir fyra stycken ska de dela på sig till två nya par – amöbor – som tar upp jakten på de andra och så går leken vidare tills alla har blivit amöbor.

Alla (snö-)gubbar spring!

Alla deltagare samlas i ett bo. En person utses till fasttagare. När fasttagaren ropar Alla gubbar spring! lämnar alla boet och får springa fritt inom lekområdet. När som helst får fasttagaren ropa Stopp! Då ska alla omedelbart stanna och stå alldeles blixtstilla. Om fasttagaren ser någon röra sig får hen jaga den personen. Fasttagaren måste fånga

personen innan hen hinner tillbaka till boet. Om fasttagaren lyckas fånga personen blir den fångade ny fasttagare. Alla de övriga deltagarna får gå tillbaka till boet igen. Om fasttagaren inte får tag i någon blir hen fasttagare igen. För att anpassa den till årstiderna kan fasttagaren istället för att ropa ”gubbar” ropa ”snögubbar”, ”påskharar”, ”fågelungar”, ” höstlöv” eller liknande.

snogubbe

Promenader för sinnena

Vi lär allt med våra sinnen, därför behöver vi låta barnen träna dem. Utevistelsen ger mängder av sinnesstimulans och emellanåt kan det vara bra att fokusera för att medvetandegöra barnen. Här följer två typer av promenader som du kan göra återkommande för barnen. Vana ger trygghet.

Uppmärksamhetsstigen Du eller några barn gör en bana efter en stig eller med snitslar och lägger ut saker som inte ska vara där. Låt de andra gå stigen, en i taget, och räkna de saker som hen inte tycker ska vara där. När hen kommer fram ska hen berätta hur många saker hen såg. Ett alternativ är att räkna upp det man ser.

Sinnespromenaden Ta en långpromenad och upplev med alla sinnen. Hur luktar det? Vad ser ni? Växter, djur, färger, former? Vad hör ni? Vad känner ni? Vad kan ni stoppa i munnen och hur smakar det?

Gör det här en gång varje vecka under en månad till att börja med – vad händer?

Ni kan dela in er i mindre sinnesgrupper som går och upplever med ett sinne och berättar för övriga.

svamp

Entiteleken

Entitan är en fågel som är kvar i Sverige över vintern och lever på frön. Den hamstrar inför vintern och gömmer frön på olika ställen. Den har ett bra minne och kommer ihåg var den lägger sina frön. Den gömmer dem så pass högt att de inte ska bli översnöade. Fröna är tillgängliga för andra fåglar som har turen att hitta dom ibland, bland annat talgoxen, och därför måste entitan gömma dem väl. En annan fiende för både entitan och talgoxen är sparvhöken som gärna tar sig en fågel då och då.

Så här går leken till:

Hälften av barnen är entitor och andra hälften är talgoxar. En är sparvhök. Lägg ut en hög solrosfrön på marken som entitorna får ta, ett och ett, och gömma. Talgoxarna ska försöka se var de gömmer fröna.

I skogen flyger också sparvhöken och dödar entitor och talgoxar, genom att röra dom. De som har dödats får springa tre varv runt ett träd och sedan lever de igen.

Efter en stund bestämmer lekledaren att nu är det vinter och då gäller det för fåglarna att leta upp de gömda fröna. Entitorna och talgoxarna samlar frön och när vintern är slut bryts letandet och man räknar in hur många frön man har. Man berättar att vintern har varit svår och att endast de som har fler än sju frön överlevt vintern. Nästa gång kanske det varit en varmare vinter och då krävs bara tre frön.

Trygghets- och tillitsövningar

Att våga blunda och lita på att någon annan kan garantera ens säkerhet är ingen självklarhet. Här behöver man öva och var passar det bättre än ute i naturen där det är lite svårare att ta sig fram bland stubbar och stenar. Det kan vara bra att först öva på gården/plan mark för att förstå hur det går till och bygga upp viss tillit.

Kameran

En person – kameran – blundar eller får en stor mössa för ögonen. Person nummer två – fotografen – leder sedan kameran till någon plats i närheten där kameran knäpper ett kort. Den som leder tar kortet genom att rikta kamerans huvud – objektivet – rakt nedåt och klickar på huvudet. Kameran får titta helt snabbt och sedan går man tillbaka till utgångspunkten. Där framkallar fotografen kortet genom att röra lätt med sina fingrar över kamerans huvud och säga framkalla, framkalla, framkalla. Kameran blir nu av med mössan och går och visar var hen tog kortet.

Känseldetektorn

Känseldetektorn är nästan likadan som Kameran men istället för att knäppa ett kort får känseldetektorn känna på en plats som den sedan ska leta reda på när den har kommit tillbaka till utgångspunkten. Här är det viktigt att man väljer en plats som går att känna igen och som har något specifikt. Att bara känna på ett träd vilket som helst gör det inte lätt att hitta rätt.

Rörelsebana

Många förskolor och skolor har idag någon form av rörelsebana på gården. Det är bra och ger en möjlighet för barnen att träna sin motorik och balans. Ett alternativ till rörelsebana på gården är att göra en i skogen utav det som redan finns där. Det innebär att ni tar tillvara på skogens och naturens resurser. Att tänka på när man ska göra sin bana är att den ska vara varierande. För att barnen ska förstå vad man ska göra vid varje hinder kan det vara bra att förstärka med bild och ord. Här nedan har du några förslag på rörelser och begrepp som kan ingå i banan.