Med levlandet som mål

Det tar tid för en grupp att bli ett fungerande team. Tone Försund beskriver de olika faserna på vägen dit och ett arbete som aldrig blir klart.

Att lära tillsammans innebär att vi höjer vår kompetens och därmed säkerställer en hög kvalitet för barnen. För det behöver vi kunskap, motivation och en förmåga att kunna tillämpa kunskaperna (Nordström, 2017). Utgångspunkten för ett kollegialt lärande inom såväl förskola som skola är att det behöver vila på vetenskaplig och beprövad grund och att det är ett arbete vi gör tillsammans.

I ett kollegialt lärande krävs att alla som deltar bidrar med sin kunskap och närvaro och dessutom vill  samarbeta med kollegor som bidrar med kunskaper och erfarenheter. Men det är inte alltid lätt att dra åt samma håll och det kan kännas ovant att lära tillsammans med andra yrkesgrupper: Talar vi samma språk? Vad gör vi om vi tänker och tycker olika? Måste jag ändra mitt sätt att utföra arbetet? 

Rädslan för att bli kritiserad och hamna i konflikt kan stå i vägen för det kollegiala lärandet. Ett sätt att samverka med varandra är att alltid ha barnens bästa i fokus. Ibland kommer barnens bästa bort när vi kämpar mot varandra i stället för med varandra. Det ställer krav på var och en av oss att hitta den goda viljan till att samarbeta, arbeta samman. Om vi inte gemensamt har barnet i fokus när vi arbetar med läroplan och andra styrdokument riskerar vi att sänka kvaliteten i utbildningen. Som professionella behöver vi kunna prata med varandra om verksamheten i en trygg miljö. Att sträva efter gott arbetsklimat i arbetslagen är därför fundamentalt för att alla ska kunna uppleva att de kan bidra på bästa sätt i ett kollegialt lärande. Utvecklingspsykologen Susan Wheelans väletablerade metod IMGD – Integrated Model of Group Development – visar hur grupper går igenom fyra olika mognadsfaser (Wheelan, 2017).

I den första fasen, tillhörighet och trygghet, behöver gruppens medlemmar skapa trygghet och en känsla av samhörighet tillsammans: alla ska få uppleva att de får vara med i båten. En viktig del är att skapa delaktighet i de samtal som förs i verksamheten där allas röster och kunskaper tas till vara. Här behöver det finnas nyfikenhet och en vilja att lära känna varandra för att samarbetet ska kunna få en bra grogrund. 

I den här fasen behöver man skapa goda strukturer som man gemensamt kan utgå ifrån, eftersom alla medlemmar kommer in med sina erfarenheter och föreställningar om vad som bör göras. Ofta är man försiktig och vill undvika kontroverser som kan hota gemenskapen. Gruppen famlar lite kan man säga. Vilka är vi? Hur ska det gå? Kommer det att gå bra? Kommer jag att trivas? Tillsammans med ledaren behöver man lyfta allas förväntningar, önskemål, farhågor och föreställningar om uppdraget och utifrån det skapa strategier för hur framtida problem, kontroverser kan hanteras konstruktivt. Det är när det är lugnt som vi bäst kan förbereda oss för framtida stormar. Vi befinner oss i gruppens barndom och som alla vet måste vi lämna den fasen och gå vidare för att utvecklas.

I nästa fas, opposition och konflikt, har gruppen blivit tonåring. Det kan vara en turbulent tid när tryggheten hotas då gruppens medlemmar börjar våga uttrycka sig mer och kritisera rådande ordning. Här ifrågasätts normer, roller, arbetssätt och ofta ledaren. Här märker vi hur olika vi uttrycker oss och hur vi värdesätter och prioriterar olika. Vem leder? Hur ska det gå nu? Kommer vi att klara detta? Då den här fasen kan skapa oro och otrygghet är det viktigt att vi försöker sitta still i båten, gruppen behöver en ledare som kan hjälpa till att finna styrfart. Här gäller det att vi fortsätter att kommunicera med varandra och försöker ha ett nyfiket och respektfullt förhållningssätt till varandras olikheter. Att tycka och göra olika är i grunden bra men vi behöver också, med barnens och verksamhetens bästa i fokus, finna vägar till gemensamma beslut och respektera de beslut som tas. De former och metoder vi bestämt tidigare hjälper här till att hantera det som blir turbulent, exempelvis kollegial handledning, uppstyrda möten, goda kommunikationsfärdigheter. 

Nästa fas kallas tillit och struktur. När vi har lyft olikheter, diskuterat och kanske bråkat börjar gruppens medlemmar hitta tillbaka till varandra och tryggheten återskapas eller förnyas. Strukturer, roller, uppdrag med mera omförhandlas och förtydligas. Gruppen har mognat och blivit mer vuxen. Återigen är det goda strukturer, god kommunikation och god vilja som bidrar till gruppens konstruktiva samarbete. 

I sista fasen, arbete och produktivitet, menar Wheelan att gruppen kan kallas ett team. Alla drar åt samma håll och det finns en stöttande kultur där medlemmarna kan vara kritiska vänner och hantera meningsskiljaktigheter konstruktivt med ett tydligt fokus på uppdraget. Men när vi väl är ett team går det inte att tro att vi är klara och kan luta oss tillbaka. Om vi släpper samtalet och fokus på uppdrag och mål kan båten börja driva och vi hamnar vilse. Nya medlemmar tillkommer och gamla slutar, grupper utvecklas ständigt. Kollegialt lärande kan vara det som stödjer medlemmarna att hålla fokus och styrfart när gruppen ska navigera sig fram i skapandet av en hög kvalitet i verksamheten. 

Hur kan vi då göra detta? Ett sätt kan vara att observera varandra och ha efterreflekterande samtal. Det kan vara ett pedagogiskt moment som man gemensamt valt att fokusera på eller att man önskar få feedback från kollegor. Om vi vågar bjuda in varandra i det egna arbetet där vi ger och får konstruktiv feedback bygger vi gemensamt en trygghet.

När vi reflekterar bidrar vi också till att utveckla det gemensamma yrkesspråket så att alla talar samma språk. Den begreppsapparat vi använder i verksamheten synliggörs och utvecklas. När vi gemensamt läser artiklar eller annan litteratur får vi möjlighet att koppla samman teori med praktik: När jag läste det här tänkte jag på det vi gör på samlingen. Eller tvärtom, gå från praktik till teori: Vad av det vi gör kan kopplas till den och den paragrafen i barnkonventionen menar ni? Detta gemensamma lärande bidrar till att vi drar mot samma mål tack vare våra olikheter. En ytterligare metod är kollegial handledning där var och en får lyfta yrkesdilemman och tillsammans tänka och finna strategier. Vänd er in i kollegiet tillsammans med rektor och hitta de metoder som gagnar just er.

Vi blir aldrig färdiga med att ”kunskapa”, det gemensamma lärandet har ingen slutdestination. Det är något som alltid behöver vara ett fundament i verksamheten, i kulturen i förskolan. Nya forskningsrön kommer ständigt och nya styrdokument, nya barn, nya kollegor. Men för varje gång en grupp genomfört något kunskapshöjande tillsammans höjer vi oss – vi ”levlar”, för att prata i dataspelstermer. Att arbeta i en förskola är att alltid vilja lära sig, vilja utvecklas, precis som vi vill att barnen ska göra och vi ror båten tillsammans.      

Tone Försund. Beteendevetare och dramapedagog. Anställd vid institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Tips för bättre möten

• Använd funktionsroller som exempelvis samtalsledare, tidhållare och antecknare. Se till att olika personer har olika roller vid varje möte.

• Skapa och håll er till en tydlig struktur och form.

• Använd er av rundor så att allas röster blir hörda.

• Tala i jagbudskap och lyssna – försök möta olikhet med respekt och nyfikenhet.

• Avsluta med en runda där varje deltagare sammanfattar vad man tar med sig från samtalet.

Rundor

Att under möten ta en runda i arbetslaget för att stämma av olika frågeställningar är bra för att göra allas röster hörda, men också för att skapa trygghet och samhörighet. Förslag på teman:

• Månadens dilemma. Ge er syn på ett reellt eller fiktivt problem. 

• Utmaningar i veckan. Ta upp något som skapat utmaningar i vardagen. Kanske kan ni få tips och stöd som underlättar vid nästa utmaning. 

• Check-in och check-ut vid mötets början och slut. Förslag på frågor: Vilken känsla går du in med i detta möte? Vad kommer du att fundera på efter dagens möte?

 

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant