Barn behöver lära sig en rad färdigheter för att kunna förstå och styra sig själva, hantera känslor, skapa goda relationer, förstå och värna om andra, lösa sociala problem, göra goda och ansvarsfulla val. Det handlar om sociala och emotionella färdigheter och lärandet av dessa brukar förkortas SEL, socialt och emotionellt lärande. 

En färdighet finns inte bara där från början. Färdigheter lärs, övas och förfinas genom hela livet. Det börjar i hemmet, fortsätter i förskolan och skolan, bland kamrater och senare i vuxenlivets alla relationer. Den viktiga grunden för den sociala och emotionella kompetensen läggs redan under de tidigaste åren i familjen och i förskolan. 

SEL kan definieras som ”den process genom vilken barn och vuxna förvärvar och effektivt tillämpar de kunskaper, attityder och färdigheter som krävs för att förstå och hantera känslor, sätta upp och uppnå positiva mål, känna och visa empati för andra, upprätta och behålla positiva relationer och fatta ansvarsfulla beslut”, enligt forskningsorganisationen CASEL. 

Detta lärande är i huvudsak socialt och relationellt, vilket betyder att det bäst lärs och övas i sociala sammanhang med goda relationer. Förskolan kan här utgöra en god miljö för SEL. I förskoleåldern är barns hjärnor med sin snabba synapsutveckling kanske som mest mottagliga för nytt lärande. Kan vi tidigt fokusera på SEL är mycket vunnet för den kommande utvecklingen.

Socialt och emotionellt lärande är givetvis inte något helt nytt. Så länge människor har funnits har man strävat efter att lära kommande generationer värdefulla verktyg för att framgångsrikt kunna orientera och styra sig både socialt och emotionellt. Det nya är det intresse, den systematisering, den forskning och den metodutveckling som skett under senare år. Kanske beror detta på samhällets utveckling där sociala och emotionella färdigheter får allt större betydelse för hur det ska gå för såväl individer och grupper som samhället i stort. 

De sociala och emotionella färdigheterna överlappar varandra, då vi för varje situation som vi försöker hantera behöver kombinera olika färdigheter parallellt för att lyckas. Vi behöver också i olika situationer stöd av mer kognitiva färdigheter som till exempel minne, slutledningsförmåga och symboliseringsförmåga.

De viktiga sociala och emotionella färdigheterna är oräkneliga och behöver systematiseras för att kunna hanteras och förstås. Flera organisationer och forskningsinstitut har formulerat dessa färdigheter och grupperat dem i kategorier. Den sammanställning som kanske har fått den största spridningen är gjord av forskningsorganisationen CASEL (Collaboration for Academic, Social and Emotional Learning). 

CASEL delar in de sociala och emotionella färdigheterna i fem grupper. Översatt till förskolan och med konkreta exempel kan de beskrivas så här:

1. Färdigheter för att förstå sig själv.

Det kan handla om självförtroende, att känna igen sina känslor och att utveckla en positiv och realistisk självbild.

2. Färdigheter för att kunna styra sig själv.

Till exempel att skärpa sin uppmärksamhet, följa en instruktion, kontrollera en impuls, kunna vänta, kunna lugna ner en stark känsla, vara uthållig, hitta optimism och hoppfullhet.

3. Färdigheter för social förståelse.

Här handlar det om empati, medvetenhet om andras känslor, att förstå andra och respektera olikheter, att känna medkänsla och visa omsorg.

4. Färdigheter för att hantera relationer

och samspela. Det kan röra kommunikation, att känna samhörighet, turtagning, att se till allas bästa, hur man hälsar på varandra, positiv självhävdelse, att ta initiativ, att utveckla relationer.

5. Färdigheter för ansvarsfullt beslutsfattande.

Exempelvis för att göra goda val, hålla överenskommelser, ta ansvar, kunna lösa sociala problem och förstå följder av eget beteende.

Det sociala och emotionella lärandet riktar sig till alla barn som en grund för utveckling av deras fulla potential vidare i livet. Det handlar om alla de relationer, valsituationer och ansvarsuppgifter som de möter. SEL verkar som ett hälsofrämjande vaccin för barnets framtid. 

Speciellt värdefullt är detta lärande för de barn som ofta misslyckas på grund av bristande färdigheter. Dessa barn kan bli utagerande eller dra sig undan i frustration över att inte hitta verktygen för att kunna hantera sig själva eller det sociala samspelet. För pedagogerna är det viktigt att definiera de färdigheter som barnen saknar och ge dem övning och vägledning i dessa. 

SEL i förskolan gynnas av barnens trygga anknytning och goda relationer. Ett barn som känner sig otryggt har svårare att fokusera på lärandet. Ibland behöver fokus först läggas på anknytning, trygghet eller gruppklimat för att kunna skapa goda förutsättningar för socialt och emotionellt lärande. 

Förskolegruppen är en social övningsplats för färdigheterna och utgör en arena för SEL. Barn är intresserade av att lära av andra barn. De iakttar hur andra gör och imiterar. Här är det viktigt att barnen känner tillhörighet i gruppen och gärna vill efterlikna de andra.

Pedagogerna är förebilder och visar barnen på färdigheter genom sitt agerande i vardagen. Lärandet gynnas av att pedagogerna hjälper barnen att sätta ord på färdigheterna, påminner om dem samt vägleder och bekräftar när barnen lyckas.

Det sociala och emotionella lärandet kan ske i olika former. Till exempel i planerade övningar där man ägnar sig specifikt åt någon färdighet, berättar om den, övar på den, kanske rollspelar och sedan förstärker den i vardagen. Pedagogerna kan schema­lägga en färdighet för varje vecka eller tills man tycker att barnen förstått. 

Lärandet kan också ske direkt i vardagssituationer av olika slag. Exempelvis i en situation där gruppen behöver vänta. Pedagogerna kan då förbereda (”Nu kommer vi att behöva vänta”), vägleda (”Vad kan man göra medan man väntar?”), bekräfta där de lyckats (”Så bra ni väntade! Vad gjorde ni?”). 

Ett speciellt område för lärande är leken, där barn får möjligheter att experimentera med alla

olika färdigheter och pröva sig själva i skiftande roller. Lekandet i sig förutsätter också en rad samspelsfärdigheter som exempelvis turtagning, empati och problemlösning. Att vara nära leken ger även de vuxna goda möjligheter att i stunden vägleda, påminna och bekräfta barnens färdigheter.

SEL kan genomsyra verksamheten genom att det kombineras med förskolans andra aktiviteter och teman. Genom att fråga barnen i grupp om vad de tyckte var intressant från besöket på brandstationen eller i skogen och få dem att lyssna på varand­ras upplevelser utvecklas insikten om att man kan ha olika perspektiv och att det berikar. Att använda ett dialogiskt läsande av sagor och berättelser där man ibland stannar upp och ställer frågor till barnen, exempelvis ”Hur tror ni att X känner sig nu?” är ett sätt att arbeta med empatiutveckling. ”Vad tror ni att X gjorde sedan?” är ett sätt att arbeta med problemlösning.

SEL handlar också mycket om språk. Att ha ord för olika känslor och färdigheter hjälper barnen både att tänka, förstå och styra sig själva samt att bättre kommunicera med andra. Begreppen ger också pedagogerna större möjlighet att vägleda barnen i olika situationer.  

Parallellt med barnen behöver även pedagogerna språk, kunskap och medvetenhet om de sociala och emotionella färdigheterna. De behöver kunna betrakta verksamheten genom en social och emotionell ”lins” och se vad som sker bland barnen ur ett socialt och emotionellt perspektiv. Begreppen behövs också för att reflektera och planera tillsammans i arbetslaget. Naturligtvis är pedagogernas egna sociala och emotionella utveckling en viktig faktor här, samtidigt som arbetet med SEL kan utgöra en möjlighet till personlig utveckling även för pedagogerna.

För att det sociala och emotionella lärandet ska bli framgångsrikt krävs det att man arbetar långsiktigt och målmedvetet. Hela arbetslaget behöver vara engagerat för kontinuerliga diskussioner, planering och utvärdering. Vilka färdigheter jobbar vi med just nu? Hur kan vi göra det? Hur går det?

Då arbetet kräver ihärdighet och uthållighet över tid är det nödvändigt med ett starkt engagemang och intresse hos rektorn för att förmedla vikten av SEL och stötta arbetslagen.

Förskolan kan informera vårdnadshavarna om det sociala och emotionella lärandet, vad det innebär och vilka färdigheter som man för tillfället arbetar extra med. Det ger möjlighet att öva med barnen hemma vilket gör lärandet ännu mer effektivt.

Intresset för det sociala och emotionella lärandet är stort runt om i världen. En rad inflytelserika organisationer som exempelvis OECD har under de senaste åren ägnat stort intresse åt SEL och framhåller, utöver vikten för enskilda individers utveckling, den avgörande betydelsen för en hållbar och mänsklig samhällsutveckling. 

Evidensen för SEL är stark. Forskning påvisar de sociala och emotionella färdigheternas avgörande betydelse för hur det kommer att gå i det framtida livet på en rad områden, som lärande, hälsa, relationer och subjektivt välbefinnande. Ur ett samhällsperspektiv har det sociala och emotionella lärandet blivit allt viktigare och kommer att bli ännu viktigare i framtiden. Genom att arbeta med det redan i förskolan rustar vi morgondagens vuxna med de livsnödvändiga färdigheter de kommer att behöva.