Prata om hjärnan!
Barnen sitter på golvet och lyssnar uppmärksamt på en av pedagogerna som med stor inlevelse berättar en spännande historia. De hör samma berättelse men associationerna är olika, eftersom de är olika och har olika erfarenheter. Ett barn tänker vidare på ordet mossa som hen vet är mjuk, ett annat vet inte vad mossa är och ordet passerar förbi samtidigt som ytterligare ett barn tänker över färgen grön. Vad barnen snappar upp och lär sig varierar, men alla lär de sig av det som sker i stunden.
I hjärnan sprakar det i en enorm hastighet. För tvååringarna sker en miljon synapsbildningar per sekund. Det är kopplingar mellan hjärncellerna som skapar det nätverk som gör att vi kan tänka, minnas och associera.
”Ett barn tänker vidare på ordet mossa som hen vet är mjuk, ett annat vet inte vad mossa är.”
Lättast lär vi oss när vi berörs känslomässigt. Barnen smittas av engagemanget – de blir nyfikna och intresserade. Hjärnans emotionella nätverk aktiveras. Där finns amygdala med en viktig roll när det gäller både positiva och negativa känslor.
Den känslomässiga komponenten är viktig för att barnet ska behålla intresset. Men koncentration och fokus styrs också av funktioner i den främre delen av hjärnan, frontalloben. Härifrån styrs problemlösning, beslutsfattande och arbetsminne.
Att lyssna uppmärksamt kräver funktioner som tvååringen blivit allt bättre på än för bara ett år sedan men som också förändras mycket det kommande året.
När barnen lär sig, förstår, ser mönster och lyckas, aktiveras hjärnans belöningscentrum. Vi vill göra mer, göra om, lyckas igen. Barn vill ofta höra berättelser många gånger. När de vet vad som ska hända, ser det hända och förstår blir världen begriplig. Det blir ordning. Att åka nerför en rutschkana om och om igen är en härlig känsla. Lustcentrat aktiveras och barnet vill göra det en gång till.
Barnen lär sig ord: flickan i berättelsen hade en prickig jacka och gula skor, ett annat barn randiga byxor, ett en rutig halsduk. Prickigt, randigt och rutigt landar som ord i den bakre delen av hjärnan, nära syncentrum. Orden sprider ut sig över hela hjärnbarken, i det yttersta lagret och verkar gruppera sig i kluster. Kanske ligger tåg, bil och cykel nära varandra precis som exempelvis släkting, pappa och dotter.
Vi pratar en hel del om kroppen med barnen, men hur ofta pratar vi om hjärnan? Visst, det är lättare att prata om hjärtat, lungorna, musklerna, men med dagens visuella möjligheter kan vi titta på sådant som amygdala och frontalloben på nätet. Eller varför inte måla egna roliga humunculus på på gallantlab.org/huth2016/, där figurer skapas utifrån storleken på den sensoriska representationen i hjärnan. Händer och fingrar, tunga och mun blir gigantiska medan ben och fötter är väldigt små. Vi är helt enkelt mer känsliga kring mun och händer än på fötter och ben.
Varför inte också berätta roliga fakta som att alla nervtrådar räcker flera varv runt jorden och att barnen skapar sådana varje dag, att hjärnan är som tofu eller gröt, och att vi har många tusen tankar om dagen?
Hur hjärnan fungerar när vi lär oss är inte kunskap endast för hjärnforskare. Barn kan förstå mer om sig själva och varandra om vi berättar och undersöker tillsammans. Det kan vi vuxna också.
Läsa vidare?
Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen
För att läsa vidare behöver du logga in.
Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!