Med plats för mångfald

I förskolan ska barnen få förutsättningar att utveckla sin kulturella identitet. De ska också få förståelse för andra kulturer, människors olika värderingar och levnadsförhållanden. För att göra detta möjligt behöver vi prata mer med varandra om normer, krockar, likheter och skillnader kring kultur och utbildning, menar Susanna Anderstaf.

Vi bor i ett land som heter Sverige, från Treriksröset i norr till Smygehuk i söder, genom fjäll, skogar, och ängar bor det drygt 10 miljoner människor. Vi bor i ett land med demokrati, en mångkulturell nation med fyra grundlagar och ett parlamentariskt styrelseskick. Vi bor i ett land med ett rikt kulturarv, ett arv som rymmer både dåtid, nutid och framtid, ett arv som uppstått ur människors möten och rörelser på jorden genom flera tusen år. Så att göra ett urval av ett ”bestämt” kulturarv i Sverige av traditioner, seder och historia är omöjligt, det rymmer alltifrån folksagor, Sveriges första pizzeria i Västerås, Astrid Lindgren eller att min farmor demonstrerade för kvinnors rösträtt år 1918. Kulturarv kan därför inte förstås som statiskt utan snarare ett flöde av olika influenser, hur samhällen utvecklas och förändras. Om du är turist, jurist, konstnär, arkeolog, filosof eller pedagog rymmer begreppet olika förståelser, uttryck och därmed förväntningar. Ordet kultur kommer från latinets cultura, vilket betyder odling, och kan belysas både ur ett samhällsperspektiv och ur ett individperspektiv. 

Det svenska samhällets ökande internationalisering ställer inte bara krav på människors förmåga att leva med och förstå de värden som ligger i kulturell mångfald, utan också på att kunna ta ett ansvar för en social, ekologisk och ekonomisk hållbar framtid. I Sverige finns det cirka 10 000 förskolor, där utbildningen ska förmedla och förankra respekt för mänskliga rättigheter, individens frihet och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. 

I läroplanen framhålls förskolan som en social och kulturell mötesplats där förmåga att leva med och förstå de värden som kulturell mångfald innebär ska genomsyra utbildningen. Utbildningen ska syfta till kännedom om och förståelse för olika kulturer, människors olika värderingar och levnadsförhållanden. Utbildningen ska också bidra till att överföra och utveckla ett kulturarv av värden, traditioner, historia, språk och kunskaper. I läroplanen framhålls också målet att: Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla sin kulturella identitet samt kunskap om och intresse för olika kulturer och förståelse för värdet av att leva i ett samhälle präglat av mångfald (s. 14) Men frågan är hur detta uppdrag kan, och ska, förstås. Hur kan vi skapa en gemenskap utifrån kulturell mångfald i förskolan där alla aktörer känner tillhörighet? 

”Kulturarv kan inte förstås som statiskt utan snarare ett flöde av olika influenser, hur samhällen utvecklas och förändras.”

Låt oss ta ett exempel från min, Robert Lecusays och Monica Nilssons kommande studie ”Sometimes we have to clash” – How preschool teachers in Sweden engage with dilemma which arise from cultural diversity and value differences:

Det är eftermiddag och en pappa kommer för att hämta sin son. Sonen leker med två andra barn, alla bär klänning och en uppslupen lek pågår. När pappan får se sonen i klänning så tar han bestämt av honom klänningen, ger den till pedagogen och säger att han inte vill att sonen bär klänning. Pojken och de andra barnen tittar på pedagogen. Dagen efter tar pedagogen upp händelsen med sin kollega. Kollegan rycker på axlarna och säger att ”det är väl så i deras kultur”. ”Ja, men hur gör vi då”, frågar pedagogen? ”Ska vi ta bort klänningarna?” 

Ja, hur gör vi då? Händelsen med klänningen kan förstås som en vardaglig handling, att leka och pröva olika sätt att vara på är en del av förskolans många aktiviteter. Men vad medför begreppet kultur här? Kanske att pappan kommer från ett annat land, med andra värderingar än de svenska, och i så fall hur uppfattas händelsen då? Ja, hur ska mångfalden av olika värderingar hanteras, och respekteras i förskolan när vi människor möts där? Var går gränsen för tolerans och krav på anpassning till förskolans regler eller normer?

En grupp förskollärare fick diskutera händelsen. De föreslog först att de kunde ta av klänningen innan pappan kom, dels för att undvika konflikter, dels för att barnet inte skulle komma i ”kläm” mellan vårdnadshavarens och förskolans värderingar. Förskollärarna var överens om att om pappan kom från ett annat land så hade det påverkat hanteringen av händelsen. Samtidigt uppstod frågan på vilket sätt det i så fall hade haft betydelse. Och varför? 

Diskussionen öppnade upp för vilka normer som präglar tankar kring kultur, vilka förväntningar som finns och vilka normer vi har. Någon menade att om vi säger ”att det ligger i någons kultur” vågar vi inte ifrågasätta det eller anse oss ha den rätten. Det fanns en osäkerhet hos pedagogerna att hantera dilemman utifrån kulturell mångfald då det ofta förknippades med ett annat land. Det fanns en rädsla för att då uppfattas som rasist och därigenom såra någon. 

Samtalen pendlade mellan förskolans samhälls- uppdrag till ansvaret som lärare att genomföra detta uppdrag, om pojkens rätt att faktiskt få bära klänning om han vill. Under samtalen förekom mycket skratt, blandat med allvar och tvivel och det kom fram många exempel från deras egna kulturella erfarenheter. Vad har vi med oss för kultur? 

Det framkom att personalen behövde prata mer med varandra om vad kulturell mångfald kan innebära i relation till grundläggande demokratiska värderingar, om individens frihet, jämställdhet och om utbildning i förskolan. Att vi alla är en blandning av många kulturer. Men åter till klänningen. Att diskutera en sådan händelse kan bidra med nya tankar om samhället och utbildning. När våra tankar möts och ibland krockar kan vi få syn på eller få fatt i varför vi över huvud taget har en klänning i förskolan. 

”Förskolan har uppdraget att skapa en social och kulturell mötesplats, utifrån samhälleliga värden. ”

För att ytterligare belysa uppdraget kring kultur och kulturell mångfald kommer några exempel från min andra studie Välkommen till vad – Hur nyanlända familjer upplever mötet med förskolan i Sverige. Den centrala frågan var hur de upplevt de första sex månaderna i förskolan. Familjerna berättade att de kände sig välkomna, barnen trivdes och ville gärna gå till förskolan, personalen var snäll och hade stort tålamod med barnen. Vid introduktionen hade familjerna fått frågor om tider, allergier och tillåtelse att vara med på foto. En av mammorna berättade att pedagogerna pratade mycket om rutinsituationer men mindre om vad hennes barn hade lärt sig. Hon fortsatte: Utbildning är jätteviktig för oss, vi har inget land nu ... Jag försöker lära mig, om Sverige och kulturen i förskolan men ingen vill berätta? Jag vill veta mer om svensk kultur, hur ni gör här? … många har sagt till oss att förskolan i Sverige är jättebra, men är det normalt att fråga vad dom lär sig i förskolan? En av mammorna sa: Jag förstår att det tar tid att lära känna ett land och kultur. Hon fortsatte: I mitt land är lärarna stränga, men snälla … de jobbar ofta med matematik och teknik när barnen är fyra år. Men hur gör ni här?  

Ja, det är frågan. Hur gör vi här? Familjernas berättelser bidrar med viktig kunskap om hur vi beskriver och genomför uppdraget. Vilka frågor ställs? Finns en nyfikenhet på varandras kulturer, erfarenheter och förväntningar kring utbildning? Familjernas berättelser kan sätta fingret på något mycket viktigt, de kan bidra med kunskap om hur vi genomför vårt utbildningsuppdrag. Vilka frågor ställer vi? Är vi nyfikna på varandra? Och vad är det som gör att vi inte kan berätta om Sverige? Risken finns att om vi inte gör det i förskolan, finns andra krafter som målar fram en mörk bild av Sverige, som ett land i förfall. Förskolan har ett samhälls- uppdrag utifrån grundläggande värden att inta en solidarisk hållning av förståelse och medmänsklighet för en hoppfull framtidstro för människor och som kan bidra till en positiv samhällsutveckling. Familjerna hade däremot inte fått någon information om förskolans uppdrag, eller hur verksamheten organiserades. Det de visste var det som deras egna barn berättade.  

Förskolan har uppdraget att skapa en social och kulturell mötesplats utifrån samhälleliga värden. Hur görs det? En slutsats vi kan dra när dessa två studier möts är att vi helt enkelt måste prata mer med varandra, om normer, krockar, likheter och skillnader kring kultur och utbildning. När förskollärare började diskutera kulturarv i relation till uppdraget upptäckte de också sina egna och andras normer, traditioner och seder. Att det inte handlar om vilket land du kommer ifrån utan snarare att vi alla har varit och är i mångkulturella miljöer, där normer och förväntningar finns.

Så vad betyder kulturell mångfald och kulturarv i förskolan? Svaret är att vi måste börja prata med varandra om vad det kan vara, om likheter och olikheter, om livet, om mångfald och enfald utifrån begreppen demokrati och utbildning, om kultur i förhållande till förskolepedagogik. Kanske kultur och kulturarv då kan bli en vägvisare för något nytt, som öppnar för gemenskap. 

Vi bor i ett land som heter Sverige, där tusentals möten mellan människor sker dagligen på förskolor, möten kring både utbildning och livet. Där förskolan kan bida till en samhällsutveckling där vi nyfiket ställer frågan: Välkommen hit – vad tror du om det här? 

Litteratur

Alnervik, P & Alnervik, K (2018). Pedagogiskt ledarskap och kollegialt lärande i förskolan. Stockholm: Liber. 

Anderstaf, S & Segolsson, M (kommande) Välkommen till vad – Hur nyanlända familjer upplever mötet med förskolan i Sverige. Avdelningen för praktiknära forskning. Jönköping University.

Anderstaf, S. Lecusay, R & Nilsson, M (kommande) ”Sometimes we have to clash” – How preschool teachers in Sweden engage with dilemma which arise from cultural diversity and value differences. Avdelningen för praktiknära forskning. Jönköping University.

Biesta, G (2006). Bortom lärandet – Demokratisk utbildning för en mänsklig framtid. Lund: Studentlitteratur.

Biesta, G (2014). The Beautiful Risk of Education. Boulder, USA:  Paradigm.

Levinas, E (1998). Thinking-of-the-others. New York Colombia University Press. 

Lunneblad, J (2017). Integration of refugee children and their families in the Swedish preschool: strategies, objectives and standards. Interculture education. European Early Childhood Education Research Journal, 25:3, 359–369.  

Stier, J (2016). Att arbeta med vär(l)den i förskolan. I Riddarsporre, B & Bruce, B (red) Omsorg i en förskola på vetenskaplig grund. Stockholm: Natur & Kultur. 

 

Susanna Anderstaf

Susanna Anderstaf

Förskollärare med lång erfarenhet av att arbeta i mångkulturella miljöer. Verksam som adjunkt vid Jönköpings University och doktorand i pedagogik. 

Läsa vidare?

Denna artikel är publicerad i Förskoletidningen Praktisk pedagogik.
För att läsa vidare behöver du logga in.

Är du inte prenumerant än?
Förskoletidningen och Förskoletidningen Praktisk pedagogik ger dig inspiration, fördjupning, diskussionsfrågor och övningar – verksamhetsnära kompetensutveckling när den är som bäst!

Bli prenumerant