Konsten att fråga rätt

När barn signalerar att de far illa kan personalen i förskolan behöva ställa frågor. Då är det viktigt att det görs på ett sätt som ger tillförlitliga berättelser. Genom öppna frågor undviker vuxna att påverka svaren.

Varje dag pågår samtal mellan barn och personal i förskolor runt om i Sverige. Förskollärarna ser till att alla barn uppmärksammas och att alla får säga sitt. Allt enligt FN:s konvention om barns rättigheter. I artikel 12 påpekas att alla barn har rätt att komma till tals. Frågan är bara på vilket sätt. Möjligheten att komma till tals begränsas om den som frågar påverkar barnets berättande. Förskollärare kan därför behöva kunskap om olika slags samtalstekniker för att kunna tillgodose barns självklara rättigheter. När syftet är att ta reda på vad ett barn kan ha varit med om finns både nationella och internationella rekommendationer som pedagoger i förskolan kan använda sig av.

Barn från cirka fyra år kan ge tillförlitliga berättelser om de möts respektfullt av en intervjuare som kan konsten att ställa öppna frågor. Det innebär att den som frågar, med så få egna ord som möjligt och utan ledande eller suggestiva frågor, ska ge barnet möjlighet att berätta självt. Först då tillgodoses barnets rätt att komma till tals.

Att hålla sig till den öppna intervjutekniken är enkelt i teorin men betydligt svårare i praktiken. Här gäller det att träna om och om igen, för att bli av med gamla invanda frågemönster.

Det är en förväntansfull skara barn på morgonsamlingen i förskolan på FN-dagen den 24 oktober. Barnen sitter högtidligt stilla i en ring mitt på golvet och lyssnar på Gunilla som sitter i mitten med en upplyst jordglob i sitt knä. Hon förklarar att alla barn över hela världen är lika mycket värda, att barnen har rätt till lek och vila och att de vuxna ska lyssna på barnen. När hon sedan förklarar att alla barn ska slippa våld, blir hon plötsligt avbruten av femårige Oskar.

– Min mamma är inte snäll.

– Men Oskar. Din mamma som är så snäll.

Just i den här situationen ska Gunilla undvika att påverka Oskars berättelse.

Tillsammans med en grupp kollegor från socialtjänsten i Norrköping, under ledning av professor Ann-Christin Cederborg vid Stockholms universitet, har jag varit med att ta fram en modell för socialtjänstens utredningsintervjuer med barn. Vi har praktiserat den i snart tjugo år och spridit vår kunskap och erfarenhet till ett stort antal kommuner i landet. Modellen finns sammanfattad i boken Barnets Röst (Norrköpings kommun, 2011).

"Intervjuaren kommer snart att märka att orden har en förmåga att öppna upp för realiteter som kanske annars aldrig skulle komma fram."

Norrköpingsmodellen är vetenskapligt förankrad och ligger i linje med både svensk lagstiftning och FN:s konvention om barns rättigheter. Fokus ligger på att barnet ska bli en egen aktör i frågor som gäller henne eller honom själv. Modellen är inspirerad av och är till vissa delar en tillämpning av forskning vid NICHD (National Institute of Child Health and Human Development) i USA som bland annat handlar om barns förmåga att berätta i förhållande till kvaliteten på frågorna som ställs. Forskningen visar att intervjuaren kan förbättra barnets möjligheter att ge detaljerade beskrivningar om den egna verkligheten. Det handlar framförallt om att tillämpa en öppen intervjuteknik och att anta ett strukturerat förhållningssätt.

Det mest centrala i den öppna intervjutekniken är ordet berätta. Uppmaningen berätta kan varieras med synonymerna beskriv eller förklara. Genom att använda någon av dessa uppmaningar undviks slutna ja- eller nejsvar som begränsar informationen. Inledningsvis kan uppmaningen kännas något obekväm för intervjuaren, men med tålmodig träning kommer tekniken till slut att sitta. Intervjuaren kommer snart att märka att orden har en förmåga att öppna upp för realiteter som kanske annars aldrig skulle komma fram.

– Jag var hos mormor i går.

– Aha, du var hos mormor. Berätta om det!

– Vet du, hon …

Till den öppna intervjutekniken hör också specifika ordval såsom vem, var, när, hur, vad, vilken/vilka och varför.

– Jag var hos mormor igår.

– Aha du var hos mormor. Berätta om det!

– Det var jättekul.

– Vad var det som var jättekul?

I en intervju kan det vara lämpligt att då och då sammanfatta vad barnet sagt tidigare. Sammanfattningen ska vara kortfattad och korrekt, utan omskrivningar. Det finns också möjlighet att använda sig av förtydliganden då intervjuaren inte förstår vad barnet menar. Istället för att intervjuaren ska gissa, uppmanas barnet att förklara ännu en gång.

– Nu förstod jag inte riktigt hur du menade. Kan du ta det en gång till?

Mindre lämpliga frågetyper är de ledande och suggestiva, som vi alla kan känna igen från den vanliga vardagskonversationen. Har du haft roligt idag? Gick det bra? Fick du något gott att äta? Var han snäll mot dig? För att verkligen få veta vad barnet har varit med om ska den som frågar hålla sig borta från att påstå något som barnet inte sagt. Ett suggestivt yttrande kan påverka barnets berättelse. I exemplet här nedan ser vi först en ledande fråga och därefter en suggestion där intervjuaren själv kommer med sina tankar om händelseförloppet

– Hade du kul hos mormor, då?

– Ja.

– Ni bakade semlor, förstår jag.

Med den öppna intervjuteknikens ges barnet däremot möjlighet att själv berätta utan påverkan.

– Hur har du haft det hos mormor?

– Jättebra.

– Vad gjorde du?

– Vi var på badhuset.

Hur kan Gunilla, som leder samlingen på FN-dagen, få Oskar att berätta fritt? I det här fallet, då Oskar säger något som kan leda till misstanke om att barn kan fara illa, har förskolan säkert redan sina självklara rutiner. Lämpligt är att efter samlingen sätta sig ner med Oskar i ett rum utan andra barn och be honom berätta om händelsen en gång till.

– Du sa förut att din mamma inte är snäll. Berätta om det!

Egentligen spelar det inte någon roll hur mycket som skrivs eller lärs ut om barns rättigheter om det inte tillämpas i praktiken. Det betyder att var och en som har till uppgift att se till barnets bästa i förskolan kan behöva ett förändrat förhållningssätt och nya arbetsmetoder för att uppfylla barnkonventionens och lagstiftarens intentioner. 

Samtalstips

Förutom att använda öppna frågor är det viktigt att vara medveten om sitt förhållningssätt. Tänk på att:

  • Använda ett språk som barnet förstår.
  • Förklara termer.
  • Lyssna mer än du talar.
  • Ha ett neutralt förhållningssätt till samtalsämnet.
  • Ha ett flexibelt tänkande kring barnets situation och upplevelse.

 

Under samtalet kan du underlätta för barnet utan att vara ledande genom att:

  • kontrollera att barnet förstått vad du menar.
  • be om ett förtydligande om något verkar otydligt. Barnet kanske inte menar samma sak som du med ett visst ord.
  • inte utgå från att barn har ord för det han eller hon ska beskriva.
  • undvika att föra in ord innan barnet självt använt sig av det.
  • formulera korta enkla meningar.
  • använda ett enkelt språk.
Läs fler

Margareta Gustavsson

Margareta Gustavsson

Socionom. Föreläser om hur barn ska ges möjlighet att få komma till tals i socialtjänstens utredningar. Författare till Barnets Röst (Norrköpings kommun, 2011).

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant