Forskaren som stannade i förskolan

Att aldrig ta saker för givna, utan ständigt ifrågasätta och omvärdera – även sina egna tankar. Det är lockelsen med forskning, tycker Sven Persson

Här måste finnas ett stort intresse för geografi eller historia, tänker jag då jag får kontakt med honom via videolänk. Väggen bakom honom är nämligen täckt av en jättelik historisk karta av hemi–sfärerna. Han sitter i det ”halvrum” mellan sovrum och kök som han inrett i sin och hustruns bostad långt innan pandemin. För visst har han ett arbetsrum på Malmö universitet, men dels arbetar han ofta i externa projekt, dels trivs han med att bedriva sin forskning hemifrån, även om han också gärna och ofta samarbetar med kollegor.  

Sven Persson är professor i pedagogik, med huvudfokus på de yngre barnens lärande och utveckling. Under sina nära fyrtio år som forskare har han också gjort studier kring vårdnadshavare och förskollärare. Och alltsomoftast har han rört sig kring förhållandet mellan förskola, förskoleklass och samhället. Det började redan med hans första forskningsprojekt, som han drog i gång som nybliven magister i pedagogik 1984. Då hade han arbetat som förskollärare i sju år och blivit alltmer intresserad av vad som styrde hur vårdnadshavare nyttjade det som då kallades barnomsorg. 

– Det fanns en social snedfördelning: fler föräldrar med akademisk bakgrund valde att sätta sina barn i förskola än föräldrar med LO-bakgrund. Jag undrade vad det berodde på och fick stöd av socialdepartementet att starta ett forskningsprojekt kring det.

Det hela utvecklades till en avhandling om hur synen på barn påverkas av ett samhälle som förändras i snabb takt. 

– När vår vardagsverklighet förändras får vi också ett nytt sätt att se på barn, både våra egna och andras. 

De första åren som forskare arbetade Sven Persson fortfarande i förskola två dagar i veckan, men sedan 1988 forskar han på heltid. 2009 fick han professorstiteln. 

– Det som lockar med forskning är att man hela tiden måste omvärdera det man tyckt sig förstå eller tagit för givet. Sedan är förskolan underbeforskad, så det finns mycket att studera. 

”Det måste ske nån form av nationell samling kring utbildningsinsatser.”

Ett av hans senaste forskningsprojekt har titeln Hur likvärdig är svensk förskola? Den pekar på att barn från ekonomiskt och socialt utsatta miljöer är de som har mest behov av en förskola med goda resurser och hög kvalitet. Men redan 2015 kunde han, i en studie för Vetenskapsrådet, se tecken på att just de barnen ofta går i förskolor med sämre förutsättningar både vad gäller personal och resurser. 

– Risken är att vi skapar ett utbildningssystem som systematiskt missgynnar de barn som lever under utsatta förhållanden. 

Och, påpekar han, skollagens skrivning om att förskolan ska vara likvärdig för alla barn innebär inte att alla barn ska erbjudas likadan undervisning:

– Snarare tvärtom! En likvärdig förskola utgår från barnens förutsättningar och personalens  förmåga att förstå och göra sig förstådda i mötet med varje barn.

Han konstaterar att Sveriges kommuner och regioner (SKR) håller på att ta fram siffror om hur förskollärare fördelar sig i förhållande till barnens socioekonomiska bakgrund. 

– Det är bekymmersamt om det visar sig att andelen förskollärare är lägre i de områden där barnen behöver mest stöd.

Han anser att politiken borde ha som högsta prioritet att förbättra de strukturella förutsättningarna för förskolepersonalen att göra ett bra arbete.

– Det måste ske någon form av nationell samling kring utbildningsinsatser, säger han och påpekar att det är viktigt att även barnskötarna är utbildade och att personal som saknar pedagogisk utbildning får kompetensutveckling. 

I sina studier möter han ett starkt engagemang, intresse och lojalitet hos förskolepersonalen. 

– Det är förstås enormt positivt för verksamheten, men baksidan är att det avspeglas i att förskolepersonal hör till de yrkesgrupper som är mest sjukskrivna. 

Detta har han och pedagogikprofessorskollegan i Malmö, Ingegerd Tallberg Broman, visat i projektet Hög sjukfrånvaro och ökad psykisk ohälsa (2019).  

En annan sak som engagerar Sven Persson är skollagens text om att förskolan och skolan ska vila på vetenskaplig grund. 

– Det är till och med en starkare skrivning än på det medicinska området! Men hur ska man kunna erbjuda det om inte personalen kan förstå och värdera forskning? 

Utifrån detta problem har han initierat forskningscirklar för yrkesverksamma, skrivit metodboken Forskningscirklar – en vägledning samt en rapport om forskningslitteracitet för Kommunförbundet Skåne. Nyligen lämnade han och Helena Ackesjö, docent i pedagogik vid Linné–universitetet, en forskningsöversikt till utbildningsdepartementet som ska ligga till grund för en utredning om tidigare skolstart.

– Vår slutsats är att tidigarelagd skolstart inte per automatik är gynnsam för lärande och utveckling, men däremot att stimulerande lärmiljöer, liksom pedagoger som låter barnen vara nyfikna på egna grunder, är det.

När Sven Persson inte forskar är det träning, gärna intervallträning, och kultur som gäller.
– Jag går gärna på gallerier och museum, teater, opera. Det känns som en stor förlust att inte kunna göra det nu. 

Så hur var det då med den där stora historiska kartan? Finns där ett historie- eller geografiintresse utöver pedagogiken? 

– Nä, det är enklare än så, säger han med ett leende. Den satt där när vi flyttade hit och jag gillade den.   

Sven Persson

Ålder: 66 år.

Yrke: Professor i pedagogik vid institutionen för Skolutveckling och ledarskap vid Malmö universitet. 

Familj: Hustru och två vuxna barn.

Bor: I centrala Malmö.

Läser: Gärna skönlitteratur. Jag brukar ta tips från Babel. Just nu läser jag Modersmjölken av den lettiska författaren Nora Ikstena.

Lyssnar på: Det mesta, ungefär som jag läser. Just nu är det mycket Ella Fitzgerald och John Coltrane. 

Förebild: Socialpsykologen Johan Asplund, som förmår att resonera om komplicerade fenomen på ett lättillgängligt sätt. 

 

Läs fler

Ingela Hofsten

Ingela Hofsten

Frilansjournalist.

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant